Livet På En Kant

Den började bra. Jag var på make over och känner mig fräschare än på länge. På väg därifrån började det. Egentligen var det bara en sak. Den skadade hästen, men det blev liksom bara så mycket. Vet ni hur svårt det är att få ut en veterinär extremakut? Väldigt jättemycket vet jag nu. Jag vet även hur illa det är när man ringer och säger att huvudsaken är att veterinären kommer ut och ger hästen smärtstillande så den går att få in från hagen. Usch, säger jag bara. Jag hade gärna varit utan erfarenheten. 

Tacksam är vi däremot över att jag inte har hunnit lämna transporten i det nya stallet och att jag såg ett inlägg som var delat på fb om en jättebra veterinär som börjat köra eget. Den var han som kunde komma ut snabbast. 

Hästen får nu beta utan smärta på de evigt gröna ängarna. 

Det som har hänt var att han blivit sparkad, eller sparkat sig själv på insidan av knäet(carpus för språkpoliserna) att han fått en vertikal fraktur. Tänk att drt kan gå så fort. 

Nu ska jag sova och jag vet inte om jag är i någon form av chock, men det visar sig väl.