Livet På En Kant

Sedan ska jag ut på vandring. Jag vet att jag är nördig, men jag tror att man måste göra vissa saker i livet. För något år sedan kom jag på att jag ville gå pilgrimsleden i Spanien. El camino. Ni kanske vet vad det är? Den kan jag tänka mig att gå själv. Vilken annan nörd tycker om sådana här resor?

Efter det blir det Falsterbo i Skåne. Alla hästmuppar Vet hur viktigt det är. 

Avslutningsvis vill jag åka tillbaka och gå i nationalparken i berchtesgaden. Det är bara SÅÅÅÅÅ vackert. 

Någonstans här måste jag klämma in att bestiga årets berg också. Det enda berget, eller alptopp, jag har kvar i Berchtesgaden är mount watzmann och ska ärligt säga att det känns lite overkill. Vid ren klättring går faktiskt min gräns, men det är ju nära till en massa andra berg där. Här vill jag faktiskt ha sällskap. Jag får se när det dyker upp någon. Är du sugen på att hänga med är det bara att googla. Naturen är to die for. Jag återkommer ikväll med en hel lunta med bilder från stället som jag har på min dator. 

Jag sa att jag hade svårt för att lägga in en stöt på någon som hälften av alla tjejer försökte med. Då fick jag till svar: hur många tittar inte efter dig då? Om sanningen ska fram är jag nöjd om jag kliver in genom en dörr och minst fem män vänder sig om och nästan tappar andan när de ser mig och svar ja, det brukar hända. Det gäller liksom att tänka så att man får in saker på deras rätta plats i sammanhanget. Oavsett vad det gäller. Jag ändrade naturligtvis genast min egen åsikt. 

Nu sitter jag här och dricker kaffe samtidigt som jag har den glassigaste arbetsdagen på länge. Jag är så tacksam för det här jobbet. Det är det som gör det möjligt för mig att skapa min dröm. Jag kan utan att fundera minsta lilla konstatera att det går bättre än jag någonsin kunnat önska. Visserligen har jag ställt alla dörrar öppna för rätt personer så de knackar på var och varannan dag. Ibland är jag lite rädd att det ska bli för mycket, men samtidigt kan jag se så klart i allt. Hålla allt isär. Varje bit för sig. Jag är övertygad om att det här kommer att gå bra hela vägen. 

I morse fick en person mig att se en sak ur en helt annan vinkel. Efter mycket om och men slutade iaf min fm med ett samtal med en person som jag tänkt prata med hur länge som helst. När vi pratar insåg jag att jag har tre saker som på sätt och vis hänger ihop, som jag måste bearbeta. Det blir möte för en form av terapi. Mer än så vill jag inte gå in på här. Förändringen kan bli fenomenal för min personliga räkning. 

Sedan pratade jag med en annan person. Det var också väldigt intressant.  Mitt liv återkommer hela tiden till ledarskapsroller i oöika former. Jag kände att det här nästan behövde ett eget inlägg. 

Nej, jag har saker kvar att göra idag. 

Först vaknade jag med den perfekta lösningen på en sak jag pratade med en om igår. Jag sa att vi skulle ha klarat oss med en person mindre, eller som vi var igår, om bla bla bla. När jag vaknade kl 6 i morse kom jag på en lösning på det. Herregud! Var det det jag drömde om i natt också? Nu ska jag väl inte dit på ett tag så jag hinner nog glömma innan. Den var asbra iaf och investeringen hade betalat sig på två arbetsdagar, effektiviserat arbetet massor och gjort kommunikationen och därmed stämningen så mycket bättre. Jaja, egentligen är det väl inte mitt problem, men jag kan inte hjälpa att dyker det upp något man kan ha en lösning på letar min hjärna tills den kommer på en. Nog om det. 

Idag blir det flytt av Hugo von Trugo. Det ska bli spännande. Han har ju bara åkt "låda" själv en gång tidigare. Det löser sig nog. Jag kanske stoppar in åsnan som sällskap. Det brukar gå lättare att få in dem då. 

Sedan måste jag skriva en massa text. En MASSA text! Jag har börjat med en. Den var inte så bra. 😕

Jag vill förbättra den avsevärt. Sedan måste jag skriva om en massa regler och lagar. På ett pedagogiskt och mycket enkelt sätt. Alla ska förstå. Å andra sidan har jag gjort tester på mina texter och läsförståelsenivån är nästan alltid ett=extremt lätt att läsa. Jag måste också skriva om hur viktigt det är att man ser alla människor som individer med lika värde. Det är viktigt ur många perspektiv. För det andra, börjar med det andra, ser jag det ur ett säljande perspektiv. Alla du möter är en potentiell kund. Tappar du en kan du lika gärna tappa tusen. Hur du behandlar människor är a och o. Dina innersta tankar och värderingar lyser alltid igenom när du pratar med en annan person. Tycker du den är fel, känner den garanterat det. För det första. 

*Det är mitt företag.

*Det är mina värderingar. 

*De är viktiga för mig. 

Värderingar ringlar sig alltid igenom. Vem du är genomsyrar hela verksamheten, alla som jobbar för dig och hela vägen ut till kunderna. Mina värderingar. Jag vet vilka jag har, jag vet vilka jag vill stå för. Ni förstår att de här texterna jag ska skriva idag är viktiga. 

Först blir det iaf en dag med friskluft ute. Jag saknade det som tusan igår. 

För det första önskade jag så sent som igår en komplimang för mitt utseende - det kom redan på Statoil när jag väntade på skjutsen i morse. Wow! I två format. Det ena var i form av ord och det andra i form av en trånande blick (ja, det räknas). 

För det andra har jag önskat mig en handtvål till badrummet. Fatta att jag fick just det idag. Vad är oddsen? De senaste två veckorna vände jag vid tvålhyllan och gick till kassan istället. Nu fick jag den. Tack för presenten! Den är mer än "bara" en tvål för mig. Älskar när saker är konkreta och man liksom har ett bevis för att LOA fungerar.  

För det tredje har jag hittat en ny bok att läsa efter jag läst ut min bok med erotiska texter. Önskade mig det när jag äntligen hittat ett ämne som jag tycker om att läsa om. Jag är inte då mycket för deckare. Precis när jag skulle lämna jobbet kom en person och vi pratade om den här typen av böcker. Jag fick ett tips på nästa bok. Det är möjligt att min hjärna är lite inriktad på sex ibland, men är det inte så att det är ett intresse som 100% av alla människor har minst en gång per liv iaf?

För det fjärde. Jag såg inte en enda glöm ej-skylt idag. Det satt en ny på dörren ut. Det stod istället vad man skulle göra. Håll dörren stängd! Tummen upp för den nya skylten. Me like. Jag skrev om sådana saker här för ett tag sedan.  

För det femte, listan blir lång idag jag har mer, det var så mycket bättre stämning där jag jobbade. En person på den här arbetsplatsen, arebetsplatsen är stor, har varit så bitter tidigare, men idag kom det till och med flera leenden från denna. Det var så illa att jag suttit och tänkt på om inte frasen bla bla du är bitter, har du inte fått knulla på länge, har kommit upp i mina tankar. Grattis personen har endera fått ligga, kul för den, eller så har den helt enkelt blivit gladare eller utvecklats. 

För det sjätte. Herregud! Det finns en person vars blick får resten av världen att försvinna, allt stannar liksom bara upp och benen nästan viker sig under mig. Det är sällan jag påverkas så av någon. Den här personen har klarat nummer ett på min "lista" (ni som håller på med attraktionslagen vet vad jag menar). Nummer ett har ingen på 3 år klarat att uppfylla. Nummer ett var simpel, den handlade bara om precis det jag skrev, att ha just det. Nummer två på listan är att personen bjuder ut mig. Jag har liksom inget kvar på den fronten. Jag har blivit för sårad tidigare. Jag vågar som inte ta minsta risk att bli sårad igen så nummer två fick helt enkelt bli just att mannen är på. Nu har det väl hänt i det här fallet att han har varit på, men jag är seg(läs: lite lätt efterbliven). Jag hade ju kunnat svara. Jag har tänkt på dig flera gånger och blev glad när bla bla bla. Sedan hade jag kunnat svara "dig" gång två han gjorde något, men jag blir liksom fortfarande lite förvånad varje gång någon är på och speciellt han då. Jag vet att jag är lite av en mupp, samtidigt kanske det är en form av försvar. Jag är verkligen bara så rädd att bli så ledsen som jag var. 

