Livet På En Kant

I morse när jag kom till stallet öppnade jag dörren tittar som vanligt på Ante som står rakt fram och konstaterar genast - hästen är INTE ok. Går iaf fram och ställer ut hästen på gången. Han var väldigt halt precis då och kunde väl knappt gå. Det känns dock inte orimligt med tanke på vad han gjorde igår. Jag hämtar kylbandaget och sätter på det. Samtidigt konstaterar jag att benet inte är så svullet ändå. Jag trodde det skulle se värre ut.



JJag går och hämtar termometern och ganska precis efter att jag stoppat in den hamnar tempen på 37,5. Oh, no, det är inte bra hinner jag tänka. Jag har faktiskt aldrig sett en termometer stiga så snabbt. Den slutade iaf på 39,6. Jaja, tänkte jag. Han har lite feber.

Jag gör en snabb check:
1. Håller den på att dö här och nu? Svar: Nej. Ok, då kan jag andas.
2. Behöver den träffa veterinär? Svar: Ja, det här känns oroväckande.
3. Hur pass kris är det på att veterinären kommer ut? Svar: Under dagen.
4. Vem ska jag ringa?

Jag börjar naturligtvis med min hyresgäst. Fattar ni hur bra det är att ha en hyresgäst som jobbat på klinik? Jag har ju sagt att hon är den perfekta hyresgästen. Hon säger att hon ringer till sin kompis som jobbar på närliggande klinik. Jag tänker sedan att det är bättre att ha samma veterinär vid eventuella biverkningar senare och fixar stallveterinärens nummer. Hon säger att hon kan komma ut senare på eftermiddagen.  Skönt tänker jag. Då är det bara att jobba på och sedan åka hem när hon meddelar att hon är på väg. Trodde jag ja. Får snart ett meddelande om att hon måste avboka. Shit, vem ringer man. Mina hästar är ju aldrig sjuka.

Jag ringer både distriktsveterinärerna och den närliggande kliniken. Distriktsveterinärerna säger att de är kort om personal idag, men att de ska klämma in min häst någonstans emellan under dagen. Under tiden de kollar på ev tid hinner klinikveterinären ringa upp.

Han säger att det är oroväckande med så hög feber när hästen inte är mer svullen än jag beskrev och att det eventuellt kan vara ett sticksår i en led, sena eller kotsenskidan. Hjälp! Det vill jag INTE göra hemma i stallet. Jag som är livrädd för att få in smuts i lederna. Kotsenskida lät ju inte heller bra.

Nu måste jag ner och natta hästarna. Ante behöver ju tempas och ha lite annan vård nu. Fortsätter när jag kommer upp igen......

Har kollat på Ante en gång nu sedan jag kom hem och kylde samidigt benet. Han är hyfsat svullen nu, men det verkar rimligt med tanke på vad som hände.

Tror jag ska tempa honom de närmsta dagarna. Ringde "min" veterinär, men som jag sagt tidigare sviker hon ju och envisas med att jobba på klinik-denna gång i GBG. Suck! Måste hitta någon annan vet att använda mig av. Ska avvakta och se hur det ser ut i några dagar först nu. Han är lite halt, men musklerna lär ha fått sig en ordentlig smäll av allt dragande. Han hade lite ont i ryggen också. Stackars Ante! =(








Såren känns ändå som det minsta problemet då det bara var ytliga skrapsår förutom det som är nere vid hoven. Där har han ett jack in ner i kronranden. Jag har inte kollat hur djupt det är, men tänkte göra ett bandage som får sitta över natten. Det blir så mycket skit från torv och jag vill inte ha några problem med eventuella sprickor senare.

Jag kommer till stallet som vanligt i morse och börjar täcka ena hästen. Mitt när jag håller på hör jag hur det låter. Jag kollar upp och ser ingen häst i Antes box. Det jag däremot hör är sparkar mot väggen. På väg mot boxen ser jag honom sparka en gång till och precis när han gör det åker hoven genom gallret. Det kändes som att hästen dog rakt av. Senaste hästen jag hörde göra det fick de ta bort av skadorna på eftermiddagen.

Ni kan inte förstå paniken man får när man står där själv och inte vet vad man ska göra. Det enda jag kommer på som jag kan göra själv är att hämta släggan. Det gick sådär och det enda som hände var att han fick panik igen och sparkade som värsta galningen. Jag inser här att jag inte kan göra något mer och försöker tänka - lättare sagt än gjort. Det enda jag kan komma på  är veterinär-sedera-kapa galler. Varpå jag ringer för att få tag på numret till veterinär.

Strax efter att jag fått svar lyckas han på något sätt komma loss, kliver upp och står på tre ben. Shit alltså! Vad gör man i det här läget? Har den brutit något? Sitter hoven kvar öht, eller är den inne hos Norton nu? Ni fattar inte hur rädd man och maktlös man känner sig.

Nu verkar det tack och lov ha gått bra. Jag har lagt kylbandagen i vatten och ska kyla benet när jag kommer hem. Min gissning är att det kommer att svullna upp. Mer information än så har jag inte just nu.


Bilderna blev inte jättebra och jag har inte tid att rotera den första bilden, men ni kan iaf se hur det ser ut just nu.

Jag har fått några förslag på vad bipporna kan vara. Blir de inte bättre inom några dagar eller att de till och med blir fler får jag nog ta och ringa veterinär ändå. Det dåliga är att "min" veterinär började jobba på Strömsholm för ett tag sedan, men, men, det finns väl andra antar jag. Vill ju inte byta egentligen.

Idag ska det vara fint väder så hästarna får gå utan täcke. Imorgon såg det däremot ut som att det skulle komma någon form av nederbörd. Tråkigt! =( Täcke på imorgon och på onsdag. Sedan blev det väl kallare igen, men någon minus klarar de ändå av. Tack och lov har jag inte hunnit klippa Ante senaste månaden så han har en del päls just nu.

Om ni undrar vad bippor är föreslår jag att ni använder fantasin.

Idag när jag skulle rida såg jag att Ante hade små bippor på vänster sida. Från bogen och bakåt över magen och under. Det var små knölar med torkad sårvätska på några av dem. När jag petade bort sårskorpan var huden helt rosa under.

Nu när jag gick ner på kvällen hade han mindre än efter ridningen. Antar då att det inte är nässelutslag som MB brukar ha. De kommer ganska fort och ökar snabbt om man inte åtgärdar det hon inte tål.
Det här verkar vara något annat.



Han var iaf pigg och glad och rullade sig ute i snön.


Ridturen gick också bra.



Så här ser den irriterade huden ut. Jag vet att bilderna inte håller perfekt kvalitet, men det rör sig väldigt mycket mer än man tror på en häst. Ante har ju dessutom ADHD och rör sig konