Livet På En Kant

Stallet är så tacksamt att fixa till saker i. Idag hjälpte jag en annan att hämta sten till hennes rabatt. Hon gjorde den redan förra året, men nu snyggade vi till och utvecklade rabatten lite. Jag hade nämligen en massa fröer över som jag inte kunde använda där jag tänkt. Istället fick tanten dem. Hon blev sjukt glad. Man ser verkligen hur hon älskar att fixa.

 

Så här fint blev det när vi var färdiga. Det var inte bara jag och tantaluran som fixade utan några till.

 

Insåg för någon dag sedan att jag inte längre är så bitter. Män är fan underhållande! Jag har fått en helt annan inställning. Nu har jag ju liksom ett helt harem av intressenter, inte för att jag känner mig särskilt intresserade egentligen av att träffa någon på dagen. Det blir väl den som visar vågar först. Haha! Jag känner att jag har sjukt skön inställning till alla just nu. Jag har liksom full kontroll och även om någon kommer och vill något mer kommer jag inte att låta det inkränka på mitt eget liv.

Vi satt och pratade nere i stallet och jag ska åka och köpa ett par hotpants, extremt korta så halva skinkan syns. Sedan ska jag ta på mig en "porrig" BH och ställa mig här ute och köra grästrimmern uppe vid vägen. Vad tror ni? Det kan väl vara en syn? Trimmern behöver köras lite nu för det ser ut som en halv äng vid nedfarten till stallet. Jag tror på det här......

Årets blomoholic-attack är på gång för fullt. Idag har jag påbörjat två rabatter inne vid själva altanen. Jag tror att det kommer att bli sketasnyggt. Till höger om grillen har jag satt blandade blommor som blir ca 80 cm höga och alla är lila. Där har jag också planterat min klematis nu.

 

 

Det börjar ta sig, men är inte färdigt. =)

 

Fattas lite blommer och senil-jag har redan glömt bort var jag kastat ut lite fröer, men som jag brukar säga: Blommor är ALLTID fint.....

Idag har jag fixat en del med rabatten. Det är riktigt roligt.

Jag har ett "litet" problem, men är det verkligen ett problem?
Jag gjorde det till ett problem när jag bara borde släppa det fritt och låta det lösa sig själv. Är det ens möjligt? Det behöver fixa sig iaf. Det skulle vara början till lösningen på det mesta.

 

Jag var inte nöjd med väg ett. Den var inte bra för ALLA inblandade parter.

 

Folk säger ofta till mig: Det är inte ditt problem, det är x problem. X varierar. Jag är lite sådan att jag försöker lösa andras problem, eller tar på mig andras problem. Tänk om det är sådan jag vill vara då? Grejen är att det känns som att om jag lurar någon annan så lurar jag mig själv.

 

Nej, vi gör det på mitt sätt, eller inte alls. Det är så det fungerar. Min idé, mitt arbete, min tid betyder - JAG bestämmer. Följ mina regler, eller stick och brinn!

 

Det är som att plantera blommor, man sår ett frö och sedan kommer en planta.

Idag fyndade jag på IKEA. Tanken var inte att jag skulle åka dit själv utan jag hakade på två andra som skulle dit. När jag gick in lyckades jag få en bild av en bra, billig och fullt funktionsduglig vara till något som jag behöver. Jag har en likadan hemma fast i annan färg.

 

Imorgon kommer bilder för jag gjorde iordning nu på kvällen och då blev det lite för mörkt innan jag var färdig. Det kommer att bli skitsnyggt när det är färdigt och se högst proffesionellt ut. =)

Nu ska jag lägga mig.

 

Jag ser framemot festen på lördag. Den blir nog både intressant och spännande.....

Däremot fick jag "reklam" om en annan sak igår. Den tänker jag hålla hemlig så länge. Egentligen är den helt suverän. När jag dessutom inte behöver någon importlicens för produkten längre är det ju ännu bättre. Jag tänker inte berätta vad det är. Det får vara en hemlighet så länge. Jag kan bara säga att det är som att bitarna faller på plats en efter en......

 

När något jävlas, lägg det på hyllan och invänta rätt tillfälle. Det är det jag gör nu. Allt har sin tid och plats.

Man kan vara egoistisk, men inte girig och gorma åt sig bara för att man själv vill ha och sedan leva med inställningen att "andra kan betala". Det fungerar inte så. Därför löser jag nu saker långsiktigt. En sak i taget.....i rätt ordning. Bygga från grunden betyder att man gör grunden stabil och stadig att stå på utan rasrisk.

Sedan ska jag planera om lite i mitt liv så att det fungerar bättre. Jag måste strukturera upp det lite. Igår var jag tvungen att "akutjobba", men min medryttare tog hand om stallet på kvällen så det löste sig. Idag ska jag iväg och göra andra roliga saker.

 

 

 

Have fun people!

När kommer dagen som man verkligen lägger ned? Det går inte en dag utan att jag ställer mig frågan numer. Jag är så jävla less. Det är ju inte roligt längre.

Jag tycker inte att det är roligt med hästar längre.

 

Jag är less på att se så mycket misär, okunskap när det gäller hästhållning. Det känns som att jag själv givit upp mitt eget också. Jag har liksom inte lust. När tyckte jag senast att det var roligt? Det var kanske sist jag red Ante, men det är fan också det enda som är roligt numer.

 

I helgen träffade jag en som levt likadant. Jag frågade henne om hon någonsin saknade det. Det händer, men inte ofta och det hade gått 5 år sedan hon la ner och sålde av allt. Känns som att jag inom kort kommer att lägga ner jag också.

Jag tror att det blir till att beställa hem kalsonger idag. Det känns som det. Nu har jag hittat kalsonger i rätt prisklass och modell. Ridbyxorna går det inte så bra med. Indierna verkar ha tagit semester och jag orkar inte hålla på. Vill de inte sälja så skiter jag i det och kör på med mina underkläder så länge. Kalsonger frågades det efter sist jag var iväg så det är ju en bra grej att köpa hem. Jag fick också förfrågningar på BHar, men den modellen fanns inte kvar hos min leverantör. Jag ska nog kontakt dem idag.

 

Jag hade ju fullt upp förra veckan så någon beställning hade jag inte orkat lägga. Kalsonger it is nu iaf. Jag hoppas ha dem innan helgen eller i början på nästa vecka.

Är man ansvarig så är man! Det har jag lärt mig nu. Dessutom är jag en extremt plikttrogen, och tro det eller ej, men väldigt petig och noggrann person. INGET får lämnas åt slumpen. Mitt kontrollbehov är dessutom ENORMT! Kontrollen över att allt ska bli så perfekt till kunden som möjligt.

 

Idag kom en av kockarna in i tältet och frågade om allt var lugnt. Jag svarade ja och frågade om han var ansvarig för våran mat. Då tittade han på mig och svarade ehh, jag är ansvarig för ALL mat på Solvalla. Jaha, svarade jag och såg nog lätt korkad  och oförstående på honom. Hur skulle jag kunna veta det? Han tittade på mig igen och sa: Ja, jag är ju på sätt och vis också ansvarig för maten till er. Haha, vad rolig han var. =) Nåväl, jag svarade iaf ja. Det var här jag lärde mig något. Buffén skulle stå uppdukad till 12.30. Klockan 12.09 började vi ställa upp den och det var då jag insåg katastrofen. Någonstans bland alla 30 000 besökare och några tusen i personal hade två av våra rätter försvunnit. Vi hade med andra ord bara 7 av 9 rätter att duka upp. Katastrof!!!!!!
Dumma jag som inte hade kollat att allt var med själv! Learn by doing kallas det. Min telefon fungerade naturligtvis inte för det var ungefär lika belastat som vid tolvslaget på nyårsafton. Tack och lov kunde vi nalla lite här och där av några som hade samma buffë och kunde ställa upp alla. Misstag nummer x i raden av det jag lärt mig i helgen.

 

Det roliga däremot var att hon som var samordnare sa att det enda tältet som fungerat dagen innan var "Jenny" för jag var självgående och hade koll på läget. Då hade personalansvarige svarat: Ja, Jenny hon är bra! Yeay! Fett happy!

