Vad mer gå fel i ett VIP-tält?
Det är inte en fråga jag vill besvara imorgon. Vilken katastrof det höll på att bli idag!
Jag kom till mitt tält på bestämd tid i morse. Inget var uppdukat och ingen annan var där. Bara att sätta igång att lägga ut dukar. När klockan började närma sig 10 började jag få ångest över att mina två kompanjoner inte dykt upp. Klockan 10 kom dock en.
Vi fortsatte köra på med dukningen. Tjugo över tio kommer de på att de vill byta plats på några av de stängda väggarna och sätta dit fönsterväggar istället. Vet ni vad som händer när det blåser och är öppet på flera ställen i en lokal? Det kan jag berätta - det blir korsdrag. Jag hade hunnit duka upp 40 platser varpå ALLA servetter åkte huller om buller och hälften ner på golvet. Bara att slänga och vika nu. Ohh, happy me?
Samordnaren för mitt tält kom upp och jag berättade läget - typ katastrof. Gästerna skulle börja komma kl 11, vi låg katastrofalt till i tiden och var en kort. Hon hade hunnit konstatera att "någon" tappat bort vårat bröd och att vi just för tillfället hade 5 bitar bröd och smör till 60 personer. Yeay toppen! Kan det bli bättre?
Jag fråga om växelkassan. Jo, den ska du hämta får jag till svar. Jag tittar på klockan 10.38. Vi öppnade som sagt 11. Vet ni hur långt det är att hämta kassan? Bara att stånga sig genom hela området i speedy gonzalez fart. Jag kommer fram till hissarna flåsandes när någon tittar på mig och säger - hisskort? Vafan, ingen får åka hiss om man inte går med varor travdagar. Bara att gå in genom nästa dörr. Tacka Gudarna för de många åren som brevbärare och påbörja springen uppför de tre trapporna - nu utan hiss. In, hämtar kassan, tittar på klockan 10.55. Konstaterar att jag kommer få tokspringa samma väg tillbaka om det nu tagit 15 minuter hit. Springer nerför trapporna, stångar mig genom folkmassor. Kommer fram till kassan, tar ett andetag, ser dagens första kund och tittar på kassan. Vad i H...........!!!! Jag har ju ingen nyckel till kassan. Det kändes som att världen tog slut. Jag tittar upp på min kund och säger - Jag har ett litet problem, och ler det största leendet jag kan.
Vi är fortfarande en kort, men lyckas lösa allt. Vår samordnare hjälper oss hämta in buffén och strax innan ett fick vi in en till person.
Till imorgon har vi förberett det vi kunde göra idag OCH vi kommer att få en till i personalstyrkan. Trots alla små missar var de som var där idag så nöjda att de ville komma tillbaka imorgon och vi har dubbelt så många gäster. Är det inte toppen????? Någonstans måste vi ha gjort något rätt. Det här kommer bli så himla bra!
