Tråkigt!!!!
Alltså det här är inge´ bra. Nu börjar jag bli likadan som förut, eller jag vet inte om jag börjar bli likadan eller om annat börjar kännas lika. Jag har iaf kommit fram till att mitt liv börjar vara tråkigt! Jag och Ante är samma skrot och korn. Vi behöver underhållning! Därför måste jag komma på sätt att underhålla mig med. Ante är ju kreativ har vi märkt. Med mig är det värre.
1. Jag vill tävla. Problemet nu är ett; en bil, två; en transport, tre; en häst, fyra; tid. Enklast häst verkar vara att hitta någon annans häst att rida. Det kan väl inte vara så svårt egentligen. Sedan behöver jag bara tiden som jag inte har.
2. Jag vill resa. Problem är ett; tid, två; pengar. Även om jag fixar pengarna har jag ingen tid. Jag har ju dessutom ett ställe jag vill åka till som absolut inte är dyrt, men tiden finns som inte. Jag bara måste fixa det. Helst under sommaren. Jag är nöjd med bara en helg dit.
3. Jag behöver allmän underhållning. Helt enkelt: Jag vill att det händer något. Allt känns helt stilla och dött, ingen spänning och inget att se fram emot. Jag måste hitta på något.
Jag vet inte om det är fel på mig. Typ att jag har för höga förväntningar om livet. Livet är ju till för att levas, eller?? Jag måste nog helt enkelt göra något åt saken. Nu har jag fantastiska 12 dagar i rad att se fram emot med bara arbete - nice!!! Jag kanske ska fixa en stall ledig dag iaf. Jag lär ju behöva det om jag ska jobba hela tiden. Jaja, vi får se. Efter de tolv dagarna har jag åtminstone en helg ledig. Det är ju alltid något. Egentligen har jag inte rätt att klaga för jag valde själv att jobba även helgen, men det är också jag i ett nötskal. Det är bara sådan jag är. Sedan klagar jag dessutom på att jag inte har tillräckligt att göra. Lite korkad är jag nog ändå någonstans.
För man kan ju börja undra. Hur många jobbar tolvdagar i rad och dessutom har två hästar(och en hund på halvtid) att ta hand om?? Jag vet inte, men för mig är det normalitet. Fattar inte vad ni andra gör och kanske vill jag inte veta för då kanske jag går miste om något som jag också vill uppleva och då måste jag nog jobba ännu lite till så jag kan göra även och efter att jag jobbat ännu lite till, ja, då måste jag ju göra det jag gick miste om. Synd. Dygnet har bara 24 timmar. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra som vi går miste om i våra liv om vi hade fått några timmar till varje dygn!!!
1. Jag vill tävla. Problemet nu är ett; en bil, två; en transport, tre; en häst, fyra; tid. Enklast häst verkar vara att hitta någon annans häst att rida. Det kan väl inte vara så svårt egentligen. Sedan behöver jag bara tiden som jag inte har.
2. Jag vill resa. Problem är ett; tid, två; pengar. Även om jag fixar pengarna har jag ingen tid. Jag har ju dessutom ett ställe jag vill åka till som absolut inte är dyrt, men tiden finns som inte. Jag bara måste fixa det. Helst under sommaren. Jag är nöjd med bara en helg dit.
3. Jag behöver allmän underhållning. Helt enkelt: Jag vill att det händer något. Allt känns helt stilla och dött, ingen spänning och inget att se fram emot. Jag måste hitta på något.
Jag vet inte om det är fel på mig. Typ att jag har för höga förväntningar om livet. Livet är ju till för att levas, eller?? Jag måste nog helt enkelt göra något åt saken. Nu har jag fantastiska 12 dagar i rad att se fram emot med bara arbete - nice!!! Jag kanske ska fixa en stall ledig dag iaf. Jag lär ju behöva det om jag ska jobba hela tiden. Jaja, vi får se. Efter de tolv dagarna har jag åtminstone en helg ledig. Det är ju alltid något. Egentligen har jag inte rätt att klaga för jag valde själv att jobba även helgen, men det är också jag i ett nötskal. Det är bara sådan jag är. Sedan klagar jag dessutom på att jag inte har tillräckligt att göra. Lite korkad är jag nog ändå någonstans.
För man kan ju börja undra. Hur många jobbar tolvdagar i rad och dessutom har två hästar(och en hund på halvtid) att ta hand om?? Jag vet inte, men för mig är det normalitet. Fattar inte vad ni andra gör och kanske vill jag inte veta för då kanske jag går miste om något som jag också vill uppleva och då måste jag nog jobba ännu lite till så jag kan göra även och efter att jag jobbat ännu lite till, ja, då måste jag ju göra det jag gick miste om. Synd. Dygnet har bara 24 timmar. Tänk vad mycket vi hade kunnat göra som vi går miste om i våra liv om vi hade fått några timmar till varje dygn!!!