Det roliga nummer två var att jag blev uppraggad som framtida personal av han som var inhyrd att vara ansvarig från kundens sida. Det innebär att jag nu även kommer att ha en fot inne i eventvärlden. Jag tänkte på det häromveckan att det skulle passa mig perfekt. Tjolavips är man inne i den världen. Som på en räkmacka. Jag tycker att jag utvecklat det här med attraktionslagen och att leva efter den ypperligt.

 

Nu ska jag sova och njuta. Nästa gång "kocken" kommer och frågar om allt är ok ska jag ha sett till att ja kontrollerat matleveransen ordentligt. Dessutom måste jag bara tillägga att det är personalfest nästa helg och jag har nog sett ut en som jag tänker prata med lite extra...... if you see what I mean....... ;-)

 

 

 

 

Det här är den lugna dagen. Jag gissar att det blir som i onsdags att jag inte kommer att hinna ta en enda bild och ännu mindre lägga ut dem. OM jag har tur hinner jag ta lite längre lunch än 10 min och ev kanske jag till och med hinner sätta mig ner för att äta. =) Lucky me! I onsdags var det verkligen 10 min jag åt på, kanske bara 5 och sedan fick jag springa upp till mitt tält igen. Vi fick fel saker, allt var inte på plats när vi kom osv. Dessutom är det lite svårt första gången när man inte vet var sakerna är osv, men det löste sig. Idag ska jag vara på ett annat ställe.

 

Till i helgen skulle jag vilja göra vissa förbättringar, men jag får se om det är möjligt att genomföra. Det borde det vara, men man vet aldrig. Får se vilka jag jobbar med.

 

Jag har iaf bestämt mig för att göra vissa förändringar i stallet inför framtiden.

 

Jag ska försöka fixa iaf en bild på "mitt" tält idag.

Det spelar fan aldrig någon roll vad man gör. Man får ändå fan bara skit.

 

Man planterar blommor och då kommer det en idiot som säger: De är så jävla fula dem kan du behålla för dig själv.

 

Man anstränger sig för att det ska bli bättre för alla: Gör så istället gör si istället. Har ni inget jävla begrepp om vad saker kostar? Hur ser ni på saker i slutändan? Jag vet, ni ser bara till eran egen jävla fördel. Saker man gjort ligger slängda på backen. Sådan jävla nonchalans.

 

Man gör det här för de andra och åsidosätter sig själv, ger av det man inte har (energi). Jag har fan legat sjuk hela jävla vintern och när man ber om hjälp är det inte en käft som är intresserad, men fan att man kan ha åsikter. Åsidosättandet av sig själv får man också skit för.

 

 

Nu är det slut med allt. Ni kan dra åt helvete hela bunten. Jag är så jävla less på allt satans skitsnack.

 

Regel som gäller. Snacka hur jävla mycket skit om mig som helst. Jag är inte dugg intresserad av att veta. Ärligt talat så bryr jag mig inte.

Jag insåg idag att jag blev glad av att ha inspirerat en annan person att göra som jag gjort. Det är verkligen roligt och något man kan känna tacksamhet över. Tänk att man gjorde något så bra att andra vill göra likadant. =)

=färskvatten!

 

I morse blev Vson väldigt pigg helt plötsligt och började springa upp och ner från sängen från att ha legat helt still på golvet. Till slut säger jag "Visa" vilket betyder att han ska springa och visa vad det är han vill. Det är en mycket praktisk sak att lära sin hund. Fråga mig inte hur det går till, men han kan den väldigt bra. När man lär hunden Visa förstår man lätt om han vill gå ut, ha vatten, ha mat eller den vanligaste: Han talar om att vi glömt mat på spisen och att han är redo att fördiska.

 

Idag var det ingen fördiskning på G. Jag öppnar dörren och han travar fort in på toaletten och tittar ner i toastolen. Jag går efter och ser att det ligger något däri varpå jag spolar. Det här har han nog också lärt sig nu, att jag kommer och spolar. Med andra ord innebär toavatten=färskvatten för Vson och han dricker helst ur toastolen numer, även om jag serverar honom nytt fräscht vatten i skålen. Tänker man efter så kanske han har rätt. Toavattnet byts ju ut betydligt fler gånger per dag i toan än i hans vattenskål så han kanske är klok trots allt.

Nu ska jag alldeles strax åka iväg och köra runda 1 i VIP-tältet. Det är ett annat idag. Jag hade uppvärming igår med en buffé på 250 pers. Idag är det bara 85. Jag återkommer med bilder om jag har tid, men inlägget kommer inte att länkas då jag lägger ut det från mobil-appen. Det är iofs enkelt att använda appen, men det länkas som sagt inte någonstans. Med andra ord får ni gå in och kolla själva idag med jämna mellanrum.

Att driva ett stall liknar inget annat faktiskt. Det är ett svårt läge då ens kunder både måste betala samt utföra arbete. Det är viktigt att tala om sina hyresgäster som sina kunder och behandla dem som det. Problemen bottnar sig oftast i just pengar.

 

Den som hyr ut stallplatsen tjänar väldigt lite, eller inget på att hyra ut en stallplats. Om man sedan ser till vad man tjänar/dag eller till och med per timme kan det handla om några futtiga tior per dag och någon enstaka krona per timme. Det är tragiskt men sant. Hästägaren å andra sidan betalar dyra pengar från sin förvärvade lön. Det här är den vanliga sanningen i Sverige. Hur löser man då dessa problem som uppstår?

 

Man sätter upp enkla regler som gäller för alla.

 

1. Alla hästar har lika värde som individ. Det spelar ingen roll härkomst eller privata problem mellan ägarna. Hästarna ska alltid behandlas med samma respekt och värde.

 

2. Viktigast är VATTEN och MAT. Som mat räknas här hö. Oavsett krissituation ska alla hästar ha mat och vatten.

 

3. Sjuka hästar har alltid företräde och sätts självklart före de andra.

 

4. Lär er kompromissa. Vissa saker är inte möjligt att utföra som stallinnehavare samtidigt som den som är hästägare är kund och givetvis "alltid har rätt". Hitta en lösning som fungerar för båda parter och framför allt: En lösning som är den bäst tänkbara för hästen i fråga och som faktiskt är genomförbar.

 

5. Försöka hitta glädje och ha roligt när ni ska göra saker tillsammans. Planera de tråkiga sakerna och gör de tillsammans med någon. Det är mycket roliga att mocka hage med någon än stå helt själv. Dessutom kan man passa på att ha picknick efteråt och umgås. Tungt arbete blir inte heller lika jobbigt om man är två.

 

6. Klaga inte på det de andra inte gjort. Var istället tacksam för det de andra gjort och tänk att om någon kommer till en krattad stallplan kommer den till slut att börja städa efter sig själv. Alla har inte samma tid och ork varje dag. Tänk att det kanske kommer en dag när det blir en bonus för dig när du inte har tid eller ork och någon annan krattat åt dig.
Det blir bara missämja och gnäll när man börjar se vad alla INTE gjort. Vill poängtera att det ALLTID finns saker som inte är gjorda i ett stall. Det är lättare att se det som är gjort istället.

 

7. Gör det bästa av det ni har. Alla har inte möjlighet att stå på ett tip-topställe. Det finns fördelar med allt. Ett gammalt stall/byggnad kan bli idyllisk på ett helt annat sätt än ett nybyggt ställe. Se möjligheterna med det ni har. Det är alltid roligare att ha städat och fint. Visioner och drömmar är det som för oss framåt. Utan dessa börjar vi stagnera.

 

8. Till sist glöm inte!
Vi delar alla samma glädje och kärlek till att ha häst. Det är hästarna som fört oss hit allihop.

 

Jag skriver det här bara för att jag vet hur svårt, krångligt och småaktigt det kan bli i stall.  Häromdagen började jag fixa lite, eller VI har gjort ganska mycket i mitt stall och helt plötsligt fick jag 5(!!!!) spekulanter på boxplatser.

