Livet På En Kant

Idag får jag äntligen åka hem och det känns bra. Igår var jag mer än uttråkad. Det är ju inte direkt så att ett sjukhus direkt är ett spännande ställe och nu känner jag att jag är för frisk för att vara här. De sista dagarna har jag blivit så mycket bättre. I fredags kunde jag inte ens gå de två metrarna till toaletten själv, eller ens ta mig upp ur sängen utan hjälp, och idag kan jag gå nästan normalt. Det lär ju inte bli power-walk de närmaste dagarna och jag blir trött efter väldigt lite ansträngning, men det känns bara SÅ bra. Jag är riktigt happy och det egentligen mer än av en orsak. Spännande att se när jag ska gå de två och en halv trapporna upp till lägenheten, hur lång tid det kommer att ta. I eftermiddag eller någon gång under dagen får jag i alla fall komma hem. De har fortfarande inte hittat felet, men jag är åtminstone friskare och det är huvudsaken. Jag kommer aldrig mer att åka till Danderyd och ska göra en anmälan så snart som möjligt. Här på KS har de varit super, även om de glömde min lunch en dag och så gör det sak samma. Jag blev ju inte utan, de bara missade mig först. De sköter ju sin huvuduppgift- att ge patienten vård! Jag har också uppfattningen att de gjort allt för att hitta felet och har kollat upp saker innan de blivit uteslutna. Det känns bra att åka hem efter att ha varit här.