Nej, nu är det dags för boken. Den här dagen har bara varit såååå bra och jag är så tacksam för alla dessa saker. Jag ska suga på karamellen och sedan ska jag njuta av känslan när någon får hela resten av världen att försvinna. 

Hade världens powernap på 8 min tidigare idag. Den kortaste ever. Skönt som tusan var det. 

Vad ska man säga? Tack, kanske. Det är din positivitet som gör min dag positiv idag. Dessutom är det så att vissa människor i ens liv är det som ett extra plus när man märker att man påverkat uppåt. Hårt, men faktum är att i allas liv är vissa personer viktigare än andra. Grattis om du känner dig träffad i mitt! <3 Känner du dig det är du med största sannolikhet det också. 

Jag har suttit nu på morgonen och funderat, händer ju alltför ofta att min hjärna är på on och lite till. Den liksom bara är sådan. Mina funderingar under morgonen har handlat om hur viktigt och stort det är att jag förvaltar det jag sitter med i handen på ett bra sätt. Jag kan göra det precis hur bra jag vill. Jag måste fundera innan bara, mycket. Jag kan påverka så många människor på många sätt och för mig är det viktigt att det blir bra. Innan jag startade detta, släppte handbromsen och började rulla förstod jag faktiskt inte riktigt innebörden. Nu måste jag tänka innan jag dessutom trycker ned gaspedalen och bara kör. Rätt som det är råkar jag styra ut på motorvägen och då gäller det att vara beredd på allt som dyker upp där. 

Det sista jag funderat över är: Ge mig en fucking jävla manual! Varför ska jag nästan ta mig vatten över huvudet? Varför ska jag alltid göra det på svårast möjliga sätt? Tyvärr har jag svaret. Jag har prövat de enkla vägarna. De är tråkiga och jag ledsnar, snabbt. Jag behöver utmaningar där jag är på gränsen till vad jag klarar. När jag har lust att köra huvudet i sanden och bara glömma allt, det är då jag fungerar bäst. Min komfortzon är väl bredare än de flesta andra antar jag, men livet är sååå roligt när man ute och surfar i det blå. Jag antar att det är som på den tiden jag åkte slalom. Det enda som var roligt var att åka offpist eller ta några hopp på vägen ned. 

Dagens tips! 

Tänk ut en positiv tanke för dagen. Något du automatiskt blir glad av att tänka på. Det räcker med något enkelt som en person eller något du ska göra. Varje du under dagen hamnar i en negativ tankebana, får en negativ eller nedlåtande kommentar eller på annat sätt faller ur att vara positiv och glad tänker du omgående på denna sak som gör positiv. Tänk på den tills du verkligen känner dig riktigt positiv. Ge det en liten stund. Sedan ler du tacksamhetsleendet, det är samma som man får när man läser just ordet tacksamhetsleendet. Jag lovar att det kommer att höja din dag ett snäpp!

Under vintern har jag snubblat över många grenar, jag har klivit upp och gått vidare. Jag har lite sår här och där på vägen. Många avundsjuka människor möter man på vägen. Man märker.....ett steg upp på lyckostegen, varje steg mot ännu ett lyckande, betyder en avundsjuk kommentar tillbaka. Alla får stå för deras val. Varje dag du vaknar är en dag du kan välja själv att göra det du älskar eller stanna kvar i samma hjulspår. Alla hinder du kommer på, är det just du som kommit på. 

Tänk istället på alla lösningar!

Själv ska jag fixa med en massa roliga saker idag OCH resan mot mitt "nya liv" kräver några jobbiga saker jag behöver göra. Idag är en bra dag att göra 3 av dem. Jag kommer att känna mig så bra att jag ska bjuda mig själv på en fika senare i eftermiddag. 

Drömdejten då.  

Man tänker ofta bara i sin lilla bubbla, men ser man saker i ett större perspektiv kan både få mer förståelse för saker och finna lösningar på saker som kan te sig omöjligt. 

Nu kan tänka lite mer i balansskålen. Vad får man ut av det man ger? 

Jag ska fundera lite. Jag insåg att jag i det här fallet sitter i kungastolen av guld och kan påverka både A och B på ett förträffligt sätt. Jag skulle på något sätt kunna utnyttja någon part, men..... Livet går ut på att man gör saker med hjärtat och att man gör saker på ett sätt som man kan vara stolt över. När jag kliver upp och ser mig själv i spegeln ser jag en vacker människa. 

Vi alla undrar ju nu hur sexet mellan kvinnan och de två männen gick till. Har du haft trekant i samma konstillation tidigare jämför du säkert med hur du själv hade och upplevde det. Har du inte haft det läser du med spänning och undrar om det är som du drömmer om och om du kan lägga till något. För erkänn, du har drömt om en trekant!

Själv? Ja, jag vill ju bara läsa mer. Just nu har jag inte ens tid att fundera över just den enskilda delen Jag har fångats av hela upplevelsen av att läsa dena erotiska text och ja, jag finner ett enormt nöje och tillfredsställelse av det. 

Jag vet att lite avundsjuk är du nu och lite funderar du faktiskt på vem jag egentligen är som både kan skriva om något sådant och erkänna att jag finner det tillfredsställande. 

Nu ska jag sova 25 timmars arbetspass är avklarat och nästa börjar redan om dryga 7 timmar. Det arbetspasset är på typ 16/17 timmar. Ni kan ta det lugnt. Jag ska snart ha möte med min ekonomiske rådgivare och då kommer kalkyler och budget att göras. Snart så kan jag leva på min verksamhet som jag drömt om så länge och då kan jag dra ned på arbetet. 👍

Har ni tänkt på hur mycket som hänt den senaste tiden? För att inte tala om det senaste året. Jag kan bara säga att det är INGENTING mot vad som hänt inom mig. På många sätt är jag en ny människa och jag är den människa jag VILL VARA på många sätt, men självklart, till perfekt har jag ännu inte nått upp till. 

Den 1 april kommer livet säkert ta mig ännu längre än jag redan kommit. Ibland har jag redan nu lust att sätta mig ner och gråta för att jag är så glad och lycklig. 

Det som kanske fattas är en man, men jag resonerar liksom så att det kommer väl när det passar. Jag har redan hittat en av intresse. Det var länge sedan jag såg människan för första gången och redan då hade jag liksom svårt att slita blicken från honom när vi var i samma rum. Sedan när personen visade intresse blev jag så paff. Hur kunde denna "perfekta" person vara intresserad av mig? Haha! Fatta hur knäpp jag är. Nåväl, jag vette tusan om jag ens är redo mentalt. Jag har ju som varit lite skör innan. Man måste vara rädd om mig annars är det kört. Skillnaden här är att jag känner mig helt lugn och ostressad när det kommer till den här personen. Bäst tycker jag om när han lägger sin hand på min rygg. Do it again, please. Livet tar en dit man vill i exakt rätt tid. Det är så lätt och enkelt, bara man vågar tro på det till 100%. 

Skriver du: glöm inte att stänga dörren!

Läser hjärna : glöm att stänga dörren!

Hur ska du då lösa problemet?

Simpelt! Skriv det du VILL att de ska göra: kom ihåg att stänga dörren! 

Erkänn att det dessutom är trevligare eftersom det uppfattas som en uppmaning och glöm ej mer uppfattas som en order. Enkelt och simpelt! Testa själv och se vad du får för resultat. Personligen känner jag nästan hur jag ser mig om efter dörren jag ska stänga när jag ska komma ihåg. 

Det är snart dags för jobb och jag är så taggad. Även på att jobba. Jag är så tacksam över det här jobbet som gör allt så möjligt för mig i slutändan. 

Hästarna går sååååå bra just nu också. Jag försöker lägga arbetet för dem på en lagom nivå. Risken är att arbetet blir för intensivt för deras fysik för dagen. 

Jag väntar med spänning på vad som skall komma. Simon åker på utbildning den 1:a april om allt går som det ska. Jag pratade precis med personen som ska träna honom. Jag kan inte med ord beskriva hur bra det känns. Det känns liksom bara såååå rätt. Dessutom har vi så lika syn på det mesta när det kommer till hästbiten. Personen tog orden ur munnen på mig och kunde efter vad vi talat om beskriva vad han trodde Simon behöver och det är EXAKT de sakerna jag tänkt att Simon behöver de senaste dagarna. Det kallas att ha bra kommunikation. Personen i fråga är alltid också så trevlig när jag mött den på tävlingar runtom i Sverige. Jag är övertygad om att det här är den perfekta lösningen för alla inblandade parter. Jag vill även att Ante ska tävlas av samma person. Det är bara att inse att min kropp inte håller för den fysiska påfrestningen av att tävla och jag vill att hästarna ska visa vad de går för. 

Ni fattar väl vad den här våren har att bjuda på? Jag är så förväntansfull inför framtiden. 

Det handlar inte om att jag vill jobba i något stall eller bokstavligen ha min proffesion med något som har med hästar att göra. Det handlar helt om något helt annat. 

Simon tömkörs fortfarande och oj vilka framsteg han gör. Vi började passet som vanligt med att bara springa fritt på lina. Det var första gången han var in i ridhuset. Första varvet var han "dum". Han vände och sprang rakt in mot mig vilket är big no no för en häst. Jag som ledare står i mitten och han passerade den osynliga linjen för mitt revir. Varvet efter gjorde han likadant, men höll sig utanför mitt revir. Det var här jag konstaterade att han bara var rädd för spegeln och "den andra hästen" som han såg. I det här läget har du en nanosekund på dig att bestämma dig för vad du ska göra. Mitt val: låt hästen hitta trygghet i det han var rädd för. I det här läget kan du till nästa gång något händer skapa en häst som är mer trygg i sig själv eller i värsta fall, om du tar fel beslut, en häst som rent utav kan bli farlig. Skillnaden är hårfin. 

Nästa läge handlar om att arbeta. Simon är en häst som älskar att arbeta. Han vill göra ett bra jobb. Vi hade vissa problem idag. Han ville inte galoppera. Här kommer nästa beslut: ska jag bli arg? Hästen gör ju fel. Jag säger åt honom att galoppera men han är "lat" och fortsätter trava. Gång på gång. Jag funderar lite en stund och kommer fram till att det antagligen är underlaget. I ridhuset ligger ett underlag med fibersand vilket Simon inte är van vid. Beslut: övertala hästen att galoppera. Var övertydlig med hjälpen. När han väl galopperade gjorde han det utan problem, men alla galoppfattningar Krävde samma övertalning. 

Vi avslutar galopparbetet och går över i trav igen. Simon letar sig till den där perfekta formen som passar honom just nu. Lagom lång, samlad och precis så att han kan arbeta med hela överlinjen. Jag berömmer omgående. Han tappar fokus i några sekunder, men man kan nästan se lyckan skina genom hela hästen av berömmet. Han söker sig direkt tillbaka i rätt form. Jag berömmer igen och han nästan kryper ur skinnet för att göra mig nöjd. Ridpasset är slut. Hästen är mer än lycklig och jag har som tack fått känslan av att känna mig jätteduktig. Känslan motsvarar nog ett OS-guld. Jag känner en enorm inre lycka och tillfredsställelse. 

Jag släpper honom lös medans jag mockar ridhuset, men när jag tittar upp har han lyckats få tyglarna så illa att jag är rädd att han ska fastna. Jag går bort och fixar till det. Simon väljer sedan att följa mig. Helt självmant, på mitt bestämda avstånd. Det är det sanna beviset på att han har valt mig som ledare. Jag har inte valt att ta positionen. Han har valt mig som sin ledare grundat på mina beslut under dagens pass. 

Det är så enkelt, men ändå så svårt. Tänk att beröm skapar att någon väljer en som ledare. Tänk om chefer kunde lära sig detta. De små marginalerna mellan den som är rädd för ledaren mot den som nästan kryper ur skinnet för att vara sin ledare till lags. Jag tillät idag min häst att göra fel. Upprepade gånger under ridpasset. Han var lika rädd från både höger som vänster varv för spegeln, men jag tillät honom att både göra lite fel och vara rädd. Han var ju inte medvetet dum utan fick chansen att tänka. Det är så enkelt......

Hemligheten med hästar är att de alltid ser igenom dina känslor. De ser rakt igenom dig. För att klara dig igenom alla situationer måste du hantera dig själv oavsett vad som händer. 

Som ni alla kanske vet var jag ut och tävlade en del för några år sedan. Eftersom jag det här året även flyttat till annan stad hade jag även fått byta "team" runtomkring tävlandet. Hursomhelst lastade vi iaf hästarna och åkte. Det här var i början på mars och dagen innan hade det varit snöstorm så vi valde att skippa eftermiddagsklassen den dagen. Istället skulle det bli säker körning tidigt morgonen efter. Hästarna som vi hade med oss var verkligen super. Den ena brukade trava in i transporten och den andra gick in bredvid. Sedan var det bara att stänga och fixa det sista. 

Sagt och gjort kom vi iväg tidigt som planerat. Konstigt var den här morgonen att hästarna var så stökiga när jag körde. Det hände liksom aldrig utan de brukade liksom stå som två ljus. Efter en kilometer stannar jag för att jag blev liksom orolig att något var fel. Jag öppnar skötardörren och där står båda helt oberörda. Inga problem alltså! Ni som känner mig vet att dessa tider på morgonen är allt annat än rätt för mig. Antagligen hade jag klivit upp runt 0430 för att kunna komma iväg till 0600 som planerat. Jag sätter mig i bilen och säger till sällskapet att allt var lugnt. 

Ganska omgående när vi börjar rulla börjar hästarna stöka igen. Jag blir sjukt irriterad nu, men fortsätter att köra. Strax innan vi ska köra ut på E4 säger jag att jag måste gå ut och kolla igen. Något är ju uppenbarligen fel då hästarna bara trampar runt. Jag går ur bilen, öppnar återigen skötardörren där hästarna lugnt tittar på mig. Helt normalt alltså! Den här gången tog jag mig iaf ett varv runt ekipaget. Det var här jag till min stora fasa inser att ingen av oss fällt upp rampen. Det var därför hästarna inte stod som ljus. Herregud!!!!! Vem fan lyckas köra med rampen nere på asfalt i 3 km UTAN att upptäcka det. Tydligen - jag. Fatta det pinsamma i att berätta detta först för den som åkte med när jag satte mig i bilen igen. Nej, alltså jag säger det. Jag och tidiga morgnar......och hur kunde jag missa det gång ett jag var ut.

Hade det bara hänt en gång........men nejdå, jag lyckades en gång till, men då utan häst och jag upptäckte innan jag lämnade gårdsplanen. 

Haha! Nej, det här var dagens historia. 

Det är både bra och dåligt. Det är ju bra för flödet blir ju grymt. Pengar ut blir snabbt pengar in. Det dåliga är att det blir mindre saker över för mina säljare att sälja. Säljarna är ju min låååångsiktiga plan...... Nåväl, allt har en mening. Jag är iaf nöjd på alla sätt och vis. Nu sa jag tidigare att jag inte skulle ha förbeställningar, men det känns också som att det kvittar då jag bara älskar mina kommande produkter. 

Annars känns det som att jag blivit värsta hästnörden här på bloggen, men faktum är att just för tillfället har jag bara helt enkelt inte annat att skriva om. Mitt liv består av jobb, där det är typ de striktaste sekretesslagarna, eller att jag är i stallet. Det blir ju som enkelt. Om jag ska skriva kan jag typ bara skriva om hästarna. Den biten kommer ju bli sååå mycket mer spännande framöver då hästarna kommer att börja tävla och så snart. Me like!!!!!

Vad tycker ni om skillnaderna?

 

Hjärnan kommer att ha återfunnit sig när  jag fått två en tur i skogen på världens bästa ridkamel. Om det är något som rensar hjärnan bra är det en tur i skogen på en svensk ridkamel. 

Sedan ska jag passa på att njuta av min ledighet och att jag är så fantastiskt bra på många sätt. De är få människor som besitter min intelligens och samtidigt har min sociala förmåga. Det kanske låta stöddigt, men det är så det förhåller sig. Jag vill också tillägga: försök ALDRIG sätta dig på mig. Jag går segrande ur de flesta "strider". Ska jag berätta varför? Jag börjar aldrig slåss tillbaka. Det är ungefär som att jag sätter mig på strömmen åker med och kliver av där det är mindre strömt. Tänk att jag åker på Moses lilla bädd. Vattnet blir liksom klarare när det inte strömmar så förbannat. 

Nej, dags att sluta vara filosofiska och kloka och bara njuta av livet. 

Det är verkligen ingen jättelätt häst att rida. Igår var det två andra hästar i ridhuset och han hade lätt kunnat få ett psykbryt i början. Sedan har man inte så stora marginaler att göra saker. Trycker man på för mycket byter han galopp eller så blir det korsgalopp. I traven råkar jag ibland få till en ordentligt ökning av påskjutet, men då hamnar vi istället i otakt till varandra. Haha! Man får inte ens vara för bra. 

Kvaliteten på ridpasset blir iaf bättre och bättre. Jag är väldigt nöjd. Snart är det väl dags att börja träna på riktigt för tränare. 

Idag var dagen D. Dagen då kroppen sa, hit men inte längre. Jag har hela tiden sagt att jag kan köra på och det har gått bra. Jag har jobbat vansinningt mycket. Långt mer än jag borde. Det är jag fullt medveten om och jag har hela tiden sagt att jag har full koll. Det har jag också. Idag talade liksom kroppen om för mig att det är dags att dra i handbromsen. Nu ska jag tänka om. Det börjar väl som bli dags. Jag har haft ett mål med detta vansinniga arbetande och jag börjar närma mig nollpunkten. Nollpunkten och starten för det nya. Det är en övergående period nu och jag tror verkligen på det här. Behlver nog inflika att jag är fullt frisk, jag fick liksom bara en aning om hit men inte längre.......

 

Jag har utsett en "ekonomisk rådgivare". Haha! Egentligen är vet väl inte det människan är, men den fick liksom bli det åt mig nu. Jag behöver en oberoende person som kan planera vissa saker åt mig, eller hjälpa till att planera. Dessutom behöver jag hjälp med budget och en del kalkyler. Någonstans har jag väl ett inneboende storhetsvansinne, men det skiter jag i. Jag vill bara lyckas med det jag verkligen brinner för. Jag vill jobba med det jag älskar och jag älskar att skapa saker åt mig själv. Jag älskar att se andra människor lyckas. Det är det det här kommer att gå ut på. Andra lyckas och med deras lyckande kommer mitt automatiskt. Det gäller bara att jag är lyhörd, har ett enormt driv, är den braiga Jenny hela tiden och bara kör. Det är bara att köra. Det är ingen som tackar dig på andra sidan för sakerna du aldrig gjorde. Du ångrar aldrig det du gjorde bara det du inte gjorde. 

 

I helgen är jag ledig och för första gången på typ hundra år, känns det som iaf, är jag sugen att typ gå på bio. Jag vet vem jag vill gå med, men jag skulle aldrig för mitt liv våga fråga ens. Däremot önskar jag att han gör det. Jag känner mig typ som att jag vore 15, men fatta att jag faktiskt är så blyg. Det är sant! Nåväl, jag har ändrat tankesätt här. Jag vill ha någon som passar och den som passar kommer att fråga, det kanske inte är bio jag önskar nästa gång, men något annat. Hursomhelst - frågar man inte rakt ut fattar jag inte OCH jag behöver någon som har stake nog att fråga.

1.Varje dag består av minst ett migränanfall. Jag har bestämt mig för att bara låta de gå över - jag kan ändå inte äta medicinen mot de så många dagar. Jag är ju typ "allergisk" mot i princip alla mediciner. Yippie yahoo!

2. Allt jag äter har ett pris! Först måste jag ställa mig frågan: är det bra eller dåligt? Om det är dåligt måste jag ställa mig frågan: hur dåligt är det? Vad blir priset? När jag lägger upp maten på tallriken måste jag ställa mig nästa fråga: hur länge räcker energin? Hur mycket kolhydrater/protein/fett är det? Är det sådant som är bara för mig eller är det dåligt för mig? Ett intag av fel kolhydrater leder till att jag antagligen kommer att ha så ont i alla leder att jag inte ens får mobilen ur laddaren morgonen efter. Ett intag av fel fett innebär att matspjälkningssystemet hamnar ur balans i några dagar - minst! Måltider med för lite kolhydrater i några dagar stannar upp hela systemet.  Kroppen sätter typ in nödstopp. Det gäller som sagt att välja rätt! 

3. Fortfarande mat! Äter jag något som rubbar hormonbalansen fuckar kroppen ur. Ämnesomsättningen kör slalom i kroppen från dag till dag. 

4. Jag får inte dricka för mycket vatten. Jag vette tusan varför, men det känns lite som att njurarna får för mycket att göra. Sedan får jag ju absolut inte dricka för lite. Kommer ni ihåg jag fick njurbäcksinflammation? Det var det där med mediciner. 

Nåväl, nu tänker jag inte gnälla mer. Imorgon fortsätter jag min vanliga diet på bananer och ägg. Fungerar super för min kropp. Jag är ju ändå inte som alla andra.......

Jag vet att jag kommer att lyckas för någonstans har jag det redan i tanken. Jag ser också på det här med någon form av kärlek och jag älskar att hålla på med det. Flera gånger har jag "misslyckats" redan, men de är bara en del i processen i att lyckas. Jag vet att jag kommer att misslyckas med saker igen, men det är bara att kliva upp igen. Ju förr desto bättre. Ni vet, man skäms ofta över ett misslyckande, men ett misslyckande sitter alltid inom dig och inte hos alla runtomkring. Du måste vara lika modig för att våga lyckas som att våga misslyckas. Vad är dina nästa mål? Höj ribban 10cm den här gången. Du vågar och jag lovar att ditt självförtroende kommer att öka med en mil. 

Själv ska jag sova nu. Stora planer kräver stor planering, stort ansvar och mycket arbete, men jag är beredd att göra precis allt av det. Jag älskar liksom redan de människor jag har och kommer att få med mig på denna spännande resa och jag lovar att ni inom en snar framtid kommer att känna till både mig och mitt affärsmärke.

Haha! Jag har en gissning; den heter soffan. 

Kan iofs behöva vila upp mig efter gårdagskvällen.  Den innehöll en cinderella-kryssning med takida. Kul var det. Överlägset galnaste gänget. 

1. Vi kom en minut försent till incheckningen.

2. Gjorde en massa andra galna grejer. 

3. Körde ut tax-free alkoholen i en "stulen" liten vagn. 

4. Sjöng Björn rosenströms Lennart för den extremt bittra kön till utgången. Har du aldrig hört den - googla texten. Vi verkade nog vara fullast fast vi antagligen druckit minst. 

Kul var det iaf. HELT i min smak. 

Nu blir set ridtur på Ante och motionering av Simon. Jag är sugen på att rida honom också, men för dagen är jag en fegis på det planet. 

Livet är iaf på g på många plan. 

Han jobbade iaf på ganska bra när han var "rastad". Jag ska försöka få honom att inte älga på så mycket i traven. Han liksom skjuter en ur sadeln och bara matar på framåt. Galoppen är bättre och jag fick faktiskt till lite bättre form än förra veckan. 

Jag var sjukt sugen på att ta hindret som stod på banan, men med typ träningsskor, vanliga alltså, kändes som en dålig idé när jag vet att han kan få riktiga rodeoanfall efter ibland. Det är iaf roligt att ha en fräsch och fin häst. Nu ska plan upprättas för träning. Det ärlig jag som är i sämst skick. 

Nej, men skämt åsido. Idag blir det inget avancerat inlägg om dagens funderingar. Jag kanske helt enkelt inte har funderat färdigt på det. 

Jag tänker mycket på mig själv just nu. Jag är liksom i en inre mental utvecklingsfas för tillfället. 

En sak jag önskar är att bli lite mer öppen och vågad när det gäller mina egna känslor. Jag har kommit tillbaka till stadiet där jag iaf vågar känna något öht. Det är ju en bra början. Jag bestämde mig också idag för att jag ska vara öppen med det här. Allt blir enklare om man kan acceptera sina egna svagheter. Min integritet är så väl utvecklad och den ligger så djupt förankrad, men jag tycker jag har kommit långt på vägen. 

Jag tänkte att jag skulle ha gjort båda stallen färdiga på morgonen, men logistiken var stört omöjlig att få till.  Min önskan hade varit att typ äta middag eller något efter jobbet, men nästa gång kan jag nog få till det. Jag tycker att en middag med en man skulle sitta på sin plats nu. 

Idag pratade jag lite om viner och jag måste faktiskt erkänna att jag varit sjukt sugen på Amarone den senaste tiden. Jag väntar liksom bara på sällskapet för att få till det. Det kommer väl.......bara och vänta lite så dyker det upp. Eller gällande män finns det just nu bara en som har en chans att få spendera tid med mig på det sättet. Ingen idé och stressa fram något, bara att glida genom livet är ju det som gäller och så även här. Ni kommer väl ihåg att jag egentligen är sjukt blyg????

Snart tänkte jag också köra paleo whole 30. Jag får se om kroppen pallar det, men det är väl bara att pröva.