Det är mer gnäll och skitsnack än glädje och tacksamhet i stallmiljö. Om sanningen ska fram sållas de som inte passar in förr eller senare av sig själv. Varför ägna dessa energi? Ingen vill vara utanför och om den ser att alla andra har roligt när de gör det tråkiga kommer de att följa exempel. Jag lovar att det fungerar så här. Använd grupptrycket rätt.
Stallinnehavare: Glöm aldrig! Hästägarna är dina kunder. Vissa dagar är det svårt att se det på det sättet, men de betalar dig och då går det aldrig att komma ifrån att de är kunder.

 

Jag kan konstatera följande:

 

*Det finns många potentiella män.

*Jag kommer att återkomma till Uppsala fler gånger denna sommar.

*Män i Uppsala verkar vara väldigt bröstfixerade överlag.

*Det var riktigt roliga att jobba.
*Jag fyndade en skotkärra för 179:-.
*Hann med en sväng på IKEA utan att bli ruinerad, köpte nästan bara det jag skulle ha. Behövde lite till underklädesförsäljningen som var slut sist jag var där.

 

Det var väl typ allt. Imorgon laddar jag för Solvalla och omgång ett i VIP-tältet. =D

 

 

 

That´s true. Jag är lite osäker på var jag ska, men jag kommer att träffa en jäkla massa folk. Det är typ det enda jag vet.

 

Det kommer bli fett nice. Den här veckan ser lite annorlunda ut än mina vanliga. Uppsala.-eventet är bara uppvärmningen inför resten. Återkommer med vad som är resten. Sjukt kul iaf.

Nu har jag tagit lite bilder på det vi påbörjade igår. Vi kom inte så långt och ska måla på ett andra lager idag. Det vita lyser igenom lite här och där just nu.När vi målat färdigt ska det upp skåp och hyllor. Tanken är att de ska "neutralisera" lite.

Idag fick jag för mig att måla lite. Ett spontaninfall. Nu är alla väggar i främre delen vita. Jag vet inte om ni kommer ihåg hur det såg ut när jag flyttade in. Det gjorde inte ens jag faktiskt. Tänk vilken skillnad man kan göra med lite ambition.

Här är bilderna från när jag "tog mig an" stallet: November 2011.

 

Så här såg det ut idag!

 

Lite skillnad va!? =D

 

Vi tog också tag i fikarummet. Först kändes det som MyLittlePony-färger, men det blir nog snyggt i slutändan. Blir det inte bra har vi ändå massor med annan färg att måla över med. =P
Bilderna blev inte så bra i halvmörker. Jag får ta lite bättre imorgon.

 

 

*Kan knappt lyfta ena armen för det´gör så jävla ont.

*De pengar jag tjänade igår har nu gått till sjukhusbesök, medicin och benisn för att hämta ut medicinen.

*Jag vet inte om jag kommer att kunna jobba oå tisdag.

 

Livet suger som fan och jag tror seriöst att jag på riktigt har börjat hata katter, åtminstone så är garantin nu helt klar över att jag ALDRIG mer kommer att skaffa någon. Såvida det inte är en helrasig katt av något slag, då kan jag ta mig en funderare över det hela.

 

 

Jag läste en annan persons blogg och såg en liten "quote" bland hennes favoriter. Ett uns av bitterhet kom över mig och jag tänkte skriva något om att ni inte ska döma mig här i ett inlägg. Helt plötsligt kommer en spontan tanke upp, om en person som jag känner viss bitterhet över och dömer för sådant som hänt tidigare. Hur vet jag vad som är rätt angående den personen och vad som är fel? Helst vill jag att den försvinner för gott. Det kommer dock inte att hända vilket leder till att jag måste bli vän med situationen. 

Bibeln har vissa kloka ord även om jag inte är troende på det sättet: "Behandla andra som du vill bli behandlad själv". Hur bitter och sur jag än är mellan gångerna jag pratar/träffar den här personen är jag fortfarande lika snäll, trevlig (och korkad) när jag träffar hen. Alla andra säger att det är en idiot, jag orkar inte döma faktiskt. Det sjuka i min värld är att människor får chans, efter chans, efter chans och jag står där i andra änden som ett korkat får, men det gör inget. Jag vill ju vara sådan. Det funderade jag ut för många år sedan och ni får gärna kalla mig korkad, det är mitt val att leva så.

 

Vem vill bli dömd för saker man gjort tidigare i livet som kanske inte var de smartaste? Inte jag iaf och jag antar att det är många med mig.

 

Igår upptäckte jag att det försvunnit x antal kg kraftfoder ur min ena tunna. Det är sådant här man anar ibland, man har på känn att det försvunnit. Alla de andra gångerna har det bara berott på att jag räknat fel. Tyvärr är det en omöjlighet  den här gången. Sist jag handlade köpte jag precis så att det skulle räcka exakt en månad. När jag kollade igår fattades det åtminstone 5 kg. Det här innebär att mina hästar kommer att bli utan i flera dagar då jag inte har möjlighet att handla. De suger fan fett.

Vad gör man nu? Misstror alla? Kan man någonsin igen lita på en människa som stjäl från andra? Hur kommer jag på vem det är?

Nej, det är fan inte roligt. Jag funderar seriöst på att lägga ner ALLT som har med hästar att göra. Hästmänniskor är fan helt jävla dum i huvudet. Det bara är så.

Jag ska nu åka för att sälja kläder ute bland folk. Vädret är ju inte direkt toppen, men det sägs att det inte ska regna iaf.

 

Sedan får vi se. Jag hoppas sälja en del iaf.

Idag fick jag för mig att hoppa en sväng med Ante. Det var sjuuuuuukt länge sedan jag hoppade senast och jag kan inte säga annat än "Hjälp vad ringrostig jag är!". Det blir till att börja om lite från början.

 

Min taxeringsförmåga är totalt nere i botten. Dessutom blev det betydligt svårare med en häst som är hyfsat orutinerad. Han har ju dessutom inte hoppat sedan jag gjorde det sist så det som två hummelguttar ute på tur. Rytmen blev katastrofal då vi inte riktig är i fas med hjälperna i anridningen. Jag red ju som när jag rider Norton och där betyder lätt avslappning i axlarna läng galoppsprången 5-10 cm. På Ante betydde samma hjälp - Hay Ho Silver, nu kör vi! Var det inte häckar på Täby vi skulle hoppa? Jag tror att det krävs lite träning på det hela.

 

För första gången på länge önskade jag mig en hopptränare med roliga och trixiga övningar. Vi får nog ta och börja bara stallgänget. I samlad trupp kan vi nog få till smarta och praktiska övningar för alla.

 

Jag konstaterade följande efter dagens ridpass:

*Ante behöver bli starkare i galoppen (ingen nyhet förvisso). Jag har ju inte ridit honom så länge och han har stått medans jag varit dålig. Här grundar sig problemet med att länga galoppen 5-10 cm med bibehållen samling och styrka.
*Jag behöver arbeta på att lära mig göra en anridning och komma rätt på hindret. Här gäller det att nöta. 50 cm räcker för att kunna öva detta och det sliter inte nämnvärt på hästen att hoppa många sådana språng på ett och samma pass.
* Vi behöver lära oss att få till språngkurvan så att den är mitt över hindret. Många sådana övningar har jag och jag har redan börjat göra upp en plan.

 

När man börjar träna med sin häst och skapa en röd tråd för att nå målet gäller det att lägga rätt övning i rätt ordning. Fel övning i fel tid förstör mer än den tillför.

 

Eftersom det verkar populärt att dela med sig av övningar kommer ni naturligtvis att få ta del av även hoppövningarna och meningen med dessa.

Jag kan inte ha alla hemma, det bara är så. Haha!

Nu ska jag åka och köpa en glass och invänta svaret på den galna grejen jag kom på att göra. Dock kan jag erkänna att jag det i princip skulle vara två saker jag önskat mig som slås ihop till en. Praktiskt va!

Jag är lite störd det vet jag och det är nog inte så många som önskat sig liknande saker i samma syfte. 

 

Återkommer så snart jag vet svaret. Kan säga att det har med hästar att göra OCH att jag är grymt intresserad inom området.

Blir ett tredje inlägg på kort tid. Jag började det här som en kommentar i en annan blogg, men insåg att om jag ska skriva det jag tänkt blir det alldeles för långt.

 

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om vad ett misslyckande är nu. Ett misslyckande handlar ALLTID om dig själv och dina känslor. Jag ska berätta en historia där Jag var "ett misslyckande" om och om igen.

