Livet På En Kant

Den började bra. Jag var på make over och känner mig fräschare än på länge. På väg därifrån började det. Egentligen var det bara en sak. Den skadade hästen, men det blev liksom bara så mycket. Vet ni hur svårt det är att få ut en veterinär extremakut? Väldigt jättemycket vet jag nu. Jag vet även hur illa det är när man ringer och säger att huvudsaken är att veterinären kommer ut och ger hästen smärtstillande så den går att få in från hagen. Usch, säger jag bara. Jag hade gärna varit utan erfarenheten. 

Tacksam är vi däremot över att jag inte har hunnit lämna transporten i det nya stallet och att jag såg ett inlägg som var delat på fb om en jättebra veterinär som börjat köra eget. Den var han som kunde komma ut snabbast. 

Hästen får nu beta utan smärta på de evigt gröna ängarna. 

Det som har hänt var att han blivit sparkad, eller sparkat sig själv på insidan av knäet(carpus för språkpoliserna) att han fått en vertikal fraktur. Tänk att drt kan gå så fort. 

Nu ska jag sova och jag vet inte om jag är i någon form av chock, men det visar sig väl. 

En bild säger mer än 1000 ord. 

Jag tänker bara på hur jag var tvungen att hålla igen tidigare för att jag "lovat" att träffa en annan när jag känner sådan fysisk och mental attraktion för den här personen. Tjoho! Det är ju meningen att man ska vara med den personen man känner såsom jag gjorde, inte någon annan. 

Nej, nu blir det snart sängen. Kvällen spenderades ju med Ante och Simon, mina små guldpojkar. 

Idag ska jag motionera Simon. Det blir på utebanan för känner jag honom rätt kommer han att förvandlas till dunderklumpen, köra halvt rodeo och samtidigt gräva kratrar med sina hovar. Och det är om han bara är hälften så pigg som Ante var igår. 

Imorgon ska jag försöka flytta mig själv också. Det känns så konstigt att kunna vara ledig ibland, hinna med sig själv, göra annat. Jag ska nog klara det. 

Idag hade vi första ridpasset i ridhuset och hans lycka var total. Den tidigare extremt segstartade hästen hade motorn igång från sekund ett. Känslan att galoppera på den här hästen är som en total fulländning. Det är perfekt! Fast han är helt otränad känns det som att rida på en häst redo för start i ett OS. Perfekt balans takt och rytm. Han har det liksom bara i sig. 

Vi körde inte mer än lättare rastning idag få han inte blivit riden de senaste dagarna. Det är ju nu hi ska sätta fart. Kanske att jag tom ska planera in en tävling framöver. 

PS Ante älskar allt vårat nya bling och tycker han är sjukt snygg i det. 

De tyckte väl att det var sisådär att komma till ett nytt ställe utan att ta sight seeing. Jag måste komma ihåg att visa dem runt på hela anläggningen, annars kommer Ante att göra det själv endera dagen. 

Jag är sjukt trött nu. Luften liksom gick ur mig. Imorgon är transporten uthyrd och på fredag kommer hästarna som har hyrt mina boxar så det var liksom ingen dag att flytta på. 

Imorgon blir det nog inga bilder då vi har möte i gamla stallet+att jag måste städa ur boxarna. Ni får hålla er till fredag eller lördag helt enkelt. 

Nu ligger jag och tar ett välförtjänt bad och sedan blir det sängen för min del. Imorgon blir det att kliva upp tidigt då jag bestäm möte redan kl 8. Jag insåg häromdagen hur skeva tider jag har då jag ff tyckte det var tidig morgon kl 10.30. Måste bli ordning på mig. 

Nä, planering av kommande paket av hästsaker håller jag på med annars. Det kommer täcken i olika former, färger och stilar. X antal schabrak i olika färger och former. Grimmor, träns ja, allt möjligt faktiskt. Jaja, mars kommer bli en sjukt rolig månad kan vi konstatera. 

Har världens bästa tillverkare av saker. Jag har det perfekta upplägget. Jag har tre superhästar. Jag älskar mitt liv. Det är så jävla bra just nu. 

Det är liksom i uppstarten och jag har aldrig känt mig så säker på det jag ska göra. 

Nej, jag vet att det här kommer att bli bra. Känns lite som, vi ses på andra sidan suckers. 

