Grön såpa måste vara världens universalmedel. Nu tycker inte jag om att skura golv med det, eller tycker om och tycker om. Jag tycker om de här med kemikaliska saker med mycket dofter, men de vill jag bara torka golven med. Såpan kan ju användas till precis allting börjar jag tro.
Det började med att tipset att tvätta hunden i det kom från en som har ett hundtrim. Det tar bort parasiter och sådant i pälsen på hundarna och det funkar verkligen super. Ibland luktar hunden fortfarande lite äckligt(han är ju stallhund som ni vet) efter att han blivit duschad, men då kan jag ändra duscha om unkhunden eller ta lite vanligt schampo eller balsam som luktar lite mer i pälsen.
För ett tag sedan märkte jag att Norton hade någon form av utslag eller liknande på benen. Det liknar regnskållor, men kommer nog faktiskt av att jag använt lite kylbalsam och arnikaliniment på hans ben en par gånger tidigare i våras. Utslagen ser lite svampaktiga ut och då tänkte jag att grönsåpa borde väl enklast ta bort dem. Sagt och gjort började jag tvätta benen med lite grönsåpa och eftersom det ska sitta i en stund tänkte jag att jag lika gärna kan passa på att duscha hela hästen. Resultatet blev att hästen blev tio gånger renare och mer blank än med alla exklusiva hästschampon. Jag har sedan länge lagt ner det där med hästschampon och gått över till vanligt människoschampo(och balsam). Det fungerar också bra och märket jag rekommenderar är Euroshopper. Helt klart bästa resultatet för att duscha häst.
Nu till det helt galna! Grönsåpan till att tvätta kläder med. En lite exklusivare skjorta hade fått en blåbärsfläck och idag tvättades den med grönsåpa och fläcken försvann. Jag har tvättat andra kläder som inte blivit riktigt rena med det och då har jag bara lagt dem i blöt med lite såpa i vattnet. Efter en omgång i tvättmaskinen efter det har kläderna varit helt rena.
Det är bara att konstatera: Grönsåpa rules 2011!!!
Imorgon är det åter läkarbesök. Innan jag åkte hem från KS sa hon att jag skulle boka en ny tid innan min sjukskrivning går ut och det gjorde jag omgående när jag kom hem. Nu såg alla prover bra ut innan jag åkte; förutom ett. Min största rädsla för att blir sjuk inom. Suck och stön! Jag hade hoppats att jag skulle klara mig, men icke sa nicke. Nu låg visserligen proverna bara på gränsen. Jag behöver ingen medicin än och jag har inte hunnit bli riktigt sjuk. Det är bra. Jag har varit duktig och jag var och tog proverna senast i höstas faktiskt.
Om jag inte minns fel ligger jag nästan alltid på gränsen. Det kanske vore bättre om jag åt den där "jävla" medicinen ändå. Då skulle jag faktiskt slippa en del andra bekymmer med min kropp. Jag kan också passa på att berätta varför jag inte vill äta medicinen. Det hela beror på att jag inte vill ha identiteten av en sjukdom. Mönstret är ganska tydligt att för vissa människor blir sjukdomen deras identitet. Jag vill bara vara jag!
Jag har också svårt att acceptera att jag ska leva med det här hela mitt liv. Jag ägnar mig mer åt någon form av förnekelse. Jag är inte ensam om att ha det här. Jag känner massor som har det och man dör inte av det, om man inte låter det gå jättelångt alltså. Det är enkelt att medicinera i de flesta fall. Det enda man behöver göra är att ställa in medicinen, vilket visserligen kan ta ett tag, men jag brukar få till det snabbt eftersom jag ligger på gränsen.
Nu får ni iaf hålla tummarna att proverna är bra och att jag blir bättre bara av mig själv. Jag vill fortsätta att ha identiteten av mig själv, precis som jag haft innan. Nu när jag äntligen börjar få tillbaka min egen identitet igen.
Jag hoppas ni förstår vad jag menar här i inlägget med det jag skriver.
Ikväll var det ju stallmöte och det gick bra. Jag berättade tidigare att det är en ny som tar över från 1 juli och vi diskuterade hur det kommer att vara from då. Det mesta hade jag redan förstått upplägget på.
Annars har det väl inte hänt så mycket förutom att det blev lite mycket för mig nu torsdag och sedan fredag. Imorgon blir stallet på fm, men det kanske inte ni är så intresserade av. Torsdsag har jag läkartid bokad igen och det lär ju vara som när jag lämnade sjukhuset. Fredag har jag lite annat inbokat som jag ska göra.
Nu blir det snart sängen och jag hoppas kunna sova bra i natt. Det har varit lite problem sedan jag kom hem. Att inte kunna göra mycket på dagen gör att det blir jobbigare att sova hela natten. Jag har svårt att somna och sedan vaknar jag på natten och vaknar tidigt på morgonen.
Idag hade jag tänkt göra egen glass. Nu tror jag att det är lite sent att gå och göra den. Faktum är att jag vill skylla på att jag glömde äta frukost och åt den för 20 minuter sedan. Sånt som händer eller?
Nu ska jag ta en dusch, promenera Vson, städa lite hemma och sedan kommer Fanny klockan 16. Idag har vi stallmöte i stallet. Hästarna har fått komma in under dagen och jag tänkte att de kanske ville gå ut igen.
Det här har varit en konstig dag. Ibland blir jag som besatt av en tanke och det här verkar vara en sådan dag. Det började redan igårkväll när jag lagt mig faktiskt. Jag har nog svårt att sova nu ändå, utan störande moment. Jag borde försöka släppa tanken, men det går liksom inte. Jag vet att jag kommer att göra det snart, men innan dess måste nog kanske hjärnan få tänka på det här. Ibland tycker jag inte om min hjärna.
Den här grejen har åtminstone gjort att jag haft något att googla om under eftermiddagen som jag inte brukar googla. Alltid något!
Glassen blir ikväll, eftersom jag ändå inte kan sova på kvällarna kan jag lika gärna sysselsästta mig med något, eller så gör jag den imorgon.
På torsdag har jag tid igen hos läkaren. I morse gjorde jag ett litet test och vänster sida fungerar fortfarande inte som den ska. Fattar inte riktigt vad som är fel faktiskt. Nu kan jag ju gå normalt och så. Där är vänstersidan normal. Det är lite annat som gör att den inte är normal, men det kanske blir bättre och bättre.
Det behöver nödvändigtvis inte vara i dålig bemärkelse, vilket de flesta ofta benämner det som. Det kan lika gärna vara i bra. En oväntad överraskning eller något. Jag vet inte. Just nu känns det som att mitt liv kommer ikapp mig tyvärr större delen av det i negativ form.
Det jag tycker är fascinerande är att det är ungefär samma beslut man måste ta när livet kom ikapp mig förut en gång. Lite som en dejá vu upplevelse. Betyder det då att man gjorde fel förra gången? Eller var det bara en träningsomgång? Jag vet inte. Frågan är vilka beslut jag tänker ta den här gången. Det blir nog lite blandat för som ni kanske förstår blev det helt plötsligt mer än ett beslut att ta. Det här kom idag och det är lite av den svarta sidan av mitt liv som kommer ikapp. Samtidigt som det händer en massa bra saker.
Jag börjar verkligen känna att jag måste göra upp med mitt liv också. Det kanske är ett bra tillfälle precis här och nu. Jag vet inte, men det kanske är så. Bara att börja ta tjuren vid hornen och börja i ena änden eller? Det känns bara så jobbigt. Jag får bara hoppas att en av de bra grejerna kommer inom en väldigt snar framtid för det skulle jag verkligen behöva. En uppjämning av det dåliga skulle behövas med att jag fick en del bra också. Det skulle definitivt underlätta för de övriga besluten helt och hållet.
En sak vet jag att jag ska göra annorlunda den här gången för det är något jag inte mådde så bra över. Sättet och beslutet jag tog då. Den här gången blir just det annorlunda. Sättet iaf.
Det kanske är bra att livet kommer ikapp. Nu kanske är en bra tid att göra upp med mitt liv.
Djävulen har inte tagit mig ännu och det kanske är så att om jag bara ser till att inte låta honom ta mig före söndag är det lugnt. Då kommer han inte mer att antasta mig utan då blir jag fri. Fri från honom alltså. Han kommer aldrig mer senare i mitt liv att göra anspråk på mitt tänkande.
Nej, så lär det inte bli. Djävulen har som etsat sig fast i mig. Jag kommer att behöva stå ut med honom resten av livet. Det är nog lika bra att jag gör mig vän med honom istället. Undrar hur jag ska göra det? Hmmm.....det tål att funderas på.
Imorgon är det stallmöte. Det är en ny som tar över stallet och mötet kommer att handla om hur framtiden kommer att se ut i stallet. Det är på kvällen någon gång. Jag vet inte riktigt än när. Det innebär att jag måste underhålla mig med annat under dagen. Jag hade en plan, men den blev orimlig så jag får tänka ut en ny. Det lär inte blir svårt. Nog för att jag är kraftigt begränsad i vad jag kan göra. Kreatvititeten har jag fortfarande kvar.
Nu har jag lite problem här. Bara för att jag ens skriver om det här har jag en känsla av att det här inte kommer att bli bra, men nu skiter jag i det. Saker blir inte alltid bra och jag orkar inte fundera över det mer. Så är det med det! Skit sak samma liksom. Min blogg - jag skriver vad jag vill. Läs inte om du inte är beredd att ta det som skrivits.
Ni vet det här med bekymmer. Jag har ett nu! I livet finns det som oskrivna regler. Idag ska jag ta upp en av dem. Den heter något i stil med - jag hörde av mig sist, nu är det din tur.
Jag hörde av mig sist alltså är det motpartens tur att höra av sig. Så fungerar det i min värld. Det beror iofs på hur väl man känner personen hur nitiskt man måste följa den regeln. Just i det fallet jag nu ska berätta om är den tillämpad.
Igår bestämde jag mig för att om motparten i detta inte hört av sig inom veckans slut måste jag säga upp bekantskapen. Jag vet, jag är en drastisk människa, men det fungerar så här. Det var ett noga övervägt beslut och det kommer efter funderande och övervägande. Jag hörde av mig sist, men den andra har inte hört av sig. Det innebär i min värld noll intresse och då är det så. Finito!
Till saken hör att idag kom djävulen fram, ni vet det är som att man har en djävul och en ängel på var sin sida som talar om saker. Idag var alltså djävulen framme och tyckte att jag skulle höra av mig. Why liksom? Djävulen ligger och trycker på med sina idéer om varför och än så länge har jag stått emot. Ska inte lägga mig.