 

För många år sedan nu fick jag en fin, dyr och exklusiv häst. Han var en av de överlägset finaste hästarna i Sverige just då. I början gick det så himla bra. Vi vann och vi vann och vi vann. Sedan tog hjärnspökena över. Allt gick åt pipsvängen. Hästen blev skadad och vi började om. Det började gå bra igen.

 

Efter två år anmälde jag mig till en tävlningsklass som var lite högre. Som genom ett mirakel tog jag mig igenom en sjukt svår bana som de flesta gick bet på. Jag var dubbelnolla och ledde klassen till i slutet. Jag blev slagen av en ryttare som ridit EM för unga ryttare. Det kändes som att jag vunnit OS.

Efter det gick allt åt H. Tävling efter tävling var jag utesluten. Ofta tog jag mig inte över hinder nummer två. Självförtroendet var nere i botten och jag kände mig som en rutten fisk. Jag började tävla lägre och lägre klasser. Det gick lika dåligt oavsett. Till slut en dag satte jag mig ner och tänkte. Nu får det fan vara nog. Hästen har gjort det här och hoppat betydligt högre och det INGET fel på hästen. Jag måste helt enkelt träna. Det är JAG som behöver träning.

 

Jag sket i allt vad tävling hette och började träna som en idiot. Under flera månader tränade jag bara. Tills en dag när tränaren sa att nu kan du tävla igen. Jag anmälde mig till en tävling och följde tränarens rekommendationer på vilka klasser jag skulle hoppa. Det gick superbra! Jag fick 2 av fyra rosetter och var återigen uppe på den höga höjden.

 

Under tiden som allt gick så dåligt, jag var verkligen utesluten i ALLA klasser jag ställde upp i, kände jag mig mer misslyckad än någon människa någonsin kan känna sig.

 

Vad är det för fel med att lägga ut en "dålig" bild? Själv har jag inga problem med att göra det. Är det inte bara något som behöver förbättras? Jag brukar ofta analysera det som inte gått så bra som jag önskat, roten till misslyckandet alltså, och sedan börja i änden med att arbeta med den punkten.

 

Det är också viktigt att analysera, tänka igenom och fundera ut de saker som gått ÖVER förväntan.

 

Sluta känna missklyckande. Var lite mer saklig.

 

Lista saker som varit BRA, eller bättre än du önskat. Var stolt, nöjd, tacksam och glad över dessa. Visa upp och nämn för omvärlden. Visa gärna på förbättringen sedan sist. Skriv ner de här!

 

Tänk över de saker som gick dåligt Välj ut den för dig viktigaste. Fokusera på att förbättra den till nästa gång. Skit i resten. Ingen människa kan förbättra trettioelva saker samtidigt. Det kan till och med vara så att det som behöver förbättras ändras innan nästa gång.

 

Svårare än så är det inte. Att känna misslyckande är något du bara själv känner. Ingen annan känner det du känner.

 

Tänk så fascinerande att de flesta människor innan de dör ångrar det de aldrig gjorde.
Hittade precis artikeln Vad ångrar människor mest på dödsbädden? och jag har sagt det förut och säger det igen. Det är verkligen så. Eftersom jag är en klok människa lärde jag mig det här tidigare än på min dödsbädd. Det är bara det att så få andra verkar ha fattat grejen. Nåväl, ni får sitta där rädda med självömkan och tycka synd om er själv. Personligen tänker jag köra hårt på att leva det jag vill göra i livet.

 

Knäpp, eller inte, det återstår att se. Om jag ser till min egen bild på mig själv är jag aningens knäpp och det händer att jag undrar om jag inte borde äta medicin för något. Vad skulle det isf vara? Medicin mot att leva livet? Nej, det finns ju inte. Jag tänker fortsätta leva mitt liv. Det är bara att köra på magkänslan. Den säger ja, något känns bra eller så säger den nej, en creapy felling av obehag. Svårare än så är det inte. Sedan är det bara att tuta och köra.

Jag kan ibland bli förundrad över andra människor. Satt precis och funderade över hur man visar respekt gentemot andra människor. I min värld försöker jag visa andra respekt i den mån det är möjligt. Oavsett vad det handlar om försöker jag iaf att göra mitt bästa. Det gäller även andra djur och varelser i min närhet.

 

Eftersom jag ägnat det här en tids eftertanke nu på morgonen kom jag fram till att det i slutändan handlar om att visa respekt gentemot sig själv. Om man nu med nöd och näppe inte orkar visa andra respekt och hänsyn innebär det naturligtvis att man inte visar sig själv någon respekt eller hänsyn heller.

 

Nej, när någon behandlar någon annan med mindre respekt än den förtjänar behandlar man i själva verket sig själv med alldeles för lite.

 

Dags för uppryckning. Fokusera på dig själv och vad du vill. Det är ändå där hela ditt liv hänger samman.

 

Helt plötsligt kommmer sak efter sak som jag önskat mig. Väldigt fascinerande! Just när man sitter och har lust att sätta sig och gråta kommer det saker som man önskar sig.

I måndags hade jag ett viktigt informationsmöte inför ett jobb sista helgen i maj. Jag visste att det var något som jag skulle göra på måndagen, men kunde inte komma på vad det var. Jag tackade sedan jag till att jobba på mitt andra jobb och kommer på en timme innan att jag borde ha åkt på mötet. Glömmer att höra av mig innan tiden för mötet och kom på idag att jag skulle ringa och kolla med han som höll i mötet om det ändå var ok. Det var lugnt. Samtidigt som vi pratar kommer han på att han behöver en personal till på onsdag  - VIP-tältet, here I come! Yeay! Snacka om flyt!

I morse fick jag sms med förfrågan om jag kan jobba på tisdag på ett ställe som jag inte jobbat på sedan i höstas någon gång. Tisdag = (m)Uppsala, here I come! Precis det jag önskat mig senaste tiden. Jobben är i princip de´samma, men åt två olika företag.

 

Vem sa att det råder brist på arbete i Sverige?????

 

Nu fattas bara investeringskapitalet på ca 30 000 som jag hade tänkt få fram till augusti, men det löser sig väl till dess. Jag orkar inte fundera på hur. Innan dess ska jag ägna mig åt att njuta av livet, vattna mina blommor som ger mig en extra skjuts lycka i livet varje dag och spendera dagarna med att njuta av solen. 

Vi börjar med en väldigt lätt övning som man kan göra varje dag. Många ryttare har problem med att hålla skänkeln stilla. Det här är en enkel övning som dessutom kan göras närsomhelst och varsomhelst. Perfekt med andra ord!

Jag brukar när jag känner att min skänkel inte är vad den borde vara inleda varje dags trav med den.

 

Simpel sa jag att den var!

Det fungerar helt enkelt så att du släpper båda stigbyglarna och rider lätt utan ett varv i varje varv, mer än så behövs inte.

Jag har, efter att ha gjort den x antal gånger kommit fram till att bästa resultatet får du om du lyckas hålla kvar skänkel i jämnhöjd med stigbygel och när ditt varv är slut bara stoppar in tån i stigbygeln och fortsätter rida lätt precis som du gjorde när du red utan. Känner du att skänkeln börjar fladdra, gör om samma sak ett varv till.

 

Den här övning kräver att du verkligen släpper knäet och inte håller dig fast med det. Att hålla sig fast med knäet innebär att du kommer att dra upp hälen. Att dra upp hälen betyder att du inte kan ha vaden spänd, prova ska du få se. Vad tror du själv händer om du rider med en vadmuskel som inte är spänd utan slapp? Pröva under ridpasset att spänna respektive slappna av i vaden och jämför. Du kan aldrig göra rätt om du inte vet skillnaden mellan hur rätt och fel känns. Hitta läget som är rätt och öva på att bibehålla det. =)

 

När det gått någon vecka kommer du att känna att skänkel blivit bättre och du kan börja hoppa över att göra övningen varje dag.

Jag fick en kommentar idag ang min "rollkursövning". Personen i fråga ville veta hur den går till. Absolut kan jag dela med mig. Jag tänkte på att jag skulle komma med lite tips och råd angående andra praktiska övningar man kan göra själv. De här övningarna som jag hade gått och tänkt att jag skulle lägga ut i ett inlägg är sitsövningar som jag brular göra under ett ridpass. Ibland när jag känner att jag behöver få tillbaka lite brukar jag ägna en stund av ridpasset till att göra någon eller några av dessa.

 

Rollkursövningen kan ni också få. Den är väldigt bra faktiskt. Nu måste jag ner till stallet först.

Jag måste bara berätta. Det är helt sjukt. Ni vet att jag haft "vissa" problem med mina indier. Skam den som ger sig säger jag bara. Nu har jag hittat "the one". Kontaktade nämligen flera i morse och nu visar det sig att en indier kommer hit i början på juni. Snacka om lyckträff!
Nu ska jag bara se vad han har för produkter. Det här är helt galet sjukt. Fungerar attraktionslagen kommer det här att bli galet och bra och jag VET att attraktionslagen fungerar. Det bevisas om och om igen.
Nu ska jag förbereda mig mentalt på att träffa min indier sedan är det rock n roll. Hej världen, här kommer jag liksom!

Jag måste erkänna det. En av mina favoritövningar kommer från en rollkursryttare. Den handlar inte alls om att på något sätt dra ihop hästen, ha huvudet i kloss med bogen eller något i den stilen. 

 

Anledningen till att jag tycker så bra om att rida den här övningen är att man har lätthet i handen. Man fick ABSOLUT inte ta i med minsta våld. Jag kan tillägga att övningen blir förstörd på en gång man tar minsta lilla för mycket i handen.

 

Det som är bra är att man kan se när man gör rätt och när man gör fel. Jag använder övningen för att lösgöra hästen och den fungerar väldigt bra. Jag tycker också om att rida den i början på varje pass för man använder en hjälp åt gången och kan lätt checka av att alla hjälper fungerar som de ska innan man börjar trava. Dessutom kräver den ingen samling.

 

Min filosofi är trots allt: Ta de bästa bitarna från alla och sätta ihop till en helhet för att få ett färdiglagt pussel.

Det här månaden var en riktigt bra månad. Jag är ändå inte nöjd och känner mig lite däst och lågmäld inför livet. Hur kan det komma sig? Jag borde vara nöjd och känna tacksamhet över det jag har och får. Istället kräver jag mer och mer och mer av mig själv hela tiden. Det är inte rätt.

 

Jag borde börja sätta upp lite "regler" för mig själv. Det kanske är så att jag ska återgå till att skriva ner de bästa sakerna i mitt liv varje kväll. Till exempel igår så fick jag höra av en man att jag var nummer ett i hans telefon. Jag borde bli lite glad. Oavsett anledning till att jag får vara nummer i någons telefon så är det väl något att vara tacksam över? Han frågade dessutom vad jag hade för trosor på mig. Jag borde uppskatta det hela.

 

Dags att ta tag i mitt eget sätt att se på mitt liv igen. Jag behöver nog en liten uppfräschning på den punkten. Senaste tiden har det varit fokus på alltför negativa saker. Nu är det dags att få livet att flyta igen. Mentalt sett har jag nog börjat gå åt det hållet, nu ska jag bara ta lite mer konkret aktion i det också.

Jag har gjort en ny regel för mig själv. Det är att jag ska tjäna pengar varje dag. Även om jag inte går och jobbar och får lön ska jag ändå tjäna en viss summa pengar. Jag tror att det går ganska bra.

 

Det som är bra med det jag valde att göra idag för att tjäna den summan pengar är att pengarna kommer att komma in löpande. Det är praktiskt och bra. Dessutom blir man glad när det kommer in "extrapengar" på kontot lite nu och då.

 

Indierna är sega som fan för nu verkar nummer två ha gått in i manana-mood. Jag vet faktiskt inte ens om mina ridbyxor är inne för tillverkning just nu. Suck! Information och kommunikation verkar vara svårt att få till.

 

Fortsätta tjäna lite pengar. Jag har inte kommut upp i summan som jag tänkt mig ännu och har lite jobb kvar innan jag har dagssumman intjänad.

 

Sedan kan jag med gott samvete gå ner och göra allt det som jag gör bara för att jag tycker att det är roligt.

 

Ha det så länge!

Det var så skön känlsa att promenera ner till stallet i morse när det var städat och fint. Nu väntar vi på att ogräset ska dö bort och sedan ska det piffas till lite. Med vad vet jag inte än, men redan nu är det betydligt finare än igår morse. 

Det är mer som ska göras också. Folk skrattade åt mig förut, men det är för att de har så förutbestämda meningar om hur saker och ting är, förblir och ska vara. Jag kör mitt race. Skiter i alla andra. Är det något jag har lyckats anamma är det: Det är inte hur vi har det, det är hur vi tar det. Det som går att göra något åt kan man köra på och förbättra på en gång. Det som känns ogörligt, det skiter man i så länge. Allt har sin tid och plats. Rätt som det är dyker det upp en lösning även på de mest underliga och konstiga sätten.

 

 

Jag har svackor ibland alltså, det kan jag erkänna, men de blir kortare och kortare. Sedan är jag tillbaka i det tillstånd som känns som att jag lever i ett maniskt tillstånd. I like it! Maniskt tillstånd är bra för det blir mycket gjort. Dessutom älskar jag att skapa och producera.

 

I veckan kommer massor att hända. Ni kommer att få före- respektive efterbilder. Det här kommer att bli så bra.

 

Livet handlar egentligen om att man ska skapa sig en bild, fundera över vad man vill, hitta den perfekta lösningen och sedan vänta in rätt tillfälle. Rätt tillfälle är nu för det jag tänkt mig. Allt kommer att bli SÅÅÅÅÅ bra. Det här kommer verkligen att bli toppen.

 

Först på tur är lagerhyllorna jag fått till mitt förråd. Nu ska bara skräpet ut därifrån, sedan kommer det att bli SÅ bra med vårat nya förvaringsutrymme. När förrådet är färdigt kommer det att bli piff `n fix av sadelkammaren.

Det är detsamma som känslan som uppstår när man är tvungen att ringa akut till veterinären. Man får fan ångest. I samma veva som de parkerar bilen har man i princip bränt 3500:-. Tack och lov verkar det inte har varit så som jag ett tag befarade. Efter samtalet med veterinären kollade jag hästen igen och kunde konstatera att hästen INTE hade fång. Det är antagligen något annat i hoven. Nu väntar jag istället på svar från hovlsagaren. Hoppas han svarar idag. Hoppan står inne tillsvidare.

 

Det värsta den här årstiden är att det inte finns någonstans att ställa en häst med fång. Jag måste ta tag i det här med den sandade sjukhagen. Vi behöver verkligen en sådan, men det verkar bara var jag som är intresserad av något sådant. Det kan bero på att de andra inte har behövt ha en häst på boxvila när det inte har funnits någon sjukhage och hästen har fått stå inne i 3 månader istället. Det var inte så roligt.

När man vaknar kl 04.12 en söndagmorgon utan att det är tävling, för då är det full legalt, börjar man fundera på saker. Det första är naturligtvis: Ska jag kliva upp? Idag valde jag det. Det är inte ofta, men det händer.

 

Jag började fundera lite över ridning närmre bestämt hästens arbete och dagens ryttares icke existerande grundridning. I min värld är det så. När jag började rida, för snart 100 år sedan jämfört med många idag, hade jag på något sätt turen att börja i Norrland.  Där låg det liksom efter i moderniseringen. Jag hade också turen att ha en mamma som var skolad av en gammal militär. Detta innebar många timmars tragglande med extremt tråkig sitsträning. Den hårda vägen fick jag också lära mig rida hästen "på tygeln". Ett bett införskaffades. Det var ett tvådelat normalt tränsbett, för er icke hästbitna, ett vanligt bett.

 

Detta bett och det eviga tragglandet med dressyrträning blandat med den extremt tråkiga sitsträningen utfördes. Skam den som ger sig! Vi flyttade inom den norrländska staden och bodde snart granne med den gamla majoren Folke Stenbom. Stallet, den enda ridskolan och således det enda ridhuset i staden, där vi hade vår häst låg ett stenkast från den nya bostaden. Högt upp på en kulle stod huset, för er stockholmare mer liknande ett berg, halvvägs upp i backen bodde Folke. Jag tänkte nog inte på det då, men idag har jag börjat fundera på sammanträffandet över att vi så ofta gick vägen tillsammans. Stod han och väntade på mig i backen? Nåväl, vi hade iaf våra samtal. Han gick med sin hund och jag var på väg till eller från stallet. Någonstans har det satt sina spår. Han var en fantastisk människa!

 

När vi senare flyttade ner till stockholm kom jag i kontakt med nästa gamla militär. Tränaren på den nya "anläggningen" hade tränat för den numer avlidne majoren Dag Nätterqvist. Samla tragglande åter. Även om jag idag förkastar det mesta han faktsikt står för idag(tränaren som hade tränat för Dadde alltså). Hade han sina kloka ord och jag lärde mig faktiskt en hel del som jag idag använder på annat sätt. Jag fick också äran att två gånger rida för Dag "Dadde" himself. Väldigt fascinerande människa och precis som Folke spelade han en egen division och liga.

 

Det finns idag ingen militärisk gren i ridkonsten. Det är synd. Vi har två sätt att rida på akademist/klassiskt eller traditionellt/tävlingsdressyr. Jag förespråkar varken det ena eller det andra. Jag står någonstans mitt emellan kvar i den gamla militäriska ridningen där grunden var viktigast. Ni får säga vad ni vill, men det är skillnad mot dagens ridning. Påstår ni annat var ni inte med på den tiden helt enkelt.

 

Idag anser jag att många ryttare helt saknar grundridning. Vad hände med sitsträningen? Varför arbeta med hästens form när det sitter en skumpande potatis på ryggen som kastar från höger till vänster om vartannat? Dessutom hackar den personen ofta hästen i käften med sin fladdrande hand och skänkeln sparkas in både här och där i sidan. Enbart på grund av den katastrofala balansen som inte existerar.
Varför är det så jävla mycket prestige, tvång och press i dagens ridning?
Jag börjar känna att det är fel på dagens tränare. Åtminstone de som vistas i min närhet numer. Det är dem jag ser oftast, eller deras elever. Det finns ett flertal och nej, jag har faktiskt inte lust att träna för en enda av dem. Jag kan inte låta bli att fundera över vad som får dem, för de rider bra de flesta av dem, att inte våga träna sina elever bättre. Varför låter de en människa med katastrofal sits träna på att hästen ska gå i bra form? Det är en fysisk omöjlighet. A och O är ryttarens sits och balans.

 

En av de saker jag tycker mest illa om idag är alla de som ska sitta och byta bett konstant i någon tro att de ska kunna få hästen att gå bättre. Bäst ridning får du alltid av ett vanligt tränsbett tvådelat eller tredelat, finns även raka. Du kan inte bli en bättre ryttare än du faktiskt är. Personligen så har jag uppgraderat mig till ett tredelat. Jag har två varianter på det. Det ena, det vanliga, passar den ena hästen bättre och det andra som är lite special passar hästen som är känsligare bättre.

 

Jag frågade min tränare(inte någon av de jag nämnt ovan) en gång om jag skulle byta till ett syntetbett på en häst som var väldigt besvärlig att rida eftersom de säljs som att de ska vara snällare mot hästen. -Nej, svarade han. Det spelar ingen roll. Lär dig rida på det du har. Det är väl ett vanligt bett? Vi ändrade däremot mycket annan utrsutning på den hästen som hjälpte extremt mycket, men felaktig utrustning kan vi ta en annan gång för det inlägget blir precis lika långt som det här.......

 

Folke på hans häst dragon

 

 

 

Jag kan inte säga annat än att det här har varit en fantastiskt bra dag. Nu ska jag lägga mig och ser fram emot kommande dagar. Massor är redan planerat i min hjärna som jag har lust att göra och eftersom jag numer är ett stort fan av attraktionslagen tänker jag inte lägga ner någon energi på detaljer.

 

En sak jag faktiskt kommit fram till är att jag har lust att gå på en dejt. Nu vet jag inte med vem, när och hur, utan det får, precis som allt annat i livet lösa sig. Jag tänkte inte dejta imorgon.

 

Det känns som att den här sommaren redan är fullsmockad med grejer som ska göras och ja, den kommer helt klart att bli händelserik. Jag väntar med spänning på fortsättningen. Det gäller liksom att passa på att njuta och leva under tiden också.

 

Nu ska jag skriva en lista på alla superbra saker från idag och saker jag har att se framemot.

 

Jag och en annan har en plan. Jag tror att den kan bli bra. Saker ska staplas upp och på vissa saker kan jag vara väldigt precis och exakt. En plan betyder att man skriver ner saker som ska ske och sedan bara låter sakerna falla in. Pusselbitarna kommer på plats en efter en tills pusslet är färdiglagt och klart.

Hur känns det att prutta högt i ett ekande slott? -Det står allra längst ner.

 

Idag blev det en tur ut på kungliga landsbygden. Det skulle vara ridkonstens dag och vi tänkte att vi tänkte att vi skulle ta en tur dit. Picknick skulle vi ha så vi stannde och handlade lunch och fika på vägen. 

 

Bilderna är inte utlagda i tidsordning, men ni får en liten beskrivning av vad vi gjorde och vad det är. =)

 

Skokloster är verkligen mitt ute på landsbygden. Så här ser det ut sedan man har passerat Sigtuna nästan hela vägen.

 

 

Det här är en bild från ett av rummen. Jag vet inte vilket det var, men jag tycker det var sjukt coola öppna spisar. Titta på alla detaljer runtom och på.

 

Ett medeltida urverk ser ni här och längre till höger en tändare(!!!). Jag tyckte det var intressant att det fanns tändare, eller är det något annat kanske?

 

Det här är taket i Kungssalen. Inget laminat här inte. Lampan hänger ur drakens mun och alla rum hade kristallkronor. Jag mitt pucko stod och funderade i ett rum var man skulle sätta i lampan och varför de inte hade någon i. Pucko!!!!! Det fanns för fan inte glödlampor på 1600-talet.

 

När vi hade gått på turen i slottet tog vi en fika utanför. Vill tillägga att trots att vi hade fika handlade vi på cafeet för det var mysigare. Det här är caféfikastundens utsikt.

 

Bilden från förra inlägget. Vi missade ju ridkonstens dag. Idag var veteranbilsmarknad. Fett coolt! <3 bilar, men det kanske ni visste redan?

 

Utsikten från lunchpausen. Den var innan rundturen på slottet.

 

 

Efter lunchen gick vi in. Det här är borggården.

 

 

 

Trappen upp mot betaldelen. Om ni tittar på tavlorna nog kan ni se att skomodet inte har förändrats nämnvärt. Enda skillnaden är dock att det är män som står med klackar på bilderna. Hade de levt på 1900-talet hade vi kallat dem transsexuella. På deras tid hette det att de var adliga/kungliga män. Hmm.....

 

Sådana här Cesar-bilder och latinska skrifter var det runt hela vägen.

 

Här är bild från ett stängt rum som man inte fick beträda. Bilden speglar sig och om ni tittar en stund kommer ni se vad som är från baksidan vs framsidan. Fönstret till höger är i gången bakom mig.

 

Här är samma rum. Ni kan urskilja min spegelbild. En örat ser ut att komma från en apa.

 

Tapeterna var gjorda i tyg. Här kan man snacka om hantverk.

 

Ovanpå varje säng hade de sådana här "gubbar". Jag har ingen aning om vad de var eller varför de stod där.

 

Till sist kan jag bara nämna att när vi gått rundturen var jag kissnödig och skulle gå på toaletten. Min största fasa var dock att "råka" prutta för det ekade något kollosalt inne i toalettrummet och det hade antagligen hörts i hela slottet.

 

Det var typ allt om dagen. Nu är det dags för ridtur.

 

 

 

 

Nu bär det av mot äventyr innehållande picknick. Planen var inte sådan. Jag skulle iväg och sälja kläder och tjäna pengar, men det blir nästa helg istället.

 

 

Imorgon blir det ännu ett annat äventyr, men det tar vi då!

Have fun in the sun!

Igår var jag med min inneboende och hämtade ut en par paket hon beställt från Kina. Hon har en helt annan taktik gällande Kina-shopping och handlar mest bara till sig själv. Jag kör ju köp hem och sälj till andra. Nu blev jag dock inspirerad och surfar runt på shoppingsidan. Det är som att man blir kär när man bläddrar igenom alla produkter. Tyvärr kan man inte kopiera bilder från sidan. Det roliga med denna kina-shopping är att det kommer äkta produkter av märkesvaror, men det är andrasortering. Jag har ju inte köpt sådana saker, även om det kommer märkesunderkläder när jag handlat. Här är det ju riktiga märken som kommer. Nej, Kina-shopping till mig själv ska jag också unna mig. 

 

Kanske ska ta lite bilder på det hon köpt och lägga ut så ni får se?

Insåg precis att jag inte satt på datorn på hela dagen. Det skulle kunna bero på chocken från hela gårdagen. Den var lite galen från början till slut.

 

Vi satt några och solade här på uteplatsen på dagen. Ämnen som avhandlades just då var vilken frisyr var mest passande på "buskaget". Jag antar att ni fattar. Det kom ett flertal varpå jag nämner kommentaren jag fått: " Vad fin du gjort dig för mig" av en man. Sure, att man gjort det för honom........ Vad man än gör har man väl gjort det FÖR en man. Eller?

 

Kvällen fortsatte med att jag och inneboende skulle grilla. Hon och jag bara. Helt lugnt och avslappnat. Plötsligt ringer min telefon.

 

Jag fortsätter senare måste åka och jobba..... Sorry!

Känns som att grillen går varm här konstant. Det är bra. Ikväll är det dags igen, men den här gången utan alkohol. Nu ska jag ner till stallet och se vad som behöver fixas där.

 

Har sorterat x antal trosor som jag ska börja lägga ut för försäljning ikväll och de flesta trosor är nu sorterade storleksvis. Det är suveränt. 

Nu är det dags att tjäna lite pengar. Jag kom faktiskt på en plan på hur jag ska göra. Nu är det bara att tuta och köra. Eller en plan kanske var lite fel. Jag gjorde en snabb uträkning och insåg att det inte är så svårt om man bara använder hjärnan lite.

 

Jag tänkte börja idag. Det är en bra dag. Egentligen hade jag tänkt börja igår, men då var jag lite spak och behövde vila. Idag tänkte jag köra på min mer långsiktiga plan vilken innebär lite arbete och mer pengar. Det ska vara enkelt och lätt. As simple as that!

Dessutom ska jag köra på bättre logistik den här gången. Jag måste vara smartare. Mer pengar - mindre tidsåtgång!

Jag ska idag göra iordning annonser för 2 veckor och sedan köra all planering för dem på ett bra sätt. Det kommer att bli sketabra.

 

Det ska dessutom tryckas visitkort inför nästa helg då det ska säljas underkläder i större mängder.

 

Dessutom tror jag att jag behöver tjäna lite extra för jag tror att jag råkade beställa fler ridbyxor än jag tänkt, typ dubbelt så många än jag tänkte från början. Är dock lite osäker.... Fler ridbyxor att sälja=mer pengar att tjäna.

 

Nu jävlar ska jag köra.

Idag red jag Ante. Jag kände att jag behövde terapi. Ridpasset blev betydligt längre än det borde med tanke på att hästen inte alls är i form, men jag kan liksom inte sluta när jag väl har börjat. Det är magiskt att galoppera på honom. Det är verkligen som att flyta fram. Man drömmer sig bort till en annan värld.

 

Nog om det. Nu ska jag vattna mina blommor och sedan lägga mig.

Jag har kommit på att jag är ganska fyndig. Jag har nu utvecklat vissa saker i mitt stall utan minsta ansträngning, eller jo, lite gjorde jag naturligtvis. Det här kommer att bli bra i slutändan. Även om jag vet att vissa kommer att beklaga sig lite skiter jag i det. Jag löser saker på MITT sätt och det är så här jag vill  ha det.

 

Nu ska jag bara komma på lite lösningar för fler saker. Jag behöver en lista med saker som behöver göras iordning för att detta ska fungera. Det är tur att jag är så bra. Hur skulle det annars gå?

 

Ni får veta med vid ett senare tillfälle. Dvs när det verkligen börjar hända saker.

Det skulle vara så jävla enkelt om jag också nöjde mig med att få in en simpel liten mini-lön varje månad på mitt konto. Jag fungerar inte så. Jag är som en tiger och hoppar på allt jag hittar för att göra nya saker.

 

I slutändan kanske jag ändå står där och har min mega-lön varje månad istället. Hela livet kommer att vara som en enda stor semester.

Mina ridbyxor är snart färdiga för att börja tillverka provexemplaren. Jag vet att de kommer att bli sjukt snygga och att det kommer att bli en snygg outfit. Tanken är även att det ska komma en piké och ett schabrak i samma stil. Mitt största problem är dock att samtidigt som jag väljer att göra det här väljer jag även att börja synas. Det är sådan jävla ångest över det, men samtidigt är det ju det jag vill.

 

Inom mig finns ingen rädsla över att misslyckas. Jag har full koll på vad jag gör och ett misslyckande sitter alltid inom varje person och dennes känslor. Jag vet redan vad jag skapar och vilken plan jag har. Det i sig kommer att lyckas. Sedan kan jag välja att vidareutveckla det hela eller att köra på i den nivå jag har bestämt mig för. Allt är helt och hållet upp till mig. Som jag skrivit tidigare har jag haft det här som plan redan sedan sensommaren/hösten förra året.

 

Nu har jag hittat en toppentillverkare som redan tillverkar ridbyxor åt andra märken i Sverige så jag vet vad är jag arbetar med. Det ska bli så himla roligt.

Nu sitter jag bara och väljer vad jag ska ha för modell på loggan. Jag ska kolla vad en "flocking" logga innebär. Det var nog inte det jag tänkte, men jag tänker iaf kolla upp hur den ser ut.

Ibland upptäcker jag att personer inte är vad jag önskar ha i min närhet. Så även nu. Jag brukar helt sonika välja att göra en önskan om att de ska försvinna. De här önskningarna har gått sisådär och sättet personerna har försvunnit ur mitt liv har varit på icke önskvärt sätt. Dock har det blivit bättre efter deras försvinnande.

 

Just nu är jag så fruktansvärt less på att bli belastad med andras problem. Visa lite stake! säger jag bara. Jag är trött på jävla mesar nu. Era problem är inte mina, men eftersom jag ska vara så satans snäll och hjälpa till jämt blev det jag som fick ta en massa skit. Nej, detta respektlösa sätt som vissa, inklusive mig blir belastad med är inte ok. Jag säger nej till det nu. Icke önskvärt.

 

Jag försökte och fick till det jag, inklusive flera andra så gärna ville ha, men vad händer? Ja, inte en jävel (bara två stycken) var ÄRLIGT intresserade. Resten förväntade sig som vanligt att sitta på sina feta arslen och bli serverade på silverfat utan minsta antydan till att vissa ens ett uns av intresse. Nej, nu blir ni utan. Jag har lagt ner. De feta arslena kan ni fortsätta sitta på, men ni kommer att bli serverade fästingar. That´s about it!

Idag ska jag ägna mig åt sådant som enbart gör mig gott.

 

Lär er respektera min tid, energi och engagemang. Engagemanget är ni ju helt utan och var skulle ni vara utan mig?

Det är väl bara att köra på. Jag får vara lite mer rädd om mig själv. Det är bara att inse att jag inte är så frisk som jag vill vara. Fast jag har svårt att acceptera det.

 

Hästarna ska få gå ut, sedan ska jag passa på att njuta i solen. Jag tror jag vet vad jag ska göra idag. Jag behöver göra något som jag blir lite glad av. Om jag lyckas ta mig dit och fixa det ska ni få lite bilder senare idag.

Jag har fått nog nu, det kanske ni märkte igår. Människor tror uppenbarligen att livet är någon form av jävla á la carte restaurang där menyn serveras om och om igen förnyad och förbättrad. Nu är det slut på det. Kvar finns bara McDonalds. Ingen mer servering. Så jävla otacksamma och egoistiska är människor.

 

Nu är det bara jag, jag och jag. Jag kommer att skita i alla andra. Det blir inget. Respektlösa jävla idioter.

 

Det enda som är bra är att alla äckliga lögner kommer fram.

Jag är bitter och besviken idag, men jag har bestämt mig. Det får bli så här nu. Jag vet vad jag vill och om det inte går då skiter jag i det och gör något annat istället. Jag kan ägna min tid åt SÅÅÅÅÅ mycket roligare saker än bitterheter.

Jag ser på spänning med vad som kommer att ske inom kort. 

Jag har ledsnat. Idag kommer alla ut på annons. Jag orkar inte längre. En kommer att vara kvar. Jag hade bestämt mig redan innan. Jag orkar inte och jag vill inte längre. Jag tänker inte gå in och lura en annan människa bara för att vara egoistisk och driva igenom något jag vill när jag ser att det inte kommer att hålla i förlängningen.. Jag fungerar inte så. Det skulle vara att lura mig själv. Det skulle innebära att jag inte skulle vara ärlig mot mig själv och det har jag lovat mig själv att alltid vara.

 

Jag tänker gråta en skvätt. Det här tar emot och svaret är: Ja, jag är ledsen, men jag bestämde mig innan jag ens påbörjade det hela. Det är så här det kommer att bli nu. Jag älskar verkligen mitt lilla stall, men det håller inte. Det är inte vad jag vill och därför väljer jag att göra så här nu. Under sommaren kommer jag att säga upp stallet.

Det går framåt med ridbyxinköpet. Jag tror att det här kan bli riktigt bra. Jag känner mig taggad och det är roligt.

 

Jag har precis skickat iväg loggan till ridbyxorna jag precis håller på att beställa och även färgvalet. De kommer att bli tvåfärgade och jag tror att de kommer att bli grymt snygga.

Jag har värsta ångesten idag. Det går inte. Jag måste göra något åt det. I fredags sa jag en sak som jag nu ångrar. Inget knäppt eller dumt, utan bara att jag tyckte en sak var ok. Något som jag idag har sådan sjuk ångest över. Jag måste säga att jag inte alls vill det jag sa den dagen. Det går inte.

 

Jag vill inte vara ledsen och att göra det som jag sa var ok då, det kommer i sluändan bara att skada mig som person och jag är ledsen och nere igen.

 

Nej, jag vill inte. Jag vill inte ha med honom att göra. Det slutar bara med att jag blir ledsen. Always! Då är det bättre att vara själv.

Jag har lärt mig senaste tiden vikten av att ledningen fungerar. Alltså chefsroller och dylikt. Om det inte är en bra ledning då fungerar allt dåligtl Ledningen är A och O. Nu visste ju alla det sedan tidigare antar jag, men jag har fått se det på mer nära håll.

 

Nu funderar jag på hur jag ska göra inför framtiden. Måste jag ta tag i det. Jag tycker inte om när jag måste lägga min näsa i andras saker.

 

Ska jag bara köra på som om ingenting och köra mitt race och skita i alla andra? Jag vet vad jag vill och jag vill verkligen det. Ingen får stå i vägen då måste jag ta fram ångvälten och köra över det potentiella hindret. Jag kan, jag vill och jag ska. Det bara är så.

 

Jag vet vad jag måste göra och jag tycker inte om det.

Idag insåg jag att jag är rätt dålig på att dricka alkohol. För det första gör jag det inte så ofta och sedan när jag väl gör det då dricker jag alldeles för mycket. Och det gör väl inte så mycket om man har nära hem. Igår var ju sängen i dörren bredvid. Idag mår dessvärre skit. 

Har precis fixat så vi ska få lite cavalettihinder nere på ridbanan. Imorgon är det dags för målning av bommarna. Det kommer bli toppenfint. Bild utlovas naturligtvis. Både före och efter.

 

Det kanske blir målning redan idag eftersom vädret är så fint. Det brukar bli svårt att hålla sig borta när det är något roligt som ska göras.

Jag blev så jävla förbannad igår. På en man. Jag tror att det räcker med en att bli arg på varje person en gång för min del, sedan är de nog snälla.

Det enda jag egentligen blir arg på är människor som är respektlösa och nonchalanta gentemot andra. Resten skiter jag i. Jag blir också förbannad när folk talar om för mig vad jag ska göra. Naturligtvis inte om jag får exv ett schema på ett arbete så utför jag det som står på det.

 

Nej, han lär nog vara snäll ett tag. Jag hotade med att bli ännu ett snäpp argare om han inte la ner. Han gjorde det!

Jag pratade med min mamma och sa att jag nog liknar den lilla försynta lilla farbrorn som låg på psyket. När han blev arg gick han in i vedbon tog yxan och högg ihjäl sin pappa. Nu blir jag inte SÅ arg, men känslan är nog liknande för de som upplever min arghet. 

Jag älskar momenten där lösningar på saker bara uppenbarar sig. Jag kan faktiskt erkänna att jag inte vill ha fler hyresgäster i mitt stall. Jag tycker det är så lugnt och skönt med bara en person till i stallet. Däremot har jag INTE råd att inte har några hyresgäster om vi fixar ridbanan och hyran därmed höjs.

 

Helt plötsligt uppenbarade sig lösningen. Fan vad jag är bra. Tänk vad lätt livet är att leva när man har ett IQ högre än 93% av befolkningen. Ni minns kanske att jag gjorde ett IQ-test efter att ha druckit lite vin. Fan vad jag är bra alltså. Nu ska jag låta hjärnan jobba vidare på idén. Det här kan ju bli riktigt bra! =)

 

Hemligheten i det hela tänker jag naturligtvis inte dela med er. Den tänker jag behålla för mig själv. Att ett så stort problem kan få en så enkel lösning..... Haha!!!!

Det blir så fint nere på stallplanen när man börjar fixa. Det är så roligt med gamla byggnade för det går att få helt annan känsla när man börjar göra iordning än om allt är supernytt. Ingen av platserna vi gjorde iordning är färdig och det ska upp mer fina saker här och där. Det kommer att bli så fint när det är färdigt.

 

Ikväll blir det arbete, innan det ska jag fixa färdigt nere i stallet. Jag är ledig hela helgen sedan och det ska målas lite och sådant. Det kommer att bli roligt.

Idag har vi fixat i stallet och OJ, vad det blev mycket gjort. Jag började dagen med att åka och köpa lunch för att äta i stallet och som jag skrev tidigare skulle jag ju till Plantagen. Jag gick därifrån med 36 penséer. Hehe! Jag vet, det kan tyckas vara många, men inte räckte det till allt inte. =D Mer blommor kommer det att bli......

 

Kommer ni ihåg den här blomkreationen?

 

Den vidareutvecklades idag och det blev väldigt snyggt! Bilden blev inte tokbra för jag var darrig på handen, men ni ser ju själva.....

 

 

Kommer ni ihåg hur infarten blev efter städdagen i höstas?

Vi har vidareutvecklat blomlådorna. Nu är de målade röda och mer ska till.  Snart ska skyltarna upp också. Frågan är bara var de är. Annars måste vi göra nya. Stallet ska bli mer piff!

 

Skyltarna ska hänga vid stolparna, den ena är direkt till vänster om blomlådorna och den andra hamnade precis utanför bilden.

Tycker ni inte att det blir finare och finare på anläggningen????

 

 

 

Det går knappt att gå in i en butik för tilfället utan att komma ut med blommor. Dagen när jag hade köpt diverse blommor och sedan gick in Plantagen och höll i 28 penséer hejdade jag mig ändå. Jag lämnade penséerna i butiken och gick. Det höll till idag. Plantagen verkar ha förstått det här med att göda blomoholicars handlande och har idag öppet 9-21. Allt för att vi ska kunna köpa mera. Fast jag vet inte om vanliga affärer är bättre. De har ju blommor utanför för att locka in oss i butikerna också.

Det är ok. Blommor är vackra och jag älskar dem. Ena rosen nere vid stallet har tagit sig. De andra två är jag lite oroade för faktiskt. De ser inte alls ut att trivas, men de kanske tar sig på en vecka eller så.

 

Nu blir det iaf en tur till blomsterparadiset.....