Livet På En Kant

Norge vinner pluspoängen i kampen mot Sverige. Jag ska precis göra mig redo för två nätter på hotell. Det är inte vilket hotell som helst utan Langesund badehotell. https://www.nordicchoicehotels.no/quality-resort/quality-hotel--resort-skjargarden/

 

Det är fan inte varje dag man blir bjuden. Passa på och njut känns det som. Hihi! Våga älska Norge är det som gäller ikväll.

 

Ha det gött vänner. Själv ska jag frossa i hotell-lyx!

Idag blev det verkligen en tur värd att upplevas.

 

På vägen till målet fick vi uppleva en fantastisk morgon i vackra Norge.

 

 

Det är så skönt att ha bestämt sig för hur jag ska göra i framtiden. Det blir som jag tänkt från början. Jag fick en liten svacka, men nu är jag på hugget igen. Jag funderade mycket över vad JAG vill och nu har jag funderat färdigt. Det var av den här anledningen jag kom till Norge och av den här anledningen jag kommer att lämna Norge igen. Inte än på ett tag, men inom sinom tid. Jag har först ett kontrakt här och jag har planer på att förlänga det.
I Sverige har jag noll och ingenting. Lite materiella saker och hästarna såklart. Där kommer jag inte att stanna länge.
Sedan har vi målat. Det handlar helt om hästar. Vore det inte för att Norge är som ett u-land när det gäller hästar hade jag nog stannat här. Målet för vad jag vill är omöjligt att uppnå här. Jag vet liksom vad jag vill.

Jag har tre fantastiska hästar som ska ridas, tränas och tävlas. Det är det JAG vill. Det är det som räknas. Nu är det bara lite småsaker som ska "fixas".

 

Ni ska veta en sak. Ni som tror att allt här går som på en räls. Småsaker som ska fixas betyder fucking everything.Ibland känns det som att jag spelar rysk roulette med mitt liv och det gör jag nog också. Du skulle antaligen ha lättare och bättre förutsättningar än mig att göra det här, men det skiter jag i. Det finns en liten chans och jag ska fan kämpa. Jag ska nå mitt mål. Jag ser det redan framför mig så det är bara att köra tills jag kommer fram. Det är så livet fungerar. Det finns aldrig någon perfekt tidpunkt. Du kan vänta tills du dör eller så serverar du dig livet här och nu. Vi lever bara en gång. Se till att göra det bästa av det.

 

 

Hur mycket kan man förändra sitt liv på två veckor?

Jag ställer mig den frågan för jag tänkte nämligen det. Det kan hända att det tar hela tre(!!!) veckor, men jag kan leva med det. Om jag nu skulle lyckas med detta, det känns faktiskt väldigt bra just nu, lovar jag att ni kommer att få ta del av det big time här på bloggen. Jag vet att jag kommer att lyckas för det är min fulla övertygelse att om jag tror på något och det känns bra så kommer det att ske. Därför kommer jag att lyckas. Då är liksom målet helt plötsligt väääldigt nära och jag har bestämt mig - jag SKA dit.

Genom livet har jag lärt mig en del saker. Senaste tiden har jag hört att jag är den som vågar. Det finns en anledning och den ska jag berätta. Det finns faktiskt en hemlighet och jag ska berätta hur du kan komma över den för vad du önskar att du vågar i ditt liv.

 

För några år sedan hände en sak som gjorde att jag bokstavligen förlorade allt. Både av materiellt värde och egen heder, stolthet och ja, allt du kan tänka dig av inre värde. Jag hade helt enkelt NOLL kvar på precis ALLA plan. Det är få förunnat att hamna på den punkten någon gång i livet, och synd för er som aldrig hamnar där. Jag kan säga av egen erfarenhet att det är fruktansvärt. Man har bokstavligen lust att dö just när det händer, MEN när ma väl börjar ta sig upp är man farligare för alla som varit med och gjort helvetet för man har inte längre något att förlora. Man är inte längre sårbar.

Lärdom: Ta aldrig ifrån någon annan sin värdighet. Både av moraliska skäl på alla plan och för din egen skull.

 

Lärdom 2: Händer det dig kommer du att vara starkar och kunna gå igenom precis allt. Du vet ändå att du lever nästa dag och livet går vidare. Du kommer att få tillbaka mer än du förlorat.

 

Vad stoppar då dig från att göra det du drömmer om?

Jag kan till 99% säga att de flesta hindras av rädsla. Rädslan av det nya och att släppa det gamla är det som hindrar de flesta. Vi tappar tryggheten i det vi har. Jag har redan tappat allt vad trygghet är en miljon gånger. Jag vet att den trygghet vi kallar trygghet ändå är falsk. Det är en illusion av att det liv vi lever i kommer att vara konstant och inte kan ändras. Det är helt fel. Jag vet massor av människor vars liv fallit samman av rena olyckshändelser. Någonstans på vägen dras vi till varandra och likheterna och styrkorna vi har är en gemensam nämnare. För dig som lever med din trygghet i vardagen, som du nu tror är äkta, men jag vet är falsk, kanske bara ska pröva att kliva utanför komfortzonen ett ögonblick och pröva något annat en dag.
Jag kliver utanför min komfortzon hela tiden och precis som dig tycker jag det är obekvämt, MEN jag lovar när du kliver in igen kommer du både känna dig bättre och starkare.

 

Innan jag åkte till Norge hade jag en kortare konversation med en person. Hon sa hade jag inte haft barn skulle jag också passat på, sedan sa hon i meningen efter: Det är inte omöjligt för mig, bara lite krångligare och en dag.... 
Det är så det är: Bara lite krångligare ibland. Det är krångligt för mig också. Hemligheten här ligger i att se sina egna möjligheter. VAD kan jag göra? Leta de små stigarna i djungel. Jag tänker mig min värld som en tät djungel som är omöjlig att ta sig igenom, men i djungel finns det små små blodkärl som går rakt igenom. Det är svåra att se, men de finns där. De små blodkärlen är lösningen på de mest omöjliga problem som finns. Det gäller bara att hitta dem. Ibland tar det längre tid, ibland kortare. Sitter du bara och fokuserar på problemen kommer du aldrig att hitta dina blodkärl för då har du redan fullt upp med att arbeta med problem. Vad väljer du att arbeta med problem eller lösningar? Jag väljer utan att blinka det sistnämnda och kommer det rädsla upp blundar jag och hoppar ändå. Vid botten tar ändå fallet slut.

 

Nu har jag börjat sakna mina hjärtan big time. Jag funderade på om jag verkligen skulle fortsätta med hästar. Jag var bokstavligen spyless när jag lämnade Sverige, men nu vet jag att jag mitt liv består av häst. För vissa är det bestående. Först saknade jag Ante, han är ju mitt stora <3, han har liksom den där extra platsen i mitt hjärta. Nu saknar jag resten. Nu ska jag bara komma på hur jag ska lösa flytten.

 

Man vet att man är en hästmänniska då man tänker på hästarna lite nu och då och tanken består i känslan av den där perfekta galoppen, känslan när man rider en bara på tävling eller känslan när man står som nummer ett och har vunnit en tävling. Det är det som gör det. Det finns andra saker man saknar också, men vissa saker är lite extra. Nu vet vi iaf for sure att det blir fortsatt häst i mitt liv.

 

Jag har varit lite nonchalant och dryg mot en person ett tag. Det vet jag med mig, men jag har bara inte orkat anstränga mig. Jag har skitit lite i det blå skåpet kan man säga. Planen var att jag skulle hälsa på denna personen någon gång i början på augusti. Nu blite det inte förrän lite senare i augusti, tror jag, planen är iaf sådan.

 

Till saken hör att nu när personen i fråga inte är kontaktbar, hela världen är tydligen inte wififierad ännu, var det som att någon högg en kniv i mitt hjärta. Jag kände fan saknad, ett uns att panik, ett vafan-jag-trodde-jag-hade-kontroll-över-dig. Icke sa nicke! Nåväl, som tur var kommer personen tillbaka snart igen. Tur för mig att jag upptäckte det nu.

 

Nu är det dock dags att sova. Jag kliver på mitt pass kl 12 imorgon och klockan är faktiskt kvart över 3 redan. Det här är vända på dygnet.nu gone bad.

Jag tror att jag bestämt mål för första flytten. Nu är det inte jag som flyttar först utan det blir Espen. Jag vet inte hur vi kom fram till att det skulle bli hans namn, men nu blev det så.

 

Jag har inte skrivit många gånger om Espen här, men ni kan få en bild.

 

Jag körde ju en liten hot or not på facebook och fick bara hot som svar. För att kunna ha kvar honom behövdes en förändring och den som söker skall finna. Här är iaf den söta rara lilla hingsten. Det kommer att bli en långtripp och jag vette tusan hur jag ska lösa det, men det kommer att gå. =D

 

Vem tycker ni han är mest lik? Hoppan eller Ante?

 

Jag tog tag i en idag, sedan jobbar jag med en annan. Tveksam till att den kommer att ge med sig snart, men det får ta sin lilla tid. Allt har sin tid och plats.

Den första rädslan är egentligen bara löjlig. Jag vet inte ens vad den bottnar i och i praktiken är den rent materialistisk. Det gör det dock inte lättare. Nu har jag iaf påbörjat den och jag tror att det kommer att gå bra. Min tidigare erfarenhet inom området tänker jag använda och det kommer nog gå bra i slutändan.

 

När jag väl är förbi fas ett i den här rädslan är jag övertygad om att det kommer att släppa helt. Det är mitt kall, min väg ut och jag är äntligen på väg framåt mot det jag vill.

 

Jag har funderat mycket den senaste tiden på om det är Norge, Holland eller även Sverige jag ska bo. Det sistnämnda finns inte längre som alternativ. De andra två funderar jag mellan just nu och det är olika saker som talar för respektive plats. Planeringen inför framtiden är iaf Holland för det är bäst att planera för det. Varje dag väljer man var livet ska ta en och just nu flyter jag bara med. Vägen framåt är en öppen bok.

Idag ska jag skicka två brev. Det ena vet jag inte vad jag ska skriva på. Det är iofs bara som ett vykort, men ibland är det svårt att forma texten. Vissa brev är viktigare än andra. Det är inte svårare än så.

 

Det andra är ett litet paket jag ska skicka med några saker jag hittade till en person. Ni vet känslan när man bara måste ge en person en sak som man går förbi. Det är en sådan jag ska skicka nu.

I hettan som råder här är det allt man orkar och det känns som att jag precis vaknade till liv för dagen.

Det är fan krångligt att flytta till annat land. Idag måste jag återigen till banken för det går tydligen inte att föra över pengar till det svenska kontot.....suck alltså!

Nåväl, bara att åka dit igen och be om hjälp.

 

Sedan måste jag också reklamera mixern jag köpte för den gav upp igår. Tur att jag för en gångs skull sparade kvittot.

Nåväl, en liten tur på en ledig dag har ju aldrig skadat. Ikväll ska jag ha myskväll med tacos för mig själv. Det känns som ett nice och bra beslut. 

Idag blev det utflykt igen. För första gången någonsin gillar jag faktiskt turistattraktioner. Jag brukar ju undvika dessa och leta mina egna pärlor. Nu var det ingen turisthets på det här stället så det kanske var därför. Här kommer iaf bilder från en av Norges guldpärlor.

 

Idag är det Bacalao vilket betyder att det är massor, massor, massor med folk här. Jag jobbar så det är lugnt. Vi skrattade lite här i huset och säger att det är en fiskesuppefestival vilket ju faktiskt är ganska sant. Nåväl, jag ska ta några bilder åt er så ni får se fasan med era egna ögon.....

Massor med folk=jag får ångest på bara tanken. Om ni vill leva med att älska folkmassor, flytta aldrig till landet. Det är en ekvation som blir långvarig och aldrig går ihop igen.

 

Nej, nästa vecka är vi tillbaka på ruta ett: Brevik, den lilla sagobyn.

Jag var uppe tidigit i morse och lyckades fånga soluppgången på bild. Är det inte en vacker plats jag befinner mig på?

 

Här är lite blandade bilder som, jag tog från ett och samma ställe.

'Idag blev det en small roadtrip. Norge är fantastiskt, MEN, ett stort men finns det här och det är att det tar sjukt lång tid att åka från A till B. Vägnätet är anpassat för små byar i innersta Norrland. 

 

Det här är en bildbomd utav dess like. =D

Utsikten är bitvis fantastiskt och man kan se flera mil framåt.

 

Vi hade fantastiskt väder på vägen dit och jag passade på att ta lite bilder från bilen.

Imorgon är det dags för ledig dag igen. Det kommer bli tokskoj. Jag blev medbjuden på en liten tripp en bit bort. Det kommer bli spännande. Jag lovar bilder.

 

Det här kvällen kommer jag inte att röra mig från soffan jag precis satt mig i. Den som nämner vitlök eller römmedressing kommer jag nog ge en fet smäll. Ni kan själva pröva att "såsa" upp 1500 småbyttor med römmedressing så kommer ni att första vad jag menar. På lördag är det dags för Bacalao här i byn och det sägs att det kommer 15 000 personer den dagen.

 

Här kan ni läsa lite mer om Brevik http://www.brevik.no/

Alltså jag kan inte göra annat än att älska denna plats. Den är så oslagbart vacker. Dessutom påminner den om mitt älskade Norrland. Mitt älskade Norrland är inte vilken plats som helst utan området runt Höga kusten. Känslan av att andas in luft i norra Sverige är en speciell upplevelse och naturen är enastående. Det som gör det omöjligt för mig att bo där är att jag verkligen inte passar in som person. Jag kan för mitt liv inte tänka mig att åka dit en endaste dag för tillfället. Här i lilla Brevik har jag hittat mitt Norrland igen.

 

Häromkvällen gick jag och en annan svensk tjej hem från jobbet. Hon beskrev hur hon älskade att gå hem om kvällarna efter att hon slutat jobba. "Det är som att gå genom en liten saga". Hon har rätt. Hela bygden är som direkt hämtad ur en Astrid Lindgren-saga. Den första jag tänkte på var Kajsa Kavat när hon ska sälja polkagrisar. Byggnaderna här gör att det känns som en levande saga när man strosar genom byn på kvällen. Kontrasten till att se byn på andra sidan och bron som binder de samman men lampor hela vägen i kvällsmörkret gör att det känns som att Manhattan ligger på andra sidan. Bron påminner också om Höga Kustenbron och känslan av att vara "hemma" gör sig återigen påminnd.

 

Det som skiljer mest mellan att vara hemma i Norrland och lilla Brevik är nog mentalitet och befolkningen runtomkring. Här är det helt annan stämning och det är nära till allt. Flygplatsen som tar mig till typ hela Europa ligger 4-5 mil bort och det går dessutom att resa billigt från den. Det finns liksom bara fördelar. Hela den norska mentaliteten passar mig bättre också. Jag som alltid lyckas synas och höras hur jag än försöker att vara diskret syns liksom mindre här. Det är enklare.

 

Så här såg det ut en vinter i Stathelle.

 

 

 

 

Mitt kall i livet kanske är att inspirera andra. Det inspirerar mig när jag vet att jag inspirerar andra. Sedan jag flyttade har jag betydligt fler läsare och det kanske beror på att jag bokstavligen sa upp mig från allt i mitt liv och flyttade. Jag flydde inte från något gammalt utan jag skapade bara något nytt.

 

Det här morgonen vaknade jag med något som skulle kunna kallas tackbrev. En person tackade mig för att min flytt hit inspirerat denna att att sälja sin lägenhet och är på väg mot nya mål i livet. Så jäkla kul! Det är tufft gjort och man kanske måste ha någon som visar vägen ibland. Någon som gör slag i saken och bara tar sitt pick och pack och drar. Tänk på allt du hatar i ditt liv just nu. Jag antar att det kommer upp ett antal saker. Tänk att få säga upp dessa från ditt liv och istället släppa in nya och positiva saker. En stor flytt kräver inte bara mod, engagemang och ett jävla go. Det kräver också att du verkligen tar till vara på dig själv och skapar den du är.

 

Jag har sett många nya sidor hos mig, många nya bra. Jag har faktiskt inte upptäckt några nya dåliga som jag inte tycker om. Bland de dåliga har några gamla gjort besök, men jag har kunnat urskilja dem och bett de åka tillbaka till Stockholm igen. Det är där de hör hemma nu.

 

Det går nog upp och ner vid en sådan här resa när man förändrar precis hela livet. Det är klart att det inte är en dans på rosor. Det jag lärt mig från den här resan är att det är otroligt mycket lättare att vara på en plats där naturen är oslagbart vacker. Välj med omsorg är mitt råd! Varför befinna sig på en plats som inte ger själen någon tillfredsställelse?

 

Till dig som skickade "brevet" vill jag bara säga: Tack! Du inspirerar mig idag till att fortsätta och min syn på livet förändrades återigen till mer positivt och jag vill avsluta med You go girl! 
Jag vill gärna följa dig på din resa också.

 

 

Ibland hatar jag min kropp, ganska mycket faktiskt. Fuska inte med maten, fuska inte med maten, fuska inte med maten......när ska jag lära mig? Jag vet ju knappt vad som är fuska och inte. Nej, det blir till att återgå till Paleo-style 100% igen. Det fungerar inte annars. Mängden alkohol som jag druckit senaste tiden, normala mått mätt ändå ganska lite, fungerar uppenbarligen inte heller. Jag blir fan less. Alkohol är väl definitivt något man kan vara utan. Jag lovar att om vi bytte kropp skulle du inte vilja vara med många minuter.

 

Dagens facit: Känner sig trött, går och vilar. Vaknar sedan upp och har ont precis överallt. Med överallt menar jag i varenda fucking jävla led i hela kroppen. Nej, jag har inte reumatism, för det är kollat hundra gånger om. Jag har faktiskt INGEN sjukdom överhuvudtaget. Bra va! Jag är frisk, men jag har så jävla ont ibland.

Jag ska pröva det här: http://www.friskamusklermassage.se/wp-content/uploads/2013/02/guldmjolk_pdf1.pdf
och hoppas att det hjälper. Vad annars kan jag göra? Nej, bara å köra. Livet kan man bara leva en gång, men jag funderar seriöst på en vinter i ett varmare land. Det är ändå bättre när det är varmt då vaknar jag inte upp utan att kunna röra fingrarna. Det är ett stort plus.

 

Ibland önskar jag att jag vore mindre jag. Att jag liksom bara kunde lära mig att dra igen truten. Livet vore enklare för en sekund, men ack så drygt att behöva hålla igen sina åsikter. Vet ni hur enkelt det är att leva som jag. Säg vad du tycker och kör.... Livet blir mer ärligt, andra uppfattar dig som rakare och ja, hela kommunikationsflödet blir enklare. Istället för att säga saker till person B kan du faktiskt gå direkt till person A.

 

Ibland önskar jag dock att jag inte hade så mycket åsikter, för det skulle liksom göra att jag kunde glida lite mer bara. Det skulle bli mer ansvarslöst. Nu är det inte. Jag har åsikter, jag säger dem, till viss del saknar jag respekt för de som har högre position och det är väl kanske där haken är. Men varför ska man ha mer respekt för de som har högre position än någon som har lägre? Gör det någon till en bra ledare att ingen vågar säga sin åsikt? Tvärtom, den bra ledaren är den alla vågar prata med, den som alla följer dess regler när den vänder ryggen till och inte finns på plats. Det är att visa respekt. Det är så det ska fungera i min värld. Nej, nog om det för nu. Jag har annat att göra idag. Det kommer ett senare inlägg i eftermiddag där jag beskriver mer hur jag menar.

 

Nu kommer det saker jag börjar sakna. Det är verkligen inte det jag trodde att jag skulle sakna som jag faktiskt saknar. En del av mig känns nästan tom. Jag vet att det finns här också, jag behöver bara hitta det. Det är bara att sätta upp på önskelistan. Jag vet att det kommer att komma till mig förr eller senare. Den tomma delen fylls väl snart upp med annat. Kan inte skriva allt för jag vet att det finns människor som läser som skulle ta illa upp och då vill jag gärna hålla det för mig själv. Vad jag saknar handlar ju ändå om mig och inte om någon annan.

För någon dag sedan skrev jag ju att jag skulle bli flata. Jag har ändrat mig, eller rättare sagt ville jag ju aldrig bli flata, jag har ändrat mig angående män. Han som jag var på "dejt" med förra helgen föll ju ganska omgående ur listan på the golden rules. Dejten var väl nice. Han är bra dejtmaterial, men inte mer än så. Finns annat av intresse också. Idag såg jag faktiskt två stycken som jag sett tidigare. 

 

Istället uppskattar jag annat hos män. Det finns inget så roligt, uppskattat från min sida sett, eller annat än män som vet vad de vill. En person har jag de senaste dagarna saknat. Det är så jävla sjukt. A påminner om B och B påminner om A. Fatta att jag hade det så nära och nu är det så långt bort och då saknar man det. Nåväl, bara att tänka på annat. A kanske var träning för B. Man vet aldrig med livet. Det enda jag förlitar mig på är att den man som är intresserad på riktigt tar för sig. Jag är ledsen, men denna A förstörde nog allt vad guts jag hade gällande män. Därav regeln nr 29.

 

 

Det här är de senaste dagarnas funderingar. 

Den här är liksom som en bit i hela den mannen jag vill ha. Den här regeln hänger ihop med några andra, så jag kanske borde ha lagt de som typ 15, 16 och 17 tillsammans. Nu gjorde jag inte det så det blir fler inlägg om the golden rules istället.

 

För mig är det viktigt att mannen har lite klass och stil och på listan över detta ingår vin. Inte vilket vin som helst utan lite finare. Jag är en riktig finsmakare och är hellre utan än att jag dricker något som inte smakar bra.

 

Rule nr 15 är alltså att mannen måste uppskatta ett bra vin. Det är alltså helt kört för mig att exempelvis gå ner i puben som är här i lilla Brevik och hitta någon som faller in på listan. OM jag skulle lyckas med det skulle det vara en sjuk slump.

Länge trodde jag själv att jag föredrog vitt vin framför rött, men om sanningen ska fram föredrar jag nog rött, MEN jag är bara ännu mer kräsen gällande rött vin. Det är verkligen viktigt för mig att det är ett bra och gott vin jag ska dricka.

 

Imorgon kommer en ny rule. Är du samma finsmakare som mig, eller nöjer du dig med en sjabbig ölsnubbe?

 

På min lista över the golden rules över vad jag letar hos en man finns en väldigt viktig sak, alla är iofs viktiga, men för att jag ska känna mig trygg och säker i det hela är det här en väldigt viktig sak. 

Länge hade jag ångest över att varje gång jag hittade det jag ville ha lyckades jag på något sätt skrämma iväg dem. Jag är väl kanske lite på och framåt enligt några, men jag är nog ganska oblyg i min personlighet. Det här var ett problem för mig, alltså var jag tvungen att ändra på vad jag letar. Jag la helt enkelt till på min lista att det är upp till mannen som är intresserad att ta kontakt med mig och vara "på". Jag funderade mer över denna "regel" och insåg att den är klockren. Om problemet nu var att jag skrämde iväg de, hur fan skulle de kunna stå ut med mig en längre tid. Jag är ju alltid tjurig, envis och har mina egna åsikter. Sorry, men det är sådan jag är. Dessutom vill jag ha lite mothugg från min partner. Mesar är big NO, NO i min värld. Pallar liksom inte med.

Nu är det liksom bara för mig att sitta och vänta på att "rätt" man ska komma till mig. Det har faktiskt aldrig varit lättare att vänta. Alla andra faller ju liksom bort.

Därför blev denna regel ett perfekt tillskott över vad jag önskar. Vad önskar du i förhållande till mitt val här? Vi är ju alla olika och det är bara att börja speca vad du vill ha. Kom ihåg att alltid ställa dig frågan: Vad vill jag ha? Alla inten registrerar alltid hjärnan och sitter du och räknar upp jag vill inte, jag vill inte tänker hjärnan i ditt undermedvetna jag vill, jag vill osv osv osv. Mig passar ju det här perfekt och jag vet vad jag verkligen vill ha: Jag vill ha någon som har tillräckligt med guts för att våga vara tillräckligt på. Nu måste det ju klaffa med en rad andra golden rules också.

 

Det finns just nu bara en som har saker på listan och då är det bara att vänta och se. Frågan nu är ju: Klarar han även rule no 29?

 

 

Alltså det är verkligen spännande med det första intryck som personer ger och vad som sedan döljer sig bakom det. Den bästa sista tiden var hon som kom erbjöd en annan person en av sina pulevänner. För er som inte kan norska betyder det kk. Jag trodde verkligen inte och höll på att sätta det jag just drack i halsen. Det var verkligen den dagens bästa. Hon såg så verkligt seriös ut också. Haha! Ja, det kanske är roligare om man är med IRL. 

Nåväl, det här är iaf en ledig dag och den har varit bäst so far. Jag och den jag delar lägenhet med var och handlade - utan bil - och kom hem med alldeles för tunga saker mot vad vi egentligen borde ha handlat. Nu har vi iaf mat.

Resterande av den lediga dagen tänkte vi "hänga" men med en rapport om dj på jobbet krävs det ett besök där. Vi ska steka lite i solen på " Nya lektern" eller som vi kallar det för drickalektern vilket på insiderspråket betyder lektern där vi bara dricker. Här blir man spenderad på och det händer nog ikväll igen. Snygga till mig ska jag iaf göra. Det underlättar spenderandet från andra.

 

Här är dagens roligaste bild och antagligenockså dagens viktigaste budskap.

 

Så nu vet ni. Ni är ändå bara en gurka när allt kommer till kritan.

Idag blir en rolig dag, man skulle även kunna kalla den norskt rolig. Rolig betyder ju lugn på norska. Jag var helt slut igår när jag kom hem och jag tog mig till sängen, men jag somnade innan jag hann ta av mig kläderna. Känslan när man vaknar på morgonen och undrar varför man har en tröja på sig är lite underlig. I morse kändes det nästan som att ett spöka klubbat mig och jag fallit ihop rakt i sängen för det var lite så jag låg också. Det var helt sjukt. Jag tror att det berodde på att det kom sjukt mycket folk en stund till restaurangen och att man liksom  glömmer bort att dricka under den tiden. När man sedan också står på sidan utan skugga blir det ju inte bättre direkt. Skärpning till mig själv!

Nu ska jag iaf iväg och ha en ledig dag. Det ska bli nice! Det blir en sväng över till "andra sidan" och sedan slappa lite hemma. Någon god mat ska jag också fixa till ikväll. Nice-nice!

Nu måste jag dock gå. Ha det!

Det är verkligen ett intressant fenomen att göra en sådan här resa. Att flytta från allt som man haft innan. För mig blev det liksom en total omställning. Den första och största är nog att jag till fullo faktiskt äger mig själv för första gången. Jag har liksom inte ens en häst att ta hand om. Det är nyttigt och bra och jag tror att det kommer att ge mig nya perspektiv. Främst min syn på mig själv. För tillfället har jag något inre slagsmål där jag undrar lite vem jag faktiskt är. Det har lite med vilka beslut jag gör närmaste tiden.

 

Det andra faktumet är att träffa så många nya människor, och det på en gång. Det fanns en person här som jag känner igen mig lite i. Jag har väl inte gjort fullt så korkade val som den här nu valde att göra, men hela tillvägagångssättet i hur x betedde sig mot andra kan jag känna igen mig i. Jag vet exakt nästa "move" och preics hur x tänker och agerar. Jag vet, enbart för att jag varit där själv. Även om jag var yngre än personen i fråga när min tidsera av att vara sådan skedde. Det är liksom i en tid av att må dåligt i sitt liv. Man skapar en värld där besluten och allt man styr gör att andra är "dum" mot en. Jag har varit där. Därför gör det också det lättare för mig att agera exakt motsatt. Jag vet vad den föväntade reaktionen ska bli utifrån x perspektiv och vad x är ute efter att få tillbaka. Sorry x, du skulle ha önskat någon lättare i ditt liv.

 

Det faktumet att flytta för ett tag är ett relativt enkelt steg, speciellt om man behöver fly för något. För mig var det viktigt att att kolla att jag inte flydde från något. Jag ställde mig frågan en miljon - tritton gånger och svaret blev nej. Jag rannsakade hela mitt inre och kom fram till att svaret på frågan åter blev nej gång på gång. Här står jag nu, en månad senare och insett att det jag lärt mig den senaste tiden är bland de viktigaste sakerna jag kommer att uppleva i mitt liv. Mina nya syn på saker, och mig själv först och främst, och alla nya intryck jag får. Här är det ingen som har någon gammal syn från något sedan innan, det är inte någon som dömer utifrån vad "Putte" sagt sedan innan. Du blir en helt ny person. Svaret på frågan: Vem är jag egentligen? Kommer rätt snabbt. Jag måste erkänna att jag nog är bättre än jag trott sedan innan.

 

Jag har också lärt känna en massa nya människor, personer som jag antagligen aldrig hade träffat på någon annan, en salig blandning sammansatt från olika bakgrund. Det är intressant, och återigen, verkligen utvecklande.

 

Nej, nu ska jag sluta vara filosofisk. Det är lätt att bli det när man har tid för funderingar. Förmiddagen har bestått i att titta på "The Postman", en film som jag redan sett massvis med gånger och lyssnat på Richard Clayderman. Man blir typ kär i musiken. Tänk om man kunde spela piano som honom.

 

 

 

 

 

Nu är det klart. Min BFF, L, kommer hit om någon vecka. Ni kan inte ana hur mycket jag ser fram emot det. Vi ska ha så nice. Det känns toppenbra. Jag var tvungen att dubbelkolla med jobbet att jag VERKLIGEN inte jobbar den helgen för det hade ju varit alldeles för ruttet att hon kommer hit och sedan jobbar jag hela dagarna. Frågan är nu bara vad vi ska hitta på för skojsigt. 

Jag har fått tips om en nice strand en bit härifrån och den vill jag besöka. Vi får nog kolla vad vi har lust med första dagen. Vi får ju typ hela 4 dagar tillsammans här och borde hinna med en hel del kuligheter. =D

 

 

 

Jag kan liksom inte slita mig från att vara jag. =D Hehe! Ungefär som att jag skulle vara nöjd med att bara ha ett jobb och inte göra en massa vid sidan av. Ni kanske skrattar nu, men jag är verkligen ett hopplöst fall av lugn och ro-skalan. Nej, nej, nya planer på G. Det här blir bra. Jag vet att jag kommer att lyckas också. Jag har bra vänner och (halv)stora planer.

 

Jag har fått bad cravings. Ni vet ju att jag valde fel man häromdagen. How bad of me! Jag känner mig inte ångestfylld över det. Tvärtom känner jag tacksamhet i att jag fått bättre klarhet i hur jag vill ha det. En av sakerna på listan över golden rules har klickat in. Jag visste iofs det sedan innan. Jag hade det på känn liksom. Romantisk som jag är anser jag att vin ska avnjutas i en soffa, med gott sällskap en skön kväll. En sak till som ligger på golden rules-listan är kulturellt sinne. Jag har känt mig lite ytlig senaste tiden, men jag älskar att diskutera och filosofera över djupare saker. Det är liksom på listan över golden rules.

 

Nu är det dags för arbete och jag tillhör nog en av de som känner sig fräschast idag på jobbet iaf.

 

Grundregeln: Sluta dricka tidigt på kvällen håller väldigt bra för morgondagens arbete. Och nu som vi säger här i Norge: Ha det! (=Hejdå!) och ni måste erkänna, man blir fan gladare av att höra Ha det!.

Det är sjukt slitigt att vakna upp efter en personalfest, speciellt om man har tilgång till dryckesbongar. Nåväl, jag känner mig ok trots allt. Jag höll mig liksom till att dricka Bacardi Breezer och jag var inte fullast. Dessutom lyckades jag sköta mig för en gångs skull. Helt ok med andra ord. Ni vill inte veta hur mina tidigare personalfester har gått till.

 

Nu blir det en tur med gratisbussen över till andra sidan. Senare i eftermiddag blir det arbete. Jag tror att det kommer att fungera alldeles utmärkt. Jag har en del mer att fixa med, men det kanske blir imorgon eller övermorgon.

Det här borde ha varit 3 inlägg, men alla faller samman och bildar faktiskt ett. Igår hade jag ångest. Jag vet exakt varför och ångest är, faktiskt, en simpel sak att bli av med - bara du lär dig hur! Ni ska få en snabb-guide.

 

Jag ska berätta varför jag hade ångest - jag träffade fel person. Det var så här nämligen. Jag hade två personer att välja mellan, den ena som ligger på listan över mina "golden rules" (återkommer senare till de) och den andra, den sjukt snygga mannen som jag berättat om. Efter en del tänkande hade jag kommit fram till att jag skulle träffa mannen som är så snygg. Det bottnade i att jag är lite rädd för mina egna känslor, som alltid. Det är inte bra att bli bränd för många gånger nämligen, en person som lyckats klara de första av mina golden rules är också lite av något som skulle kunna bli mer seriöst = många känslor kan bli inblandade = risk för att bli sårad.

Detta ledde till ångest. Bara att inse att jag gjort ett felaktigt val. Någon som är med på the list of the golden rules kan faktiskt vara the one.

 

Precis som alla andra som har ångest mådde jag sjukt jävla dåligt igår. Det kändes som att livet blev en miljon gånger sämre, hemlängtan började tränga sig på fast jag inte vill hem och det kom naturligtvis av att jag kände att jag gjort något fel. Ångest för er som inte vet, ens undermedvetnas sätt att tala om att det man gör är fel. Ens klokare inre säger att man väljer fel väg. Jag har väldigt sällan ångest nu för tiden. Jag kan faktiskt inte ens minnas när jag hade ångest sist. Lite i början när jag kom hit kanske. Varje dag hade jag en lista med meddelanden av olika slag med saker som för mig var nästintill omöjliga att genomföra härifrån. Jag kände mig lite jagad fast jag egentligen inte var det. Det var typ förra gången ångest hälsade på. Livet är så mycket lättare att leva utan. Det enklaste sättet för alla att bli av med ångest är följande: Ställ dig frågan: Vad skapar denna ångest? Bara att du bestämmer dig för att göra något aktivt beslut som känns rätt kommer ångesten omgående att dämpas. Det kräver övning. För mig har det tagit snart 2 år och även jag failar ibland, som igår, men det är också en del av livet. Skillnaden för mig är att varje dag jag vaknar känns det bra. Det är det som är viktigt, att det känns bra. ALLT du gör ska kännas bra. Då är du inne på rätt spår. Strunta i vad andra tycker, vad samhället tycker, är det inte av besluten du låtit de styra som ångesten skapats? Bara du kan svara för dig själv.

 

Det här är en bit av attraktionslagen, och det är även min lista med golden rules. Det var en här i Norge som döpte min lista. Innan har den liksom bara funnits i min hjärna. Nu är den mer ett faktum när jag har ett namn på den. Listan på golden rules handlar om män, eller snarare en. Listan är väldigt abstrakt och handlar om vad jag letar hos en man. Några av egenskaperna jag söker är viktiga och måste klaffa, annars är han garanterat fel. I våras någon gång ändrade jag två rules, de som numer är nummer ett och två. Ettan rensar bort de flesta. Det är nämligen att det måste klaffa vid första ögonblicket som jag hör, ser eller träffar personen. Det tog bara ett kort tag innan detta inträffade när jag väl lagt till regeln. Nummer två är lite av en hemlighet. Jag har inte upptäckt detta ännu hos personen som klarade nummer ett så den får förbli "hemlig" ett tag till. Den är den viktigaste av de alla.
En annan sak jag lagt till den senaste tiden är att det är mannen som måste komma till mig. Jag har en känsla av att jag skrämmer många män och ska man stå ut med mig krävs det nog att man är tillräckligt tuff som personen att man vågar vara på. Det gör det även enkelt för mig att invänta rätt person. Jag kan liksom bara vänta på att männen kommer till mig och behöver faktiskt inte göra det minsta för att de ska komma. Jag har nog typ 4 st just nu som vill träffa mig, MEN nu är det bara den som är på listan över golden rules som är av intresse.

 

 

Jag funderade igår på varför jag var sämre utan "en person" men sedan insåg jag att det är precis som nedan.

....när man har den halvnakna mannen från igår som rökandes sitter på fönstret och hör chocken från den kristna grannen när hon ser honom. Det är lite "I wish I could die"-känsla. Det är tur han ser bra ut och har jävligt snygg kropp, för det brukar de flesta komma undan med när det kommer till kvinnor. Likväl som män tycker om att titta på något snyggt gör vi kvinnor det. Nåväl, det är bara att leva med det. Det känns bara så liiite mig, nu är det nog säkert några som skrattar som känner mig och tänker att det visst är typiskt mig, men jaja, gjort är gjort. Om ni trodde att det stannar här så har ni fel.

 

Själv går jag och försöker duscha bort min ångest som nu dykt upp och han är snäll och ska göra frukost, det är bara det att han råkar ta fel persons mat ur kylskåpet. Ni vet, vi är ju tre som delar på den här lägenheten. I am so going to die for this too. Herregud säger jag. Nåväl, jag överlever nog trots att jag haft en man iförd endast handduk sittandes i mitt fönster.

 

Mitt liv i Brevik fortsätter. Jag som alltid försöker vara diskret och inte synas. Det har liksom aldrig fungerat och det är lika bra att jag vänjer mig vid att jag alltid kommer att vara den som snubblar över tröskeln. I can promise you att det kommer att bli värre. Just wait and see.

Dags att bege sig iväg då. Mr Ögongodis frågade ju igår när jag slutade idag och jag sa att jag skulle vara färdig till kl 20 iaf. Mycket riktigt. Jag är både färdig och har hunnit göra middag (och efterrätt). Jag vet faktiskt inte ens om han kommer, men mina alternativ för kvällen är att titta in i datorskärmen/vita väggen i rummet eller går på den ev daten och tittade på the man of the men. Ni fattar själv att valet inte var så svårt.

 

Till saken hör dessutom att om han nu mot all förmodan inte skulle dyka upp (vilket han förmodligen ändå gör eftersom han är man och har en förhoppning om att få " dip the dick") har jag andra vänner där.

 

Jag fullkomligt älskar också det nya uttrycket "bli spenderad på". Det är SÅÅÅÅ mycket bättre än att bli bjuden. Det klingar liksom bättre och den som myntade uttrycket borde få nobelpriset i litteratur för sin enastående språkutveckling.

 

Ikväll ska jag bli spenderad på, hände fö även senast i torsdags, när vi drack drinkar, så det är liksom nästintill vardagsmat här. Det är liksom bara att njuta och passa på.

Inatt fick vi infall med en liten makeover med efterföljande foto-session. Jag tycker resultatet blev enastående. =D

Vad tycker ni? Nu är det bara lite slingor kvar, sedan är jag top notch!

Jag är glad för alla mina nya vänner. Det fylls på med fler och fler varje dag dessutom. Jag är lyckligt lottad. Inför framtiden är det mycket som behöver förändras och det kommer det att göra. Idag känner jag mig bara avsköljd och tom inombords, men det är för att en stor sten lossnat och hålet ska fyllas med något nytt. Jag har redan bestämt med vad. Jag vet vad jag ska göra. Hur jag ska göra. En stor fråga jag ställt mig den senaste tiden är: Vem är jag egentligen? Det kan verka sjukt att ställa sig den vid en ålder av snart 33, men det har med utomstående faktorer att göra.

 

Det finns en person som är väldigt viktig för mig just nu och det är hon som kan se. Hon som känner mig så väl att hon märker på en halv millisekund om något är fel. Hon vet allt, hon ser allt och hon är det bästa stöd man kan tänka sig.

 

Jag vet vad som kommer att ske nu. Det är så det kommer att bli. Jag vet några som kommer bli överlyckliga och några som kommer att bli besvikna. De som kommer att bli besvikna kommer ändå att förstå. Jag insåg nu när jag lagt mig i soffan att jag för första gången är redo att offra precis allt - utom mig själv. För första gången i mitt liv kommer jag att ställa mig som viktigast i det som händer. Jag brukar alltid säga att ingen är riktigt farlig förrän den inte har något kvar att förlora. När man är beredd att förlora allt, kan man bara vinna. Få vågar! Jag är en av dem.

 

Jag vet sedan innan att jag är en stark person. Jag fortsätter att strida även om jag förlorat både armar och ben. Jag reser mig och går. Jag vet att livet går vidare. Imorgon kommer vi att vakna upp till en ny dag. Jag kommer att vinna även den här gången. Jag har allt att vinna och inget att förlora. Det blev så enkelt när jag såg vad striden handlade om. Den är redan vunnen och över. Nu ska jag bygga mitt rike igen. Jag vann över mig själv

Idag var den sämsta dagen ever som jag någonsin jobbat i en restaurang. Det är SÄLLAN jag gör fel annars, men idag har jag både gjort ett två och tre. Varför liksom? Jag kanske ska skita att ställa mig den frågan. Precis här och nu bestämde jag mig för något annat. Jag ska ändra attityd gentemot en sak och det ska jag göra nu. Bästa lösningen ur flera synvinklar. Det ger mig dessutom viss form av intelligent stimulans tillbaka.

 

Imorgon blir det till att fixa det.