Är det bara jag som har en sådan djävul, eller bär ni en inom er också? Det kanske är så att den ena sidan är mer dominant än den andra. Hos mig är det bara att konstatera att djävulssidan dominerar totalt. Det är väldigt sällan jag känner att jag har någon ängel. Den biten har djävulen sett till att jag får sköta helt på egen hand. Jaja, alla våra liv ser väl olika ut helt enkel.
Idag åkte jag till banken som jag nämnde. Jag mitt smurto trodde att Nordea nere vid Väsby station hade kassatjänster, men inte det inte. Istället efter att ha stått och glott in i väggen, det fanns inga människor på det kontoret, kom jag till slut fram till, genom ett yttepytteliten skylt de hade därinne att jag var tvungen att gå upp till centrum. Det var inte precis det jag hade önskat mig för då hade jag lika gärna hoppa av bussen där.
Jaja, hur som helst passade jag på att gå runt lite därinne. Inne på MQ hitade jag ett par assnygga byxor som jag provade. Visserligen kunde jag stänga byxorna, men de satt väldigt väldigt tajt. Det blev inga byxor. Hittade dessutom skitsnyyga InWear byxor i min favoritmodell och sedan hade de massor med snygga Maison Scotch kläder, men de passar inte riktigt min kassa just nu. Byxorna som först fångade min blick gick liksom på 1399:-. Jaja, blir vid ett senare tillfälle.
Nu är det dags för grillning snart. Jag kom hem för bara en liten stund sedan och ska snart gå iväg igen. Tur att det finns saker att göra nära hemmet för annars skulle jag nog bara sitta och ha tråkigt och titta på tv eller något.
...den sista tiden, eller närmre bestämt, de senaste veckorna, eller kanske bara den senaste veckan har jag fått ett antal mail som jag borde bli så sjukt glad över. Verkligen! Det är inget jag skrivit om här tidigare och anledningen till att jag är så hemlighetsfull ibland är att jag inte inte vill skriva något när jag inte till 100% vet att det är säkert.
Oftast beror det på att det inte är jag i slutändan som sitter med den beslutande rätten, inte rätten heller riktigt, men det är inte jag som har sista ordet bara och kan göra att det verkligen sker.
Det som jag skrev om igår är det jag till 100% som styr över, men där är det så många bitar jag måste fixa med innan att jag inte heller vil berätta. Det kan också bli en massa missförstånd som är helt onödiga.
När det inte är jag som styr och ställer och kan se till att allt verkligen sker kan jag ju ändå bara hoppas. Hoppas att de andra ser till att allting verkligen händer. Nu har jag flera bra saker som jag hoppas ska hända och det är faktiskt så att bara tanken på att en av sakerna verkligen händer, jag är fortfarande bara i det hoppfulla läget, gör att jag nästan börjar gråta. Bara vid tanken då. Med den beskrivningen kanske ni förstår hur sjukt bra det här kan bli och ni kanske också förstår att jag knappt vågar hoppas och allra minst berätta för någon annan om alltihop.
Idag var jag verkligen helt slut när jag vaknade. Jag skulle följa med Fanny till stallet, men det fanns inte en chans att jag skulle orka det. Jag får också dåligt samvete för jag skulle fota henne när hon red lektion och det kunde jag ju inte göra då. Vi skulle åka strax efter klockan nio och jag kunde kliva upp vid elva idag. Precis när hennes lektion började. Nu börjar jag verkligen vara trött på det här.
När det är så här soligt och fint blir jag dessutom väldigt illamående när jag är ute. Det innebär dessutom att jag inte kan ta del av det fina vädret som är just nu. Var ute lite grann nu för jag tog bussen två hållplatser och åt lunch och när jag skulle hem missade jag precis bussen. Då blev det till att sitta och vänta en kvart på nästa buss, i solen såklart. Faktum är att det gick bra och efter en liten stund var jag inte alls lika illamående. Snart kanske jag åtminstone kan vara ute i solen lite. Det skulle göra livet lite lättare att leva faktiskt.
Nu tänkte jag ta en dusch om en stund och sedan åka till Väsby för att betala in stallhyran på Nordea. Jag skulle ha betalt när jag åkte till stallet, men nu gjorde jag ju inte det. Hade jag vetat det igår hade jag betalt direkt från mitt konto, men nu blev det inte så.
Nu blir det stallet snart. Fanny ringde för ett tag sedan och sa att hon var på väg hem från hennes shoppingtur på IKEA. Får åka med henne till stallet idag igen. Tur är väl det. Jag gick ner på torget här i området och köpte mat alldeles nyss och jag var helt slut när jag kom hem igen. Det är så jobbigt att inte kunna göra normala saker.
Idag blir det longering av Ante och Norton får nog vila. Han kanske bara får gå in och vila lite i boxen idag. Han tycker om att sova där inne.
Imorgon ska jag göra steg två i det som jag skrev om tidigare. Kanske att jag gör steg tre också. Nu är det inte så att jag gjort upp en hel plan med steg som jag ska utföra i ordning utan det här är de första sakerna jag ska ta tag i. Saken jag ska göra imorgon kan måste jag göra en vardag och det blir morgondagens "stora" projekt då det innebär att jag måste ta mig utanför dörren på riktigt för första gången sedan jag kom hem.
Det finns en möjlighet att jag genomför steg tre redan senare idag när jag kommer hem, men det återstår att se. Nu blir det iaf stallet och lite trevligt där.
Det blev några bilder på Norton också. Han var ju inte riktigt i någon showmood, men han blir nästan alltid ändå bra på bild.
Han tycker egentligen inte om att löshoppa, men här ser han glad ut och när det bara var små kryss tyckte han att det var roligt. Jag tror att han tycker att det är roligare att hoppa med ryttare för att då blir det lite mer hjärna i det hela.
Här valde han att ta ett helt varv på gräsbanan i förvänd galopp och jag fattar inte riktigt varför.
Efter lite betänketid har jag nu bestämt mig för att göra en större förändring. Inom mig vet jag att jag måste göra det här. Jag kan inte gå vidare annars. Eftersom jag inte kommer att kunna gå vidare annars. Nu när jag har funderat lite också, jag har inte så mycket annat att göra på dagarna just nu, så har jag kommit fram till att nu är en bra tid att börja planera för det också.
Det kräver lite arbete, planering och framförhållning för att kunna genomföra och idag har jag tagit första steget. Jag tänker inte avslöja vad det är jag ska göra förrän det mesta är fardigt och det kommer att ta ett tag. Några månader skulle jag gissa. Det känns som att jag inte kommer att bli hel igen om ag inte gör det här. Nu tycker jag också är en bra tid då jag inte har mycket som håller mig fast. Eftersom det kräver arbete är det lika bra att börja på en gång.
Nu ska jag berätta för er om när vi löshoppade idag. Egentligen är jag en super(ordentlig), intelligent, påhittig och ehhh, lydig häst. Egentligen alltså! Nu anser jag att det första superordentlig. Ja, alltså jag personligen tycker att jag är det, men alla håller inte med. Själv förstår jag mig inte på dem. Sedan använder jag ofta min intelligens. Helst tillsammans med min påhittiga sida. De är jättebra att kombinera och jag är mycket effektiv i användet av de egenskaperna. Lydig är jag också, när jag vill såklart! =)
Idag löshoppade vi alltså. Jag visade först på min lydiga sida och det såg ut såhär.
Sedan fortsatte jag med min ordentliga sida och ställde snällt upp för ett fotografi. Kolla vad snyggt jag snurrade till läppen. Samtidigt som jag fixade med läppen tog jag fram de två andra egenskaperna intelligent och påhittig.
Nu visar jag på mina egenskaper intelligent och påhittig. Behöver jag ens säga mer??? En bild säger mer än tusen ord.
Matte blir arg!!!
Jag återgår till att vara ordentlig och lydig. Det verkar enklast att låtsas vara det. Alla blir nöjda och glada då.
Precis som rubriken beskriver kommer det bilder idag. Fanny och jag var i stallet och fotade. Jag fotade Fanny och Olke och hon fotade mina hästar. Jag red inte, men Ante löshoppades och Norton hoppade lite och sprang sedan lös lite. Norton var inte direkt på något showhumör idag. Bilderna kommer lite senare i två andra inlägg så fort jag fått bilderna.
Igår trodde jag att jag skulle behöva sitta och ruttna här i området, men det är uppenbart att man aldrig ska tänka så. Det blev lite halvparty och sedan till min stora förvåning bjöds det på en buffé av män. Inte illa alltså. Kvällen blev betydligt mer lyckad än jag tänkt mig från början. Nog för att jag var helt slut redan halv elva och knatade hem då, men allt innan det var riktigt nice. Det trodde jag faktiskt inte innan. Helt klart ett av de bättre midsommarfirande jag haft faktiskt. Lagom och bra blev det!
Idag orkar jag inte göra testet som jag tänkte. Om jag nu skulle ha gjort det skulle jag ha gjort det i morse. Däremot har jag gjort en annan intressant sak och jag hoppas att det beslutet kommer att leda till något bra. Verkligen! Jag hoppas att det också kommer att gå min väg och inte jävlas nu. Det här är inget som kommer att hända förrän i höst, men, men. Ibland måste man ligga lite i förväg också. Nu ska jag använda min intelligenta hjärna för att se till att alla bitar faller på plats och att det verkligen blir något.
En annan sak jag också har bestämt mig för är att jag ska hälsa på en kär gammal vän. Jag bestämde mig redan igår, men i morse tog jag det slutliga beslutet. Det är lite konstigt för det är en person jag saknar så mycket. När den personen inte längre är kvar här i min närhet känns det som att jag tappat en del av mitt liv och hopp. Jag vill ha tillbaka det. Det är inte någon form av kärlekshistoria utan det är en kär vän. Inom de närmsta dagarna ska jag ta kontakt och en resa kanske blir i augusti.
Jag hoppas att jag kan få till det. Anledning till att det inte blir förrän i augusti beror på att jag vill veta att jag är 100% frisk innan. Just nu känns allting så meningslöst bara. Jag ser ingen ljusning i någonting någonstans och jag tycker inte längre att det är så roligt med hästarna. Det har som tappat precis allting. Jag vet inte var jag ska hitta tillbaka till glädjen förutom hos den här personen och jag vet att han skulle vilja att jag kom och hälsade på. En del av er vet vem det är nu och ni har antagligen gissat rätt.
Ni förstår också att det kan vara så att det är mer än bara en resa. Jag vill verkligen hitta tillbaka till det där jag en gång hade. Kanske det här är vägen.
Jag har också bestämt mig för att göra en annan resa. En som ingen av er andra, tror jag, skulle komma på att göra. Den kräver planering och det är en hel del jag måste kolla upp innnan. Det är visserligen bara i Spanien, men det kommer att bli en annorlunda resa. Den ligger inom en tre årsperiod tänkte jag. Om inte annat för den mentala uppladdningen.
Nej, nu måste jag duscha och fixa iordning mig. Ska iväg en sväng till stallet och ge hästarna lite mat och sedan blir det, ja, inte paryparty då, men mat och lite annat midsommarfirande.
Nu när jag satt här på kvällen kom jag på att jag ska göra ett litet test här på bloggen. Jag ska inte säga vad det är, utan bara skriva ner det på ett papper. Självklart ska jag vara ärlig och säga om testet fungerade eller inte.
Jag ska börja lite senare ikväll och fortsätta under morgondagen. Först ska jag bara komma på hur jag tänker genomföra det. Inte riktigt hur, utan hur jag ska lägga upp det hela. Det krävs lite tankeverksamhet och skrivarkunskap och skrivarglädje. Lite finurlighet måste jag nog lägga in också.
Ni har antagligen vid det här laget fattat att jag är dödligt trött på att vara hemma och inte kunna göra så mycket. Det är inte direkt som att ha semester att vara sjukskriven. Idag kunde jag för första gången gå bort till stationen och hem igen. Det var inte lika jobbigt som det skulle ha varit igår. Det är förjävligt att inte kunna göra det man är van. Jag skulle gärna byta tillbaka till mitt friska tillstånd igen.
Efter en liten visit på den närliggande stormarknaden(där även systembolaget infinner sig) är det bara att konstatera att världens är sig lik. Ja, kanske inte världen, men åtminstone dagen före midsommarafton i Sverige. Folk är tammefan hysteriska. Nu var jag inte in på Systemet, det räckte liksom med affären och där var nästan alla kassor öppna. Trots det var det köer.
Idag skulle jag gärna bo i Trollhättan. Där har man nämligen inte betalat ut lön. Nu menar inte jag kommunen utan Saab. Nej, deras pengar var tydligen slut. För mig är det bara synd att jag inte kunde svänga förbi en liten snabbis på deras stormarknad med Systembolag för där var nog inte köerna långa idag. Världen ter sig olika på olika platser.
Här istället, efter att shopping väl var gjord, var det en enorm hysteri på parkeringen. Den liknade mer autobahn med fri hastighet än en parkerinsplats. Vissa ansåg dessutom att utfarten var dubbelfilig. Kaoset var totalt! Fattar inte att Svensson aldrig lär sig. Om bara hälften skulle valt att handla imorgon istället hade det gått betydligt smidigare för resterande halva att handla idag. Men icke sa Nicke. Samma visa midsommar, jul, nyår osv osv osv. Snacka om att vi är vanemänniskor.
Eftersom jag inte har så mycket att sysselsätta mig med, eller, jag har saker att sysselsätta mig med, men de flesta av dem orkar jag fortfarande inte har jag gått in i lite läs"mood". Jag har redan avverkat några böcker senaste tiden och igår började jag på en ny, Mellan två världar av Sylvia Browne. Den orkade jag inte läsa för det var väldigt mycket Gud på amerikanskt vis i den och det är inte riktigt min grej.
Sagt och gjort gick jag och hämtade en bok jag såg igår när jag letade videokameran. "Dumpa honom! : han vill faktiskt inte ha dig" av Greg Behrendt & Liz Tuccillo och jag måste säga att jag skrattat mer än en gång. Den var riktigt underhållande och den rekommenderas. Snacka om att hitta en rolig ironisk ton på en bok. Haha!!
Jag har bara ögnat igenom och läst några berättelser här och där, men jag ska helt klart fortsätta med resten senare. Skrattar fortfarande fast jag slutat läsa.
Det ger också saker ett annat perspektiv kan jag säga utan att nämna något specifikt. Nej, nu är det nya tag som gäller.
Idag har jag gjort något som jag gruvat mig för länge. Ni vet sådant där som man inte tycker om. Jag har bokat en tid hos tandläkaren. Det blev efter sommaren.
Nu tillhör verkligen tandläkaren något av min stora skräck. Från början var det skräcken för sprutan och jag hade i 20 år lustgas som min enda vän vid besöken. När jag sedan kom på att jag sprutat hästar med en betydligt större och längre kanyl var det inte längre något problem. Då dök nästa upp!
Jag tål inte bedövningen. Har ni hört något så tragiskt? Sagt och gjort ringde jag idag narkoskliniken istället. Mycket bra. Trevliga var dem också. Det är som vana vid tandläkarrädda människor och det är egentligen inte jag. Jag är ju bara rädd för sprutan, eller rättare sagt rädd för hur dålig jag blivit av sprutan. Efter den här sista lilla sjukhusvistelsen har jag ännu mer ångest över att behöva trycka in något gift i min kropp.
Nej, jag tror på det. Narkos har jag klarat förut och borde göra igen. Dessutom är allt färdigt på ett enda tandläkarbesök vilket gör det mycket enklare. Lite stolt är jag över mig själv idag.
Idag hade jag en medryttare som kom och provred. Det kändes himla bra, men hon har en bra bit att åka. Jag hoppas ändå att hon kanske vill prova några gånger. Hästen gick i bra balans och hon försökte in knögla ihop honom. Hon skulle fundera några dagar och sedan höra av sig.
Jag har en till som ska komma och prova nästa vecka. Vi fick inte till någon tid som passar den här veckan. Någon medryttare ska jag väl hitta som kan passa. Jag börjar lite mer fundera på om jag inte kan ha medryttare till Ante snart också. Han är ju lite av den tjurigare modellen och extremsmart. Det största problemet är nog det där med extremsmart och att han kan ta över makten över andra. Jag får fundera lite till på det.
Förhoppningsvis kan jag rida snart igen och då är ett problem löst. Just nu vågar jag inte ens prova. Jag orkar knappt vara i stallet och göra något. Idag blev det lite lagom med ungefär två timmar bara.
Nej, nu ska jag nöta på tvn lite innan jag går och lägger mig.
Det blir lite lite MB nu eftersom hon inte står "hemma", men här kommer iaf ett inlägg om henne. Det är lite bilder från samma löshoppning som bilderna från Ante också är.
Här är några bilder jag hittade när jag letade igenom filmerna. Det är från någon träning hösten -09 eller våren -10. Träning vet jag inte, vi var några som hoppade i ridhuset bara. Norton hoppade några småhinder.
Här satte jag mig ner vid datorn med ambitionen att fixa lite videos. Det gick sådär kan jag bara meddela. För det första har jag förlagt batteriladdaren till den. För det andra har jag förlagt kabeln för dataöverföring till den. För det tredje, det här är nog värst, verkar jag också ha förlagt själva videokameran. Hmmm..... Måste uppgradera mitt minne tror jag. Inte konstigt att datorn har problem när användaren verkar vara av samma virke. Nej, det här håller inte.
Som tur är har jag massor med videosar sparade på cd-skivor. Sagt och gjort körde jag in den första i datorn. Hämtade lite kaffe och förberedde mig på att ha lite roligt. Trodde jag ja´! Det var något fel på videon så programmet kan inte läsa filen. Suck! Varför händer det här alltid mig? Just det, jag hade ju massor med videosar. Bara att byta skiva. In med nästa i datorn. Bara, bara för att konstatera att det finns ingenting på den skivan. Suck och stön! Vad är detta? Tar det som aldrig slut. Nej, nej, finns en hel hög med skivor, men vänta nu. Något har hänt med cd-läsaren. Den kan inte skicka ut skivan. Skivan sitter numer fast i datorn. Alltså jag tror seriöst att jag dör. Varför? Räckte det som inte bara med att jag har förlagt kameran? Nej, nej, mitt liv har återgått till det normala igen. Nu gäller det bara att ta det med en klackspark och köra vidare på något annat.
Eftersom jag erkände hur lågt jag sjunkit igår bestämde jag mig sedan för att göra något bättre av saken. Tänkte idag börja dela med mig av lite youtube-klipp och andra bilder. Sedan till helgen ska jag och Fanny piffa hästarna och göra en lite photoshoot. Det blir nog roligt. Funderar också på om jag skulle leta rätt på batteriet till videokameran och löshoppa Ante lite. Norton tycker inte det är så kul så han får väl slippa. Det skulle vara roligt att visa på framsteg och hur hästen har utvecklats.
Här är en film från det att Ante var tre år. Den är från två tillfällen och jag tycker redan till andra delen att han utvecklats. Från början kör han snigeltempo, men har växlat upp lite redan till andra delen. Jag har för mig att musiken är katastrofal på den här videon, men eftersom den här datorn gett upp för ett tag sedan har ljudkortet flyttat ut(Ttror jag!). Ljudet funkar inte.
Jag ska se om jag hittar lite fler videoklipp som jag inte lagt ut på youtube ännu också, men de ligger sparade på cd-skivor eftersom hårddisken kraschat en par gånger nu.
Här är också två bilder på Ante när han knoppades inför tävling förra sommaren. Han var lite svår att fota för han svängde runt med huvudet hela tiden när han var ute och det var så mörkt inne.
Jag ska ladda upp lite mer bilder som Fanny tagit och lägga ut dem här under dagen också. Sedan kan jag nog ta och leta igenom mina filmer och se om jag inte lyckats få till någon video som jag inte lagt ut ännu. Tyvärr har jag tappat cdn till videoredigeringsprogrammet, men jag borde kunna hitta något att ladda hem annars. Vet att jag har flera filmer som jag inte gjort om till format att lägga ut. Bla flera på mig och Norton på tävling och det är nog roligt att se.
Nu känns det som att jag gjort hela internet. Jag börjar bli ganska trött på datorn och har ledsnat på Facebookspelet MinerSpeed som jag spelat några gånger per dag. Därför ägnar jag mig åt lite annat på nätet och måste skriva ännu ett inlägg här på bloggen om det. Jag kommer med spänning att följa vad som för mig är lite av en följetong. Vid min första undersökning fick det underhållningsvärde 10! Jag vill inte skriva vad det är här för det skulle vara förnedrande för inblandade parter, men jag kan säga så mycket som att det innefattade en snabb facebookundersökning följt av en liten Ratsitning av inblandade. Mitt enda konstaterande är: Intressant!!! Kommer med spänning att göra en uppdatering för mitt höga nöjes skull.
Bara för att det här inte ska misstolkas brukar jag inte göra på det där sättet. Bara det att just det här hade en personlig och underhållande anknytning till mig. Bara därför!
Nu ska jag ägna mig åt mer normala saker och gå över i att kolla på hemnet. Det är också bra unnderhållsvärde på det.
Imorgon ska jag fixa gardinstång och gardinerna. Ska försöka fixa så att jag får till en bild, men kameran har fått dålig karma. Mobilen jag har just nu har bara en 1megapixelkamera och de bilder ser ut som att man druckit ett helrör när man tittar på dem. Får se vad jag lyckas få till. Något kanske det blir. Jag kommer att bli sjukt nöjd med resultatet. Det vet jag redan.
Det är nog också så att det är bättre för mig att fixa med gardiner och få tavlor, spegel och dylikt upp på väggen än att sitta vid datorn. Datorn är depressionsframkallande. Göra fint i hemmet är depressionssänkande. Inte svårt att avgöra vad som är en bättre sysslesättning iaf. Nej, nu blir det något att dricka och sedan se lite på tv och sedan sängen.
Nu skriver inte jag här för att bli multimiljonär eller överhuvudtaget för att tjäna pengar. Jag skriver av den enkla anledningen att jag tycker om att skriva. Dessutom tycker jag om att skriva om roliga saker.
Det bästa för mig att skriva här på bloggen är att jag börjat se ett mönster i mitt tänkade, hur jag mår efter vad jag kommer ihåg och värdesätter varje dag. När jag väljer att skriva om de bra sakerna mår jag mentalt bättre, jag glömmer ganska omgående de dåliga sakerna och min attityd gentemot mitt liv blir mer positiv. Det är anledningen till att jag fortsätter skriva.
Ett plus tänkte jag är om jag få lite extra pengar. Jag har fortfarande inte fått ihop 600:- på de annonser jag tycker känns bäst på min sida. Nu har jag provat lite olika varianter och de som jag inte får så mycket betalt, men är lättast att sköta passar mig bäst. Jag behöver inte fundera någon gång över annonserna utan de byts ut efter vad annonsören tycker passar min typ av inlägg. Skriver jag om dejtande kommer det upp en annons från Mötesplatsen.se och skriver jag något om betala/pengar kommer det något passande till det. Enkelt, bra och passande mig.
Sjlävklart har jag gjort en research gällande annonsering och platsen man ska ha dem på är högt upp på höger sida. Från början la jag in en länk i mina kodmallar så att en annons kom in efter varje inlägg. För ett tag sedan bestämde jag mig för att göra om lite på bloggen och valde då att lägga annonserna upp i högra hörnet istället. Jag kan inte annat än säga att det stämmer: Annonserna under juni månad har hittils blivit 125% högre än fem månader innan tillsammans. Är det inte otroligt? Jag kommer fortfarande inte bli miljonär, men jag är fascinerad över fenomenet. Tänk vad så lite kan göra. Vad är psykologin bakom det hela? Vad gör att människan hellre klickar på den annonsen än den som är mellan inläggen? Jag vet inte. Intressant var det hur som helst och det fascinerar som sagt mig.
Jag har ändå inte så många läsare här. Nog för att antalet läsare ökat drastiskt sedan jag var inne på sjukhuset hör jag ändå inte till någon bloggtopp - tvärtom har jag nog halvlite läsare. Jag vet inte hur mycket andra har och även om jag bara skulle ha en enda läsare skulle jag fortsätta skriva för min egen skull.
Idag åkte jag med Fanny igen till stallet. Jag kan bara säga att jag är helt slut och då har jag typ ändå inte gjort något. Idag piffade jag Ante lite och han fick knoppar, fina benlindor och vitt schabrak. Jag longerade honom en stund på volten också. Fanny red sin Olke först så jag och Ante väntade på att volten skulle bli ledig. Jag gick ut en stund och lämnade den halvfärdiga Ante på gången. Inte så att jag lämnade honom helt själv utan jag gick bara rakt ut från stallet och tittade lite.
Under den lilla stunden på 2-3 minuter han det lilla mongot dra i kardborren på ena lindan och dra av kardborren så att lindan gick sönder. Suck alltså! Jag blir så trött på honom. Det här är tredje-fjärde-femte benlindan, eller jag har slutat räkna, som han ätit sönder. Han har ätit X antal paddar också. Vanligtvis brukar han dra av dem först och sedan fortsätta med lindan. Jag fattar inte vad jag ska göra. Han har gnagt sönder ett par benskydd också, liggandes i hagen. Fattar inte varför han inte kan vara normal. Var det det där med att man får den häst man förtjänar, eller hur var det nu igen? Då undrar ju jag: Vad gjorde jag för ont mot honom i mitt förra liv???
Han var värsta latmasken när jag longerade också. Jagade honom med pisken, men det hände ingenting. Funderade lite på om han kanske skulle behöva lita havre, men jag vet inte riktigt. De ser fina ut i hullet och så båda två. Det är väl bara att jaga på honom. Han borde kiunna växla upp lite. Lite iaf. Hoppas jag! När man rider kan man ju få lite mer fart på honom. Det kommer kanske vid longeringen snart också. Han är trots allt inte så gammal och just nu har han hamnat lite efter i utbildningen, men det blir så ibland.
Jag har skrivit flera gånger nu att jag blir bättre och bättre. Det blir jag nog också. Däremot har jag svårt att sitta bara hemma och har följt med Fanny till stallet några dagar. Det känns i kroppen dagen efter. Jag har sjukt ont i alla muskler i kroppen, det känns som alla iaf, när jag vaknar och det tar mig ca en och halv timme att kliva upp från sängen efter det att jag vaknat.
Nu borde jag kanske softa lite mer, men det är så svårt att bara sitta hemma och göra ingenting. Idag ska jag ta det lite lugnare och försöka sitta lite mer. Hästarna får nog komma in en stund när jag är i stallet och bli lite torra. Jag kanske borstar lite på dem också, men det blir allt idag.
Jag har fått några svar på medryttare också och jag har bokat in en som ska komma och prova. Vi får väl se vad det är för något. Jag vill ju helst ha någon som vill träna och kanske åka ut och tävla någon gång. Norton tycker att tävla är livet och jag vill att han är glad tills han dör.
Jag vet inte riktigt vad som hänt den senaste tiden, men på marknaden Intressenter av Jenny har det dykt upp ganska många aktörer. Det är inte direkt så att jag har letat eller så utan de verkar helt enkelt bara dyka upp på de mest konstiga stället. Egentligen är det väl bara att tacka och ta emot.
Lite är det på det sättet att jag kan sålla lite. Det känns bra. Jag vet inte varför de dyker upp just nu heller, men för underhållningsvärdet kanske jag ska prova på några av dem. Det är ju inte direkt så att jag har mycket att göra om dagarna just nu. Jag kan ju liksom inte ens gå ut med hunden. Faktum är att det är ganska roligt att ha intressenter. Speciellt när man är singel. Då är det ju bara att köra! Jag trivs bra som det faktiskt. Singel alltså. Livsstilen passar mig bra. Jag är nog lite av den flirtigare typen som person och när man är singel är det bara att köra på då.
Jaja, det är nog bara att tacka och ta emot så länge det varar. Folk verkar dessutom tro att jag är närmre 20 numer och det är väl inte heller något negativt. Inte för att jag känner att jag på något sätt lever efter en viss ålder, men det är nog ändå tacksamt att inte åldras. Nu tycker väl jag att det här med hur gammal jag ser ut har gått till överdrift och det börjar kännas uttjatat att de tror att jag inte är äldre, men men....det kommer nog en dag när jag tyker att det är underhållande igen. Hellre kanske att se tio år yngre ut än att se tio år äldre ut.
Jag tror att man blir som den ålder man känner sig och jag känner aldrig att jag ens åldras och det kanske helt enkelt är det som gör att jag ser yngre ut.
Nej, nu ska jag sluta klaga över mina i-landsproblem och lägga mig och sova. Förhoppningsvis väntar en ny vecka med bara tillfrisknande och redan nu känns det som ett mirakel att jag är så pass bra som jag redan är. Bara de här fyra dagarna som jag varit hemma har jag blivit en miljon gånger bättre. Innan veckans slut kanske jag nästan är tillbaka i normaltillstånd. I morse gjorde jag en neurolog-check och vänster sida är fortfarande sämre, men jag tror att det inte kommer att vara ett konstant problem.
Idag känner jag mig bättre än igår även om det kändes att jag gjort mer än bara suttit hemma när jag vaknade. Nu när det gått någon timme känner jag att jag igen kan göra något under dagen. Senare i em/kväll ska jag till stallet. Det kommer lite hö till mina hästar som jag ska betala och sedan är det skönt att komma iväg en sväng.
Nu funderar jag på att fortsätta med möblerna och städa lite till. Jag vet att jag skriver att jag städar varje dag, men jag dammsuger typ ett halvt rum per gång, eller orkar torka av en bänk. Ja, ni fattar hur mycket jag orkar per tillfälle. Efter att jag gjort det måste jag vila lite och sedan orkar jag ungefär lika lite igen. Det finns dessutom en vit hårig sak som mufflar runt, drar in grus, lämnar hår och annan smuts efter sig. Resultaten blir, när det är mitt tempo som gäller, att det knappt är någon skillnad mot att inte ha städat innan. Det där sista kanske inte var sant. De är ganska mycket hår och grus i dammsugaren.
Idag ska jag gå ner i källaren och hämta en gardinstång till för jag behöver dubbla till de nya gardinerna. Ju mer jag tänker på den äckliga blå färgen desto mer blir jag sugen på att måla över skiten. Jobbigt bara att det är något blom eller stjärnliknande och då måste man måla så många varv. Det enklaste kanske är att tapetsera ändå. Nej, nu är det gardiner som ligger på schemat och de nya är ett par mörkblåa bakom och ett par ljusare med kinamönster framför. Sedan ska jag ha sådan man hänger upp med, kommer inte ihåg vad det heter, som är silverfärgade. Det kommer att bli skitsnyggt.
Jag ska nu berätta hemligheten med mni superdiet. Den innebär 17 kg minus på ett år utan ansträngning. Eftersom den är så optimal och lätt att följa tänkte jag att ni gärna vill ta del av.
Det som är viktigt med den här dieten tror jag är att man använder sig av sin egen inre styrka, men det borde inte vara något problem då den inte kräver mycket arbete.
Följande har jag gjort:
*Tänk inte så mycket på vad du äter utan ät det som känns passande för dagen.
*Ha inte så stor ångest över om du känner att du ätit lite mycket ett tag. Det leder inte till något.
*Ställ dig inte på vågen alltför ofta. Risken finns ju att du inte följt dieten noga och gått upp något kilo. Här gäller regeln: Det man inte vet mår man inte dåligt av.
*Ät inte för mycket nyttigheter. Kroppen kan lägga till detta som en vana och bli beroende.
*Glass verkar fungera som en extra puff mot minuskilona.
*Lev för dagen och tänk inte så mycket på eventuella bekymmer. De verkar dyka upp ändå.
*Ta bort så mycket ångestframkallande saker som möjligt ur ditt liv.
*Njut av livet för du lever bara det här livet en gång.
Jag tror att det var de första stegen i dieten. Det fungerar extremt bra, speciellt med tanke på att de enda prover som jag tagit som inte var nästintill perfekta nu var de som bla innefattar ämnesomsättning och de låg lite lågt igen. Det här tror jag är den bästa dieten. Just nu är jag inne lite på spåret HCHF och inte ens det verkar bekymra kroppen. Vågen visade ändå på minus. Mitt tips är helt enkelt lev dagen som den kommer och njut så länge det varar.
Jag har nog sett mig som en mer framåt människa i livet. Nu känner jag att det ibland tar stopp. Jag vet inte vad det beror på. Det är ungefär som en mental spärr som satt sig i mitt huvud. Oftast brukar jag försöka sätta mig in i om man vänder på saken och jag betraktar mig själv. Om det handlar om en annan person brukar jag sätta mig in i tvärtom situationen. Alltså jag byter plats med den andra människan och tänker hur jag skulle reagera om det vore jag som blev "utsatt" för mig själv.
Jag vet inte om det är rätt sätt att göra saken på. Tänk som exempel. Nu är det här taget från verkliga livet och jag vet att den det handlar om läser. Du ser en person på bussen som du finner attraktiv. Egentligen vill du ha kontakt med personen, men du kan inte göra annat än att titta. Låt säga att det vore tvärtom. En vilt främmande person kommer fram på bussen och pratar med dig och visar intresse. Skulle inte du bara bli smickrad? Det skulle nog jag, oavsett om jag fann den här vilt främmande människan intressant eller inte skulle jag definitivt kliva av bussen med ett leende och gå därifrån gladare.
Vad är det då som gör att man inte gör så? Normerna säger att det är fel. De oskrivna lagarna om hur man ska bete sig tillåter inte det här. Jag tycker att vi ska skita i vad fan andra tycker. Jag har gjort liknande saker i mitt liv ett antal gånger. Visserligen aldrig gått fram till någon på bussen, men liknande saker. Det har aldtig slutat dåligt. Det sämsta som har hänt är väl att jag inte fått någon respons på mitt intresse, men jag har fortfarande känt mig lite stolt över att jag gjort något som andra inte vågar. Det ni! Det är belöningen. Tio plus i självförtroendekassan. Det är inte varje dag man får de. Dessutom har det gett mig äran att ge den andra (minst) tio plus i dennes kassa.
Så varför nästa gång inte bara prova. Det värsta som kan hända är att det är lite pinsamt, men du kommer för alltid att bli ihågkommen. Tro mig, jag vet!
Idag har jag fixat lite faktiskt. Med bra grejer dessutom. Jag vet att ni när jag nu nämner den ena saken kommer att klaga, och ja, det var faktiskt jobbigt, men jag blev nöjd. Det känns mycket bättre såhär. Hmm....det där kunde innefatta en hel bunt med grejer som jag gjort. Det var inte svårare än att jag möblerat om lite. Flyttat sängen, nya gardiner ska upp senare(Nej, jag kommer inte stryka dem. De kommer vara skrynkliga.), byrån har fått ny boplats. Dock dök ett litet problem upp. Varför sitter eluttagen på fel ställe? Finns ingen logik i det här faktiskt. Rent spontant borde det vara logsikt att ha ett om varje sida om den naturliga platsen för sängen, men så är det inte här. Ett där fotändan blir, och om man stället sängen på den logiska platsen går det inte in någonting mellan änden på sängen och väggen. Ett bredvid garderoberna vid fönstret. Det är väl något logiskt eftersom man antagligen vill ha en lampa i fönstret. Ett vid dörren och sedan på vänster sida om sängen. Höger sida då? Fönstret är ju på den sidan och där fanns ju ett uttag, men det är liksom inte i närheten av sängen. Nej, det måste vara en man som har "tänkt" till när elen drogs. Nu måste jag ju ha skarvsladd.
Innan det fixade jag försäkringen till "Hoppan" och då passade jag även på att fixa en Agria Incident till Norton. Perfekt! Himla bra försäkring att ha om man har andra som hanterar hästen. Försäkringen innebär att den täcker personskador som hästen orsakar. Nu kan jag med gott samvete ha medryttare och veta att de är försäkrade om det händer något. Förutom det är även de som leder in och ut från hagen eller på något sätt hanterar hästen försäkrade om det skulle hände något. Det känns jättebra! Mitt försäkringsombud är så himla bra och lättsam att ha att göra med. Jag tycker att jag får bra förslag på vilken försäkring som passar varje häst och vilka ev tillägg de behöver eller inte. Han är toppen! Överlägset det bästa försäkringsombudet jag haft någon gång.
Nu ska jag ta en liten vilopaus för sedan blir det gardinbyte. Det blir lite extra piff på gardinerna den här gången. Lite annorlunda upplägg på gardinerna också. Tyvärr är det blå färg i det här rummet och jag hatar blå tapet. Verkligen!! Det är gräsligt fult. Jag borde köpa vit färg och bara rolla över.
Efter att ha gått och varit deprimerad en hel dag får jag helt enkelt ta och göra en uppryckning. Det här håller inte. Jag har ett antal saker som gör mig deprimerad och jag har kommit fram till beslutet att det enklaste är att göra mig av med dem sakerna. Sagt och gjort tänker jag därför ta bort ett antal saker ur mitt liv. Förhoppningsvis kommer det att göra det lättare. Eller jag ska inte ta bort. Jag ska byta ut det dåliga mot nya, bra saker.
Livet fungerar ju så att om man inte tar bort det dåliga finns det inte plats för nya, bra saker. Därför ska det dåligt bort innan det nya kan komma in. Nu hoppas jag bara att gräset är grönare på andra sidan om ni förstår vad jag menar. Det har blivit som blockeringar för mig och det är de som måste bort. Ju förr desto bättre.
Nu ska jag lägga mig och se på tv för jag tror att det var en film, men om den är bra eller inte och vilken film det var. Det återstår att se. Ha en bra kväll resten för jag ska glömma idag och imorgon är en ny dag. Antagligen lika tråkig som den här om jag får gissa vad jag tror, men man kan ju alltid hoppas att det finns en räddare som kommer och räddar mig och tar mig ut en sväng från det här otroligt tråkiga livet jag har just nu.
Nu är snart den här dagen till ända också. Jag kommer mentalt att dö tror jag. Jag gjorde en massa positiva saker idag, men jag vet ännu inte om det lett till något.
Jag börjar också komma in på spåret att jag behöver något med underhållningsvärde i mitt liv. Nu går det så här toksakta med allt igen och det är inte ok. Jag behöver något att underhålla mig med så jag går helt enkelt ta och fixa det. Det kanske blir så att jag delger er här på bloggen senare med vad jag hittat på, men det återstår att se. Jag har några förslag som jag ska bearbeta.
Idag har jag också städat en del för uppkopplingen blev lite dum mitt på dagen. Det händer ibland och är väldigt störande faktiskt. Jag tror också att jag stukade en tå på hunden när "vi" dammsög. Det här med dammsugning är en av hans favoritlekar och han hjälper gärna till. Jag vet inte om jag anser att han hjälper till när han lyfter munstycket och sätter ner det någon annan stans, men han anser det och vad han anser är min lag. Eller vänta nu. Var det verkligen så det var? Jaja, vi dammsög iaf lite grann.
Jag har också sorterat lite tvätt i olika påsar. Fattar ni hur tråkigt jag har som måste berätta om det här när jag ska beskriva min dag??? Nej, jag måste hitta underhållning. Problemet är bara att jag lever efter principen "bytt är bytt och kommer aldrig åter". Det är ett problem nu.
Idag är det dag 2 på att sitta hemma. Jag kommer seriöst att bli deprimerad av det här. Den här dagen är dessutom sämre än igår för jag har absolut ingenting att se fram emot under hela dagen. Det innebär att målet med den här dagen för mig är att få den att passera. Hur kul är det egentligen? Fatta hur illa det är. Vad ska jag göra liksom?
Tänk om det vore så väl att jag åtminstone kunde gå och ta bussen bort till tåget. Det vore kanske något. Tänk om jag kunde ta mig någonstans överhuvudtaget. Tänk om jag åtminstone kunde gå ut och rasta hunden. Nej, life sucks helt enkelt!
Egentligen kanske man borde vända på det hela och fundera över vad man faktiskt kan göra och inte ägna alla energi åt att vara deprimerad över vad man inte kan göra. Allt har nog med ens inställning att göra. Om jag dessutom börjar förse mig med jättemycket negativ energi lär det inte komma något bättre av det. Till exempel skulle jag kunna sortera tvätt. Jag vet, det är inte så roligt, men tänk när jag kan gå bort till tvättstugan och tvätta. Då är ju tvätten redan sorterad. Det är ju någonting bra. Jag tänkte sedan städa lite i den mån jag orkar för det har blivit lite eftersatt eftersom jag lever mitt liv med för mycket tid på annat och knappt är hemma. Jag tänkte att om jag kör dammsugaren lite grann blir det renare och det borde jag klara av. Pluspoäng till bättre feng shui i hemmet. Sedan kanske jag skulle hänga upp tavlan som står på golvet, men där vet jag inte om det är något jag klarar än.
Sedan tänkte jag att jag kan delta i diverse saker här på nätet. Förut lyckades jag få till en prenumeration på DN ett tag och lite sådana saker. Då har jag åtminstone något att läsa nästa vecka.
Nej, fram för lite bättre saker än att bara fundera över allt jag inte kan göra. Jag tror att det har med inställningen att göra. Förut var jag nog en mer negativ människa också, men jag har ju sagt tidigare att jag har övergått från att vara negativistkonsult till att vara ordförande i de positivas riksförbund. Det finns lediga styrelseposter kvar om ni är intresserade.
Alltså jag tror att jag är mentalt slut nu. Vad gör alla människor som är hemma på dagarna? Jag har varit iväg en stund med Fanny idag och det var välbehövligt att se andra människor. Sedan har jag städat i köket. Det var inte mycket som blev städat för jag orkade inte mer, men det var det lilla iaf.
Sedan har jag suttit vid datorn, men allt det här är så himla tråkigt, ja, inte att åka iväg med Fanny då, utan allt det andra jag "gjort". =) . Jag skulle behöva göra något roligt som inte är jobbigt. Det är jobbigt att åka iväg och åka bil också faktiskt. Jag fattar inte hur jag ska överleva det här utan att dö av tristess.
Jag kan räkna upp några saker som jag skulle behöva göra, men jag vet när jag ska göra dem för allt innefattar någon form av fysisk ansträngning som jag inte kan utföra. Nåväl, förhoppningsvis blir jag bättre och bättre nu och då är inte det här ett problem så länge.
Första hela dagen hemma är snart avklarad, men shit vad tråkigt det är att inte kunna göra något. Har spenderat mycket tid framför datorn och jag borde försöka ägna tiden åt något vettigare. Det är däremot svårt eftersom jag inte tar mig någonstans och har svårt att utföra rörliga saker. Jag tar mig till köket och toaletten.
Fanny kommer väl om ett tag och då kommer jag att få "luftas". Det ska bli skönt. Redan sedan i morse har jag funderat på hur det kommer att gå att ta mig ner för trapporna. Antar att det kommer att gå, eller rättare sagt, det kommer att gå, men det krävs en del tid för det hela.
Jag har också funderat lite. Tänk om jag inte kommer att kunna gå normalt igen. Nu tror jag inte det, men risken finns ju alltid. Tänk om jag kommer att vara handikappad resten av livet. Vad fan ska jag göra då? Jag hatar ju liksom att inte göra saker. Jag tror inte själv att det kommer att bli så, men risken finns ju alltid när något sådant här händer. Sedan vet jag inte heller vad det var som hände och det gör det svårt att helt undvika det i framtiden. Kom precis på att jag ska passa på att ringa och boka en tid på Vårdcentralen för uppföljning av det hela. Nog för att jag hoppas att det bara kommer att leda till att jag åker dit och allt är ok för jag har blivit less på att träffa neurologer nu.
I helgen kanske jag kan ta mig till stallet en snabbis för att bara vara där. Det finns också annat jag hoppas kunna göra, men det innefattar inte bara mig utan vi får helt enkelt se vart allt bär.
För en och en halv timme sedan kom jag hem och jag är mer än trött faktiskt. La mig en stund i sängen, men kände att jag inte hade ro att ligga kvar. Antagligen lär det bli så att jag slocknar tidigt idag istället.
De hittade som sagt inte felet på mig och det är väl kanske inte så bra egentligen. De trodde att det kunde vara läkemedelsbiverkningar eller ett virus i kroppen. Det var alltså inte säkert att det var njurbäcksinflammation jag hade från början utan det kan ha varit något annat. Antibiotikan jag fick intravenöst förra måndagen var tydligen väldigt starka preparat. Det var två stycken jag fick. Vi lär ju aldrig få veta.
Läkaren sa idag innan jag åkte hem att jag skulle beställa en ny tid innan min sjukskrivning går ut. Om jag inte var bättre eller helt återställd kunde jag bli remitterad till neurolog eller sjukgymnast och det är lättare att förlänga sjukskrivningen. Hon sa också att om jag blir dålig igen skulle jag åka in till akuten omgående. Suck! Jag hoppas verkligen att jag inte blir dålig för jag anser att den totala vistelsen på sjukhus under min livstid nu är uppnådd och jag vill verkligen inte tillbaka.
En anmälan kommer att skickas in mot Danederyd. Det är helt galet alltihop därifrån och jag hoppas att andra inte behöver uppleva sådant. Jag kan garantera er att jag kommer att göra allt i min makt för att slippa åka tillbaka dit någonsin. Tyvärr brukar man bli skickad dit om man bor i den här kommunen, men jag ska verkligen försöka om jag någonsin måste dit igen.
Nu är jag sjukskriven fram till den 2:a juli och jag kommer att vara så sjukt uttråkad innan dess, men jag vet inte ens om jag kommer att kunna jobba då. Idag är det växel snigel-minus som gäller för min del. Idag när jag var ute i parken kom min hjärna på en briljant idé. Den undrade om kroppen skulle kunna springa och vad som faktiskt skulle hända om jag försökte. Hjärnan räknade faktiskt snabbt ut att den inte kunde kordinera den rörelsen just då och jag och kroppen bibehöll snigel-minus som våran fart, om det nu klassificeras som fart. Om jag ska vara ärlig tror jag att jag nästan blir omkörd av sniglarna just nu. Tacksamt nog känner jag att jag blir bättre och bättre. Det är till och med så att jag känner skillnad från morgon till kväll. Vi får helt enkelt se hur det artar sig alltihop.
Har precis varit ut på vad som kändes som en milavandring. Jag gick ner till huvudentrén, tog ut pengar, köpte kaffe, tog en metro och gick sedan ut på baksidan där det är en fin park. Jag har stått och suktat efter den där parken flera gånger och idag kunde jag äntligen ta mig dit. När jag gick i de få trappsteg som var på min lilla vandring kände jag att jag verkligen är sämre i vänster sida. Det är väl bara att träna på för att det ska bli bättre. Jag tänkte redan när jag gick andra gången på att inte fuska och använda bara högersidan. Hoppas på att det blir bättre och bättre nu då.
Idag får jag äntligen åka hem och det känns bra. Igår var jag mer än uttråkad. Det är ju inte direkt så att ett sjukhus direkt är ett spännande ställe och nu känner jag att jag är för frisk för att vara här. De sista dagarna har jag blivit så mycket bättre. I fredags kunde jag inte ens gå de två metrarna till toaletten själv, eller ens ta mig upp ur sängen utan hjälp, och idag kan jag gå nästan normalt. Det lär ju inte bli power-walk de närmaste dagarna och jag blir trött efter väldigt lite ansträngning, men det känns bara SÅ bra. Jag är riktigt happy och det egentligen mer än av en orsak. Spännande att se när jag ska gå de två och en halv trapporna upp till lägenheten, hur lång tid det kommer att ta. I eftermiddag eller någon gång under dagen får jag i alla fall komma hem. De har fortfarande inte hittat felet, men jag är åtminstone friskare och det är huvudsaken. Jag kommer aldrig mer att åka till Danderyd och ska göra en anmälan så snart som möjligt. Här på KS har de varit super, även om de glömde min lunch en dag och så gör det sak samma. Jag blev ju inte utan, de bara missade mig först. De sköter ju sin huvuduppgift- att ge patienten vård! Jag har också uppfattningen att de gjort allt för att hitta felet och har kollat upp saker innan de blivit uteslutna. Det känns bra att åka hem efter att ha varit här.
Som jag skrev tidigare idag var det dags för röntgen idag. Det behövdes viss förberedelse för den. Bla en kanyl i armen. Sagt och gjort förbereddes detta med att jag fick kanylen av supermega XL storlek i vänster arm. Den jag redan hade i armen dög ju inte-den var ju blå. Jag skulle ha en grön. Ni vill inte veta hur det kändes när de tryckte in supermega kanylen i armen. Smärtan är obeskrivlig. När det helvetet väl är klart kommer min transportör, som tack och lov var tacksam att vila ögonen på. Röntgen var någonstans långt bort i sjukhuset som jag antagligen inte hittar tillbaka till. Visste ni att det finns upp- och nerförsbackar på våningsplan U1? Nähä, men nu har ni fått den relevanta informationen av mig. Vi kommer slutligen fram till röntgen. Enbart för att jag får veta att supermegakanylen sitter i fel arm. WTF? Antar att ni här fattar att ny kanyl ska in i andra armen, som redan var sönderstucken. Detta ledde till att kanylen stacks in i annat blodkärl på sidan av armen och hur det nu än är möjligt gjorde det ännu ondare. När röntgen är färdig transporteras jag åter igen genom hela sjukhuset. Nu med tre kanyler i armarna stickande s ut. Första jag gjorde när jag kom tillbaka var att trycka på larmknappen för att bli av med kanylerna. Nu ligger jag här och njuter av att vara en kanylfri människa. Bara för att ni ska förstå var alla kanylerna 4-5 cm långa...
Läkaren har precis varit här på sin rond. De vet fortfarande inte exakt vad som är fel. Hon sa att det kunde vara något med infektionen jag hade eller alternativt antibiotikan jag fick. Svårt att veta. Virus/infektioner kan ju te sig konstigt ibland och ge andra utslag. Idag har jag redan lämnat prov två gånger och ska lämna en gång till. Hon vill också göra en röntgen på hjärnan, inte för att hon tror att något är fel, utan helt enkelt för att säkerställa att det inte är något. Det verkar också som att hon tänker skriva ut mig imorgon och det känns som världens lyx kan jag säga. Jag ska få åka hem! Happy me!
Jag är så fruktansvärt less på att ligga här nu. Jag vill liksom bara hem. För en stund sedan var jag på toaletten och jag kunde gå bättre än igår och försökte släppa gå-stolen lite, men då var jag helt slut när jag kom tillbaka till sängen. Ikväll är det tisdag och House-kväll och jag hoppas kunna se det. Samtidigt vill jag inte störa de andra här inne speciellt inte hon som är jättesjuk. Det jag ser fram emot är att jag vill åka till stallet en dag i helgen, hälsa på hästarna och sitta på en stol. Jag är otroligt tacksam för den hjälp jag har fått nu. Vissa människor är bara underbart snälla! Nu väntar jag på frukost och sedan på att läkaren kommer på sin rond, eller här var det flera läkare som gick runt på ronden.
Idag har jag känt mig som en ny människa. Jag har haft en helt annan kraft i kroppen också. Nu kan jag ta mig upp ur sängen själv om jag häver mig upp med gå-bordet som jag fortfarande använder för att gå. Lårmuskeln orkar fortfarande inte lyfta kroppen utan jag tar mig upp med armar och överkropp. Nu på em-kvällen gick jag hela 15-20 meter med hjälp av gå-bordet och det kändes i kroppen som att jag skulle gått två mil mer otränad än jag är idag. Däremot är det tusen gånger bättre än igår och det känns hoppfullt. Nu känns det som att en hemresa kanske inte är så långt bort ändå. Imorgon ska de ta några blodprov. Jag vet inte riktigt vilka, men det var en par stycken. Kanylen som jag fick dropp i inatt börjar vara det mest irriterande och det är nog ett hälsotecken. Den får sitta kvar ändå till efter ronden imorgon då vi vet om jag kommer behöva någon mer medicinering. Nu ska jag fortsätta lyssna på radio och läsa lite ur boken jag snart läst ut Paulo Coelho - Zafiren. Jag längtar verkligen att kunna vara ute igen. Tittade suktande på parken utanför idag. Det såg så skönt ut där ute i solen idag. Imorgon kanske min morbror kommer förbi och man räknar verkligen ner till varje besök. Idag var Lotta förbi på fm och min mamma nu på em.
Jag har snart träffat Stockholms alla neurologer. Har precis varit ännu en här som även han kunde kostatera att inget neurologiskt fel finns på mig och det är ju bra. Nu ska jag se om det finns någonstans att sitta ute på här för jag har legat i sängen precis hela dagen.
Nu har läkaren precis varit här och de ville inte skicka hem mig omg. De pratade om att de skulle ta något prov samt en urinodling. Antar att de tar urinodlingen för att fastställa vilken stam bakterierna hör till eller nåt sånt. Verkar betydligt mer seriöst här än det andra stället. Jag hade ju hoppats på att få åka hem, men det dröjer kanske någon dag till. Kan ju vara en fördel att kunna gå själv innan man åker hem.
Idag känner jag mig bättre än igår. Jag känner mig mycket piggare och kan gå med någon form av gå stol eller vad det nu är. Nu går jag ju bara till toaletten så det är ju inte direkt något maraton jag utför, men med tanke på att jag knappt tog mig till rullstolen från sängen igår är det ett stort framsteg. Själv hade jag hoppats på att bara hoppa upp ur sängen nu på morgonen, men det fungerar tydligen inte på det sättet. Det dåliga idag var att jag hade lågt blodtryck, 89 i övertryck och 68 i undertryck. Säger inte mig så mycket, men jag fattar ju själv att det är lågt då jag haft mellan 100 och 120-130 i övertryck innan. Pulsen var också lägre idag, 52, och jag har innan legat på 68. Jaja, läkaren skulle tydligen komma vid kl 11 och då får vi se vad som händer vidare. Än så länge har behandlingen bestått av en påse dropp. Senare idag kommer även Lotta och hälsar på och det känns bra att ha något att se fram emot för i övrigt ligger jag liksom bara här. Känslan av att kunna börja sträcka på kroppen igen är obeskrivlig. Jag känner nu hur många muskler som inte fungerat på några dagar.
Ligger inne på ks nu och har fått behandlingen, som består av en påse dropp. Jag hoppas att läkaren hade rätt när han gjorde bedömningen om inte annat är det bara en påse dropp. Det känns betydligt bättre nu och ni fattar inte känslan av att kunna röra benen lite, även om det fortfarande gör ont. Jag kände mig lite starkare under dagen idag ändå och nu på kvällen kan jag till och med utan alltför stor ansträngning sätta fötterna i sängen med knäna uppåt.
Efter mycket om och men skrev jag ut mig själv från Danderyd vid lunch idag. Den enda behandling som var tänkt för mig där var möte med psykolog imorgon. Nu, efter att ha varit på KS i ungefär 4-5 timmar har de lyckats komma fram till antaglig åkomma vilket verkar vara antibiotikan jag fick. Det sjuka är att den frågan fick Danderyd flertalet gånger men sa att det omöjligt kunde vara den. Nu ska jag iaf läggas in här och få behandling med dropp för att medicinen ska gå ur kroppen. Jag orkar inte skriva mer just nu för jag sitter vid mobilen och det blir lite jobbigt att skriva blogginlägg med den. Jag skriver mer senare eller imorgon. Vet inte om man får ha mobil på avdelningen jag ska till.
Läkaren har nu varit här och gjort sitt utlåtande. Han påstod dessutom att de tagit prover och sa att de hade klockslag på vilka tider. Sköterskorna som varit med när jag ramlat ihop har sagt att det inte är blodtrycksfall, och visserligen påstår läkaren inte det idag. Jag får inget andra utlåtande av någon annan läkare heller. Imorgon ska jag träffa psykolog tydligen och sedan få åka hem. För det är tydligen det som är fel. Välkommen till svensk sjukvård 2011! Nej, så blir det inte. Så vitt jag kan minnas är INGA prover tagna. Alternativen som finns kvar nu är 1. Utskrivning och åka hem alt 2. Annat sjukhus. Läkaren här menade på att jag var trött och matt efter infektionen, men trött och matt har jag varit förut och det här känns som något annat. Däremot börjar jag tro på det de säger fast jag vet att det känns som något annat.
Blir nog ingen hemfärd imorgon. Idag har jag varit på två rullstolsturer och båda slutade illa. Nu har jag varit här i två dygn och de har inte gjort någonting. När jag kom in på akuten i torsdags tog de prover och det är allt. Läkaren idag påstod att infektionen blir bättre när bättre, men hur kan han veta det om han inte tagit något nytt prov? Ja, jag börjar ifrågasätta det här nu. Sköterskan talade om för honom att det inte var ett blodtrycksfall jag fick tidigare idag och att jag inte klarade mig så att jag kan åka hem. Sedan går läkaren direkt in på mitt rum och säger åt mig att jag ska bli utskriven imorgon. Nog för att jag VILL åka hem, men hur ska jag kunna göra det i det här tillståndet? Jag kan ju inte ens sitta i en rullstol i tio minuter.
Imorgon ska jag nu få åka hem då och jag hoppas verkligen det. Läkaren var precis här. Idag var jag ute och åkte rullstol och svimmade. Som tur var hade jag kommit tillbaka till sängen så huvudet åkte bara rakt ner i madrassen och kroppen blev kvar i rullstolen. Läkaren här säger att det bara är blodtrycksfall. Jag var på väg och skulle duscha och det har jag naturligtvis inte gjort ännu och känner mig hyfsat äcklig. Tur att jag har hjälp med hästarna så jag slipper tänka på det nu, men jag tror ändå att jag måste flytta dem någon annanstans nu eftersom det känns som ett jätteprojekt att ta hand om dem närmaste tiden.
Inga nya prover tagna idag. Inget fel på mig. Träffat neurolog samt sjukgymnast som skulle se hur jag kunde gå. Vi kom aldrig upp ur sängen. Nu ligger jag inne för observation för att se hur tillståndet förändras. Låter sådär. Kunde de inte gjort mer idag istället då? Imorgon är det ju helg och allt. Jaja, bara att vänta antar jag.
Danderyd vill ju nu att jag ska åka hem. Efter samtal med KS som tycker att jag ska ligga kvar blir det annars åktur direkt dit om jag inte får vara kvar här, men om det är på det viset är det väl bara att köra dit mig direkt eller? Onödigt att ligga kvar på ett ställe som inte verkar bra. Känns ju trots allt lite oroväckande.
Danderyd vill ju nu att jag ska åka hem. Efter samtal med KS som tycker att jag ska ligga kvar blir det annars åktur direkt dit om jag inte får vara kvar här, men om det är på det viset är det väl bara att köra dit mig direkt eller? Onödigt att ligga kvar på ett ställe som inte verkar bra. Känns ju trots allt lite oroväckande.
Ja, nu ska jag tydligen hem ändå. Att jag kunde gå på toaletten med hjälp var tillräckligt. Med hjälp kom jag fram till toaletten alltså. Det blir ju jättebra! Hoppas jag får rullstolslift ut från sjukhuset, för med tanke på hur illa jag mådde efter ansträngningen av att gå på toaletten är det nog bäst för stackarn som ska skjutsa mig. Danderyd 2011 liksom!
Halvsitter nu i sängen och väntar på frukost tror jag. Inte för att jag varken är så sugen eller hungrig, men den verkar komma ändå. Jag tror att ronden är någon gång mellan nu och halv elva och jag antar att jag får veta när jag får träffa neurologen då. Idag kan jag lyfta benen, men har istället fått väldigt ont istället. Det började med att jag fick sjukt ont i ryggen i natt och idag har jag ont i både leder och muskler. Det kanske är bättre än att inte kunna röra sig. Jag vet faktiskt inte. Nu ska jag äta frukost och 'gå' på toaletten, vilket känns som ett monsterprojekt, och sedan vänta på bättre tider eller något annat roligt.
Sådär, efter att ha blivit lite trött i stallet och kände att jag behövde lägga mig blev det ambulansfärd tillbaka till Danderyd. Där jag numera är inlagd. Jävligt höga krav för att få åka hem från det här hotellet-man ska tydligen kunna gå själv. Jag menar-jag kan ju gå på toaletten om de styr mig fram till dörren-hjälper mig i sittläge och sedan lyfter mina ben av sängen. Sen, beroende på styrka hos hjälpande, tar jag mig med assistans av en eller två till toaletten. Räcker inte det för att få åka hem? De säger 'Nope'. Illa! Jag blir alltså kvar, men eftersom jag får ha telefonen på kom jag på att jag samtidigt kan uppdatera er åtminstone. Inga prover visade fel och imorgon ska jag träffa en neurolog. Det var inte förrän alldeles nyss det slog mig att 'vafan, jag kan ju liksom inte gå just nu. Tänk om jag inte kan det när jag vaknar heller.' jaja, det får bli morgondagens huvudvärk. Dagens har jag redan plus in sjuklig värk i ryggen som kom sedan jag kunde börja röra armarna igen. Ja, för de var ju out of order ett tag också. Nej, nog om dagen och kvällen, jag måste försöka sova nu. Ny dag imorgon.
Tro det eller ej, men jag känner mig faktiskt bättre idag. Nu har jag visserligen inte varit uppe så länge och jag har heller inte gjort annat än att ätit frukost. Igår trodde jag ju också att jag var bättre tills jag kom på att jag behövde min citronsaft och gick upp på affären. Det kändes ju som en milavandring i ökenhetta.
Tack och lov fick jag hjälp av några snälla människor och flytta mina saker som ska flyttas. Det kändes mer än bra kan jag säga och jag fattar inte hur otroligt snälla människor det finns. Tur är väl det! Vad skulle världen annars gå runt på? Jag skulle också hjälpa till en sådan gång. Jag hoppas att det inte var så mycket grejer. Jag kommer liksom inte riktigt ihåg.
Undrar vad jag ska göra idag. Jag kanske ska uppgradera från sängen till soffan. Jag har ju inte heller börjat se på filmen jag skrev om. Vi får väl se. Jag skulle nog hellre läsa en bok, men vet inte om det finns någon bra här nu.
Nästan varje dag tycker jag att man får uppgradera respektive degradera andra människor. Vanligtvis är det nog så att det bara är att den andra eller jag har en bättre eller sämre dag. Helt normalt alltså. Det är lite som ett vanligt flöde i ens liv.
Andra gånger handlar det om en större uppgradering respektive degadering. Det hände idag nämligen. Både och faktiskt! Hur kommer det sig då att vissa människor är äkta vara(om man nu får kalla människor vara, men ni förstår vad jag menar) medans andra människor bara tillhör ja, alltså, jag finner inte ens ord.
Idag blev jag positivt förvånad över några människor. De var äkta vara liksom. Medans en annan var en kraftig besvikelse. Jag vet inte om det är tur att jag är helt nerdrogad av citodon fortfarande eller om det inte är bra i just det här fallet. Det är nästan så att jag vill tro att det är bra och att det liksom dämpar chocken jag fick över människans dumhet. Eller så är jag fortfarande i chock. Fast jag borde inte bli förvånad.
Ni vet hur det än är. Vissa människor känner vi bättre än andra sedan vårat tidigare liv och vissa saker borde liksom inte förvåna en, men det här, ja, alltså jag saknar ord. Vad får en människa så förbannades jävla självupptagen och egocentrisk? Om ni har svaret får ni gärna meddela mig för jag vet ärligt talat inte och skulle gärna vilja veta så att jag kan undvika att bli likadan.
Nu ska jag lägga mig snart. Gjorde lite för mycket när jag fick för mig att jag skulle på affären för att köpa citronsaft. Det är inte lätt att vara lika tjurig som jag och promenaden till affären var allt annat än lätt. Imorgon hoppas jag kunna "lifta" med någon till stallet igen och om det inte går får det bli SL som kör mig.
Idag är jag bättre faktiskt. Jag har inte lika ont hela tiden, men jag jag har ju fortfarande tagit citodon och jag är långt ifrån bra. Igår skjutsade Fanny mig till stallet och hjälpte mig där. Jag min dumme fan trodde att jag skulle kunna göra mat och vatten till mina hästar, men att gå ner till hagen en gång och lägga i vattenslangen var nog så jobbigt och jag intog sittläge resten av tiden. Fanny skulle ta mina hästar idag också och det är nog bra.
Idag har jag visserligen suttit uppe lite längre, men jag tror att jag snart måste lägga mig igen. Dessutom har jag ångest i en timme innan jag ska gå på toaletten för det gör så sjukt ont och nu börjar ångesten komma igen. Bara för att göra allt lite värre har jag en konstant smak av medicin i munnen och det smakar inte gott kan jag säga. Det spelar ingen roll om jag äter eller dricker så är smaken kvar hela tiden. Usch! Nej, jag vill nog vara frisk ändå. Nu är det ju ändå bara 13 dagar kvar med penicillin så det är väl bara att räkna ner antar jag. Suck och stön!
Funderar på om man kanske skulle ta och sätta på favoritfilmen. Den är ju trots allt 6 timmar lång och även jag jag sett den trehundratrettielva gånger redan så kan jag lika gärna se den lika många gånger till.
I natt vaknade jag och låg vaken väldigt länge. Sedan drömde jag en helskum dröm, vilket jag faktiskt gjort hela tiden sedan jag blev dålig om jag ska vara ärlig. Det är inte roligt att inte sova på nätterna. Det blir så mycket att fundera på. Jag har nästan tagit ett beslut som jag egentligen inte vill ta, men jag tror att jag måste. Om inte annat för min egen skull. Det värsta är att det inte är det jag vill egentligen, men jag tror verkligen att jag måste. Livet är hårt ibland och tar inte den väg man vill alla gånger.
Jag inser nu idag att jag måste göra vissa omstruktureringar i mitt liv. Klantigt av mig lyckades jag få njurbäcksinflammation och var på akuten i Danderyd i natt. Det var mindre kul. Speciellt när jag fick tokont igen och det kändes som en hel evighet innan de kom och gav mig smärtstillande. Jag såg ut som ett jävla lik när jag gick därifrån. Det var så illa att hon som satt i kassan hämtade tillbaka läkaren för att jag var så dålig när jag väntade på skjutsen hem.
Jaja, jag har fått citodon och får väl leva på det i några dagar. Penicillin har jag naturligtvis också fått.
Asjobbigt att inte kunna gå utan att droga ner sig innan, men det får vara så i några dagar då.
Omstruktureringen sker på två plan tror jag. Det ena är positivt egentligen och det andra är ganska negativt, men Jag kommer alltid först. Det bara är så, men som det är nu är det inte hållbart i förlängningen uppenbarligen.
Nu måste jag lägga mig igen för jag har suttit upp en halvtimme och känner att jag börjar få ont och att jag behöver vila igen.
Jag vet att uppdatering varit lite dålig sista tiden, men det är alldeles för trevligt att vara ute i det fina vädret. Precis som antalet läsare sjunker då sjunker också min tid vid datorn. Idag ska jag in till "staden" och äta lite glass för vädret är sjukt fint. Efter det ska jag till hästarna och ge dem lite mat. Ikväll vet jag inte riktigt vad jag ska göra ännu, men det kanske blir staden en sväng då också eller kanske bara en sväng ut här i området. Jag får se.
Ett av problemen med så här fint väder är att man blir lite sugen på alkohol. Nu är jag ju inte jag någon stordrickare, men jag blir liksom sugen på något kallt - och gott! - att dricka i det här vädret. Med tanke på huvudvärken, som jag tror kommer från lite vätskebrist borde jag nog ändå hålla mig till vatten, men det är svårt.
Hunden hade en bra dag idag trots solen och fick inga anfall på morgonpromenaden. Jag hoppas att det håller i sig och han blir också bättre och bättre överlag.
Så här fint är det idag! (fast bilden är från förra sommaren)
Jag är inte lättuppretad och kan ta hyfsat mycket skit faktiskt, men nu har någon rågat måttet. Idag fick jag liksom nog. Ni som känner mig sedan tidigare vet att jag dessutom är jävligt långsur. Alltså, jävligt långsur!
Saker jag har funderat på idag som åtgärd är exempelvis att slå sönder rutan på person i frågas bil, men då kom jag på att det är så dumt att slå sönder rutan på bilen för då kan personen inte köra hem. Då kom jag på idén att slå på motorhuven (flera gånger faktiskt). Hela tiden kunde jag ocskå visualisera mig själv görandes detta med ett baseballträ. Det var bara tills jag kom på att jag inte har något baseballträ så det fick bli med stora, tunga släggan istället. Efter att ha funderat lite kom jag på att även motorhuven var dumt för innanför där, till skillnad från många personers hjärnor, finns det faktiskt något som kan gå sönder, vilket också kan leda till att personen i fråga inte kan ta sig hem. Därför kom jag på att det optimala borde vara att slå sönder bagageluckan för där finns det inget innanför, om det nu inte förhåller sig så att det ligger ett lik alternativt en levande människa däri, men det känns alltför långsökt även om man aldrig upphör att förvånas numer. Hursom finns det ändå inget bagage på bilen så även det alternativet föll bort.
Nej, jävligt sur är jag alltså nu. Jag skrev för någon dag sedan om skitstövlar och det var andra, men som jag alldeles nyss skrev är måttet nu rågat och jag har fan fått nog alltså. Jag är inte bara sur. Jag är skitförbannad om jag ska vara ärlig. Åtgärder måste liksom vidtas ochnu är det på mitt sätt. Mitt sätt innebär inte att jag behandlar motparten respektlöst, nonchalant eller väldigt illa. Jag förstör inte saker, jag förstör inte för personen(i någon större utsträckning). Jag gör helt enkelt saker som bara är så förbannades jävla irriterande!
I min hjärna har det snurrat saker som jag gärna skulle göra, men det är som att det finns en magisk gräns som man inte får passera. Det är den där gränsen som så många passerar ändå. Jag vet inte riktigt vad man ska kalla den. Den liksom bara finns där.
Jag har iaf gjort upp en plan för vidtagande åtgärder för att rätta till detta.
Från en sak till en annan. Idag hämtade jag mina saker som jag haft vid boxarna jag haft senaste månaderna eftersom de boxarna helt plötsligt hade intagits av andra hästar. Så vitt jag vet har jag betalat hyra för dessa boxar även under juni månad samt att jag även hade torv kvar där inne. Dessa hästar hade alltså egentligen ingenting att göra där. Jag orkar inte bråka och lägga så mycket energi på det. Jag tog snällt mina saker, dvs borstar och liknande som jag haft i närheten och bar till annat ställe. När jag kommer till mina vattenhinkar ser jag att den ena är full med vatten och eftersom min torv låg i boxarna och jag är en latmask orkade jag naturligtvis inte gå ut och tömma den utanför. Jag tömde den helt enkelt inne i boxen. Mitt problem? I don´t give a shit about it! Det blev faktiskt väldigt blött ska jag erkänna, men shit happens som man säger ibland. Det kändes väldigt bra och det är huvudsaken. Mer kommer att komma. Hälla ut full hink i annan box är bara början. Det kommer att bli värre. Tro mig! Jag är fan jävligt sur nu! Ha ha ha ha ha ha ha ha!!!!! Så roligt som det kommer att bli närmaste tiden. Det har inte jag haft på länge. Som jag sa, måttet är rågat nu.
Idag tänker jag inte skriva något för jag har sjukt ont i ena sidan på kroppen och har intagit soffläge redan. Ni får hålla tillgodo med andra inlägg. Imorgon hoppas smärtan ska vara borta och jag ska vara back in business igen.
Röda dagar som inte är söndagar är de överlägset sämsta på mitt jobb för då går det ingen buss alls så det är väl bara till att promenera imorgon. Jag lär ju inte dö, men jag har börjat känna mig så lat. Jaja, ingen idé att klaga. Det finns säkert någon som har det sämre än mig.
Huvudsaken är att jag inte har ont imorgon då är inget något problem längre, men nu ska jag gå och tcka synd om mig själv igen i soffläget jag hade intagit.
Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.