Företagande handla om så mycket. Ni anar inte. Folk undrar hur jag orkar ha energi kvar 3:e månaden i rad som jag jobbar som en galning. Jag är redan uppe i 204 timmar och jag har en hel del kvar, eller det beror väl liksom lite på egentligen. OM jag vill och kan säga nej är jag faktiskt för dagen ledig onsdag-måndag, men det var ju för att jag skulle ta ännu en resa till Göteborg. Nu är jag inte så sugen på det då jag faktiskt vill vara lite hemma istället. Jag har massor med annat att göra. Till exempel ska jag flytta både hästar och mig. Jag måste också komma på en lösning för MB som inte längre kan bo kvar där hon bodde. Sedan har jag faktiskt ingen plats för Hugo från den sista mars. Det löser sig nog, men som det ser ut just nu har jag inte riktigt råd med den lösningen. 

Jag vet att det kanske stör en hel del, men jag har gjort en liten uträkning och jag HAR råd att ha 4 hästar uppstallade på fullservice-stallet med ridhus, men frågan är ju vad det är värt. Jag måste börja tänka mer långsiktigt och ha en bra och stadig plan istället. Dessuotm finns det nog inte två lediga boxplatser utöver de två jag precis tagit. Snacka om I-landsproblem. Jaja, hur jag nu löser det hela återstår att se. Jag gissar på att det blir en mer budgetvariant. Jag vill lägga pengarna på att utbilda Simon.

 

Jag tror nämligen att:

• jag kan hitta en billigare stallplats till Hugo.
• jag kan hitta en annan fodervärd åt MB.

Jag kan aldrig göra något enkelt. Varför göra det?

 

Nej, istället ska jag göra det krångligt och jävligt, bara för att jag är tjurig och vill ha det på MITT sätt. Ja, nu sitter jag här igen och har gjort det lite krångligt. Jag sköter ju liksom både inköp, import, design, har lager, sköter försäljning osv osv osv. Det är inte riktigt sant för jag har hjälp med försäljning och de andra sakerna lite. Nu vill jag utveckla allt detta ett snäpp till innan jag går vidare. 

 

Jag har några önskemål. Försäljningen ska vara något passivt för mig. Den behöver sköta sig själv. Hur gör jag det???? Den som söker skall finna. Jag funderar på att ha 2 eller 3 kanaler. Dessa kanaler borde kunna göra att jag lägger ned minsta möjliga tid på försäljning av enstaka vara - så länge jag marknadsför dessa kanaler på rätt sätt. Det är lite som att tänka i termer av ett MLM-företag, men samtidigt inte. Det gäller att vara smart.

 

Jag vill ha en bredare design. Det är bara att inse att jag saknar vissa grundläggande saker, jag vill inte säga kunskaper, för de har jag om jag ägnar lite tid åt att lära mig dessa saker igen. Problemet är att jag inte har tiden. Jag har en jävla massa bra ideer, för jag är ju ut i fingertopparna en visionär. Idag har jag insett att jag behöver täppa igen alla mina brister med suveräna personer. Här har jag alltså ett hål att täppa igen.

 

Min huvudsakliga talang är uppenbarligen att göra affärer. Min grej i det hela är att göra inköpen, sköta importen av varorna, sköta kontakten med tillverkarna. Det är här mitt sinne kommer in. Jag förvandlar liksom allt jag tar i till guld, oftast iaf.

 

Det är lite här jag ligger just nu. Nu i natt hittade jag ännu en försäljningskanal som passar mina ändamål perfekt. Det här kan bli SÅÅÅÅÅ bra. Jag har också mer och mer insett värdet i en fantastisk person och jag önskar innerligt att jag kan lyckas ordna så att  den kan jobba med mig. Den fyller upp flera bra saker som fattas hos mig. 

 

Jag kan lyckas det vet jag, men jag måste ha ett jäkla bra team med mig och jag ska få ihop det. Rätt person på rätt plats och sedan gäller det att se till att alla får sin del av kakan. Själv vill jag bara bygga upp mitt varumärke och vara stolt över vad jag åstadkommit. 

Det fanns ju en backup, men den är i maj. Det är ett tag kvar till dess. Hur gör jag nu? Jag har en möjlighet, men den känns som ett dåligt perspektiv för mig personligen. Allt har väl en mening antar jag och det blir väl som det ska bli. 

Nåväl, ALLA hinner väl jobba 200 timmar + och ha tre, nej fan fyra blev det ju nu, hästar. Suck och stön!!

Jaja, allt löser sig naturligtvis och antagligen på rätt sätt. Livet är iaf på min sida och allt går åt rätt håll. Sakta men säkert. 

Iaf här kommer ett exempel på min blyga sida. 

För typ två år sedan såg jag för första gången en person. Vår gemensamme "vän" gjorde en extra presentation av oss och det var ungefär som att han någonstans måste ha fattat att tycke skulle uppstå. Vi träffades inte mer på ett tag efter den första gången. Sedan träffade ju jag en annan person under stor del av förra året och hade väl det lite i mina tankar ett tag.

Jag och "personen" sågs iaf igen förra året och det var väl där någonstans det började. Tycket alltså. Iaf åkte jag iväg till Norge och jobbade där sedan. Jag erkänner att den här personen aldrig försvann ur mina tankar, men här har ju då jag inte så höga tankar om mig själv. Jag ser det ju som att jag inte är tillräckligt bra för den personen. 

När jag ser att vi kommer att ses igen efter min hemkomst till Sverige blir jag glad som tusan. Jag ser fram emot detta. Personen säger när vi träffas bra saker om mig, indirekt detsamma som det faktum att jag tänkt på den personen flera ggr under sommaren fast då han om mig. 

Iaf börjar ju jag "starta" något med en annan ett tag innan jul. Sista gången jag träffade "personen" kunde jag fortfarande inte slita blicken från honom, men jag var tvungen att hålla tillbaka då jag ju några dagar senare skulle träffa "den jag hade typ ett halvt förhållande med vid det laget".  Nu när det helt är slut, alla känslor borta med honom, tänker jag bara på att jag vill träffa den här andra igen. Nu då till mitt problem - jag skulle inte för mitt liv våga göra någon som helst move. Jag är dessutom trög som fan när det kommer till att förstå att män är intresserade av mig. 

Så vad fan ska jag göra? Önska mig att en stjärna trillar ner så jag kan göra mig en önskning. I min värld skulle det vara högst önskvärt att han ringde upp mig och frågade om inte vi kunde sed någon dag. 

What ever happends in life...........

PS om ni undrar varför det försvinner lite ord avslutade jag ett 24-timmars arbetspass, åkte på personalmöte på ett annat ställe för att sedan åka till stallet. Upp imorgon kl 05 för att hinna med hästar innan nästa 24-timmarspass kl 09. 

Det ska väl vara störst. 

Känner mig rätt snygg idag då jag redan blivit uppraggad. (Y)

Ja, jag faller lätt in i ledet själv, mycket vill ha mer, det är inte svårare än så. Människa kanske inte är så komplicerad ändå. Vi är nog rätt enkla i botten egoistiska och giriga. Nä, usch nu lät jag bitte. Iaf är jag inne i en jobbperiod där jag "jobbar lite mer än en vanlig Svensson" vilket ju blir ca 90 timmar på en vecka. Det är fett skönt. Någon gång ska jag fundera på att vara lite ledig också, men det blir ett senare projekt. Jag har en massa annat jag ska göra innan det, typ jobba, jobba lite till, planera för den kommande ledigheten osv. I slutändan är ändå tanken att det jag jobbar för just nu massor av ledighet och frihet i framtiden. Jag vet liksom var jag vill och jag har ett mål. 

 

Ofta tvivlar jag på mig själv, men är det något jag lärt mig med tiden är det att skita i alla andra och bara köra mitt eget race. Det blir liksom enklare då. 

 

De senaste dagarna har jag också kommit fram till att jag tycker att jag ser jävligt bra ut. Jag tycker faktiskt det och jag kan stå för det. Skönheten kommer ändå från insidan och nu när jag jobbat en massa med mig själv är det klart att det syns.

 

Nu måste jag chilla lite. Ni andra får väl sova eftersom det just här och nu är mitt i natten faktiskt.

Jag känner äntligen att jag lyckats med detta med skitsnack.För ett tag sedan kom det fram till mig att jag har snackat skit. Det stämmer! Jag kan inte säga annat än att det faktiskt stämmer. Jag har snackat massor med skit och det känns ju förjävligt. Jo, det var ju det den jag snackade skit beklagade sig över, dock inte till mig. Jag har faktiskt personligen inte hört ett ljud om detta, förutom från person "Ö" dådå. Jag säger Ö eftersom det måste vara det numret i kedjan. Ni vet vi börjar ju med A, sedan B, sedan C osv osv osv. Ö, pratade iaf med mig. Intressant! 

Till saken hör att jag under december jobbade mina 220-250 timmar eller vad det nu blev och under den månaden pratade jag nog med sammanlagt 6 personer, varav 4 eller 5 av dessa skulle kunna prata med den jag nu snackat skit om. Under januari ökade jag antalet arbetstimmar, men jag tror att jag hann prata med 7 personer då. Intressant fakta! Eftersom detta skitsnack ska ha kommit fram till person C kan vi minska antalet personer drastiskt gällande vem som ska ha påstått detta. Nåväl, ingen ide att grubbla vidare över detta. Ekvationen känns ändå orimlig jag hade annat att lägga fokus på än person C. Vi kan väl bara säga att jag snackade skit. Jag har annat att göra än att fundera över detta fenomen.

 

Nu ska jag komma till nästa roliga sak. Vi kan ta person J och för all del kan vi döpa den andra till K. Dessa två har konverserat och jag skulle kunna nämna diverse olika saker i negativ bemärkelse, både till J om K och till K om J. Dessa påståenden skulle dock vara sanningsenliga och bara rena fakta. Jag kan till 99 procent säga att J och K har snackat skit om mig, eftersom de måste snacka skit om alla andra, iaf K. Det är dessutom sällan Ks versioner stämmer överens med resten av världens tyckande och tänkande, men K har alltid rätt, oavsett vad någon annan säger.

Jag kände hur jävla sugen jag var på att säga, men du bla bla bla, så här ligger det till bla bla bla. Det var ungefär som att jag hade ängeln på ena sidan och djävulen på den andra, men ängeln vann. Lika barn leka bäst! Låt J och K snacka. Vem fan bryr sig? Skulle du? Jag gissar att nästa person som de kommer snacka om är dig isf. Du har säkert bajsat på gatan eller något annat i den stilen, för det har du väl gjort? Jo, jag hörde nämligen det häromdagen så det måste stämma. 

 

Vet ni vad det bästa i allt detta är?
Jag känner mig så jävla bra. Jag vann över skitsnacksdjävulen och det enda det bevisar är att jag klivit upp och blivit bättre än både J och K. Jag är så nöjd med mig själv. Det firade jag med "fake" BJ glassen som jag var så sugen på häromdagen.

 

What goes around comes around. Nu ska jag gå vidare i mitt liv och lämna båda bakom mig. Jag har ju som sagt kommit så mycket längre.

 

Till ett sådant här inlägg går det inte att lägga in bara en bild, alla är ju såååå sanna.

Det börjar bli riktigt spännande med hästarna. I mars går första flytten och då kommer jag även att ha tillgång till ridhus på anläggningen. 

I april blir nästa flytt. Det blev både som jag tänkt mig och ändå inte. Jag tror att det kommer bli spännande iaf. Nu hittade jag dessutom den allra bästa lösningen för både mig och Simon. En av de ryttarna jag tycker bäst om att se rida ska utbilda honom. Det ska bli spännande att se vad som händer under våren.

Ante kommer jag själv att rida och förhoppningsvis komma igång med regelbunden hoppträning och till och med tävla igen. Tävlingar är ju någonstans det jag lever för när det gäller hästarna och utan dem tappar jag hela konceptet. 

Nu har jag också hittat en redovisningsbyrå, eller en person som motsvarar detta, och det känns riktigt, riktigt, riktigt bra. Jag är bara SÅÅÅÅÅÅÅ nöjd med valet. På många sätt kommer det att bli lite jobbigt ett tag, mest på ett personligt plan, men i slutändan vet jag att jag kommer få absolut bästa tänkbara hjälp på alla plan och bitar vad gäller mitt kommande företagande.

 

Jag kommer att få mycket arbete med saker de närmaste veckorna. Det är tur att jag har "semester" från vanligt jobb och bara typ 200 timmars "vanligt" arbete. Någonstans är jag nog lite omänsklig. För ni får förutom dessa 200 timmar lägga till att jag har 3 hästar och planerar för kommande inköp. Tänk vad bra jag är!

PS Norton har skrivt ett inlägg som kommer under kvällen eller morgondagen.

Jag gjorde ett LCHF-recept igår. Jag har ju som prövat det förut och kommit fram till att det verkilgen är HELT fel för mig. Tydligen lär jag mig inte. Jag mådde akut sjukt dåligt och kunde inte ens äta upp maten. Jag får nog hålla mig till min paleo-kost, även om jag fuskar typ varje dag. Haha!

Nåväl, jag börjar återgå mer och mer till Paleo till 100 procent så snart är jag väl på banan igen. Det börjar kännas onödigt med fuskandet och jag äter ju redan det mesta paleo. Enklaste sättet är ju att låta kroppen själv bestämma och jag mår ju överlägset av min egen mat. 

 

Nu blir det jobb. Jag tog en extra helg. Den kommer att ge schysst klirr i kassan så jag känner mig nöjd. Helgens arbete skulle kunna täcka upp en veckas semester så jag ska inte klaga. 

 

Jag har den sensaste tiden kommit fram till att jag måste rensa upp bland mina vänner. Nu är det så att jag vill ha alla mina vänner kvar och jag ska inte rensa bort dem. Tvärtom ska jag tycka bättre om dem.Det jag tänker rensa upp ibland är vad som är ok att säga och göra gentemot mig. 

 

Jag skiter ofta i vad folk säger, men innerst inne tar jag väldigt illa upp. Nu har jag bestämt mig för att det är lite nya regler som gäller för vad som får sägas till mig.

 

*Ni behandlar mig med respekt och är trevliga.

 

*Nedlåtande saker undanbedes helt!

*Åsikter om mitt liv, när det inte är väsentligt, går helt bort. Håll dina åsikter för dig själv, eller för all del, rannsaka ditt eget liv istället.

 

*Jag jobbar hur mycket eller hur lite jag vill. I slutändan är det mig det drabbar oavsett.

 

Ja, det var väl de första sakerna som jag tänkt på de senaste dagarna.

 

Nu ska jag sova ska vi se till punkt nr 4 så har jag redan jobba 45h den här veckan så jag har mitt på det torra. Det återstår "bara" 25 till. Ni får även lägga till att bara under helgen jobbade jag blyga 28h. Woho!!!! Looking good.........

 

Ja, det undrar jag. Här fixar och donar man med en massa, men sedan när man minst anar det kommer det till en. Det har ju som med attraktionslagen att göra. Ansträng dig så lite som möjligt så får du det du önskar. Det är lite det ridning handlar om. Gör ingenting, men gör samtidigt allt. Haha! Jo, lite så fungerar livet.

 

Själv jobbar jag lite (dubbelt) upp faktiskt. Jag ska sköta ett jobb samtidigt som jag jobbar med mitt andra. Vad ska man beställa och vad ska man inte beställa? Alla har olika åsikter,men personligen vill jag nog sälja saker som jag själv vill ha. Det blir liksom roligare då. =D

 

Nej, nu ska jag fortsätta. Ni får ha det så länge. 

Jag har bokat möte med en redovisningsbyrå nästa vecka, men funderar på om jag ska ta en annan. Nu känner jag att jag har lite krav och att det verkligen ska passa mig. Jag vet egentligen EXAKT vad jag vill ha. Det måste vara ganska övergripande och täcka alla 4 bitar som jag planerar att ha i verksamheten. 

Nåväl, det löser sig nog. Jag har ju sagt att den sista mars är sista dagen i mitt gamla liv och jag kan inte säga annat än att livet biter mig i arslet just nu, men det är ju bra. Jag slipper jobba för att lösa mina problem som jag haft. Tummen upp för livet. 

1. Jag har en framtidsplan för Simon. Den gäller from april och jag lovar mer info framöver. Personligen ser jag fram emot detta med spänning och är väldigt förväntansfull. 

2. Jag har planer för Hugo. De är väl ungefär i samma veva. Första delen av dem iaf. 

3. Jag har planer för verksamheten där jag säljer ridsportartiklar. För det här fattas lite personer. Bla en BRA redovisningsbyrå sedan grej till, men det kommer efter redovisningsbyrån. 

4. Jag har planer för mig själv. Det är dags nu att bli den jag vill och kan bli. Det måste bli så för min egen skull. Jag ska vara den person JAG kan vara stolt över att visa upp, presentera och vara. 

Det här är mina kommande projekt. Vad tror ni? Känns det inte lite roligt? Vad gäller ante ska han fortsätta vara mitt stora hjärta och speciella prins i mitt liv. 

Alla är vi ju olika och åsikter kommer alltid att gå isär. 

Här är några bilder från idag. Jag la även ut ett filmklipp på instagram. 

Jag har en djävulshelg kvar sedan kan jag snart ha "ett liv" igen. *längtar* 

Som det är just nu gör jag tre saker. Jobbar, fodrar eller sover. Det är typ allt. 

Kanske ska skynda mig så jag hinner unna mig en fika innan jobbet börjar. Jag måste ändå in och rapportera lön. 

Tänk som idag om jag hade haft ridhus, nu kan jag inte rida för det blåser så jävligt ute och om jag rider kommer jag att ha så ont imorgon. Med ridhus hade jag kunnat rida istället. 

Det är helt galet arbetspass jag har lördagar ibland. Jag är hemmifrån före sju och kommer hem efter kl 2230. Nu beror det till viss det på att jag avslutar kvällen med att natta hästarna, men det blir ändå långt arbetspass. Jag ska inte klaga. Jag lyckades klämma in en rast mitt på dagen så jag hann till stallet och trots det långa arbetspasset var jag delaktig i tre fodringar, men det är för att jag är superwoman som klarar allt och lite till.

Nu ligger jag iaf i sängen och tänker sova. Det här var ändå på många sätt en bra dag. Jag börjar känna mig som att jag har kommit ett steg längre i livet och jag känner mig stolt över hur moget jag numer kan bete mig. Tänk! Vilka framsteg jag gör, även om jag gjorde en helt knasig grej också.

 

Nu ska jag iaf sova, supernöjd med att ha gjort flera människor lyckliga idag kan jag somna lyckligast. Ibland måste man bara våga ge lite av all den kärlek man besitter. 

 

Det jobbiga med dagen var migränanfallet jag fick på kvällen. Jag får de typ alltid före tolv om de kommer, men ikväll kom det ett och det åtföljdes av den värsta magsmärta jag känt på länge. Jag kunde knappt stå alltså. Frågan är ju bara vad jag ätit som jag inte tål idag.

 

Imorgon ska ni få se på Antes senaste äventyr, men just nu skriver jag från datorn och alla bilder är på telefonen. Jävla mupphäst alltså. Han är ett hopplöst fall.

Om någon dag blir det en fika och en sak vi kommer att avhandla är den tidigare gemensamma (o)vännen spm numer är sambo med en man som går i kjol. Haha! Den var kul! Vi ska även avhandla en del andra saker. Det kommer bli bästa på länge. 

Jag satt här och nattsurfade lite och gjorde en upptäckt som fick mitt hjärta att stanna till en extra gång. En person som jag håller lite extra varmt om hjärtat hade förlorat sitt ena barn. (Jag väljer att inte nämna någon närmre än så). Mitt hjärta verkligen hoppade till en gång extra och man tror som inte att det är sant. En person som jag pratade med innan han gjorde vad som antagligen blev hans sista resa. Jag kommer ihåg hur jag blev lite avundsjuk och gärna hade gjort en likadan resa.

På något sätt känner jag en sorts tomhet fast jag inte stod personen i fråga nära utan bara dens ena förälder. Även om vi idag inte har någon kontakt vill jag skicka en extra kram till personen. Fy så tragiskt. 

 

Nä, vi måste alla vara rädda om varandra och ta till vara på varandra. Man vet aldrig när det är försent.

 

Lova mig att i samma sekund som du läser det här inlägget ger du någon en extra tanke av kärlek. 

 

Igår var det Ante som fick djupsnö-träning och idag var det Simons tur. 

Direkt när jag tog av täcket slogs jag av vilken skillnad det blivit på honom sedan vi flyttade hit. Han börjar ju se ut som en häst. 

Idag testade jag även ett nytt bett. Jag byter ju typ aldrig och har samma enkla tränsbett på alla hästar. Nu hittade jag ett rakt mjukt gummibett på rea för ett tag sedan och jag har velat ha ett sådant. I början var det lite svårt för han hängde verkligen i bettet. Efter en stund gick det bättre och jag ska nog pröva det här på honom ett tag då det andra gärna blir aningens för skarpt för honom. Iaf när jag tömkör. 

Nu kunde han ha huvudet ganska långt frM och vi kunde få till lite schvung i steget och efter ett tag hitta bra takt. Just nu går det bara att jobba honom i trav ute då det blir lite halt med hans enorma galopp. Men vad gör det när snön hjälper till med träningen?

Jag ser framemot att fortsätta träna honom. Han liksom vinner sig i längden. Nu älskar han när vi ska ut och göra något och sätter gärna igång själv utan att man hinner reagera. 

Det blir ju automatiskt så när man betar av " att göra listan". Lite framtidsplaner har jag också skapat och lite måste jag ställa mig frågan om de bra sakerna överväger de dåliga. Det löser sig nog innan det är dags. Mitt nya liv ska ju börja snart och jag är på g nu med att fixa det. 

Jag jobbar kommande kollektion och snart är äntligen sakerna som skulle kommit i mitten på oktober här. De är lite startskottet för vad som komma skall. 

Livet blir nog vad det är tänkt att bli. Jag måste bara lära mig att göra allt för min egen skull. Nedlåtande människor håller jag på att sålla bort allteftersom.  Ärligt ska det vara, vänskap och allt måste komma från hjärtat.

Jag måste verkligen bli bättre på att vårda mina relationer till andra människor. Jag har nog en lång väg att vandra fortfarande i den frågan. Det gäller väl kanske alla människor. 

Nåväl, nu ska jag göra färdigt i stallet för kvällen. Jag längtar till sängen egentligen längtar jag jättemycket till ett specifikt täcke, men det finns inte här så det får duga med ett annat. 

Vet ni vilka personer jag har svårast att hantera? Det är helt sjukt, men de som är ärligt snälla. Jag är liksom inte van vid det. 

Under helgen som var insåg jag att jag måste omvärdera vilken typ av människor jag vill umgås med. Jag har lagt till en egenskap. De ska vara enkla. 

Jag lärde mig något i somras ändå och det. Hör och nu=innan. Mär jag gjort dessa måsten kan jag i lugn och ro bestämma var livet ska ta mig vidare. Den som vill vara med får hänga på för jag tänker inte hoppa av på någon hållplats för att ni ska hänga med. 

Jo, det var gången när han "stulit" en vaccinationsflaska ur en veterinärs flaska. Fatta hur illa det hade kunnat gå. Han är hopplös. I natt har han sugit in en påse spån i boxen. För ett tag sedan åt han upp en tumme på en vante. Listan kan göras lång. Han har även stulit bananer jag hade i en ryggsäck en gång och dragit loss pälskragen på min 3500 kronors dunjacka. Hopplös, men man inte annat än älska honom. 

Det jag lärde mig mest under dessa tre dagar är att det viktigaste ändå är vänner och vänskap. Tänk så mycket glädje och energi man kan få av nya fantastiska vänskaper. 

Nu är jag snart hemma och på plats i sängen. Uppdateringarna lär komma mer sällan. Nu är det istället nedräkning mot mitt nya liv. En del börjar i slutet på den här månaden, sedan blir nästa steg månaden efter. Det är skönt att äntligen vara på väg framåt mot mitt eget mål. 

Imorgon är det dags för vardag igen och jag har lite planer för livet, men livet får ta mig dit det bär. 

Det jag tänkt på idag är att jag verkligen önskar att hitta någon som kan vara ett stöd för mig. Jag vet att jag får psykbryten ibland, om än väldigt sällan numer. Det beror ju bland annat på att jag sällan ens närmar mig gränsen för min komfortzon vad gäller vissa bitar i livet. Just det här psykbrytet berodde faktiskt på flera saker. Bla att jag faktiskt har planer på att seriöst ta tag i en tung del av mitt liv. Det som tynger mig mest av allt och att jag nu faktiskt kunde få hjälp av en nyfunnen vän att göra det. Det visade sig att vi har mycket gemensamt på både lika och samtidigt lite olika sätt. Jag har fått mycket hjälp och stöd redan på många plan där. 

En annan sak som gjorde det var att jag helt plötsligt insåg att jag hittat en person det var viktigt för mig att ta tag i alla de bitarna som tyngt mig under lång tid. Nu har jag nog spolierat det som var med den personen, men oavsett hur det är med det så har jag ändå bestämt mig för att ta tag i sakerna. Det är många jag har i mitt bagage. Ibland önskar jag att jag kunde hitta någon som bara sa: det spelar som ingen, roll, jag finns här ändå för dig, men det är nog svårt. Jag tror att det är väldigt få personer som klarar det, och mig för den delen. Å andra sidan räcker det med en endaste. 

Jag hade en tredje sak här på listan, men den hann jag glömma och nu är jag trött och vill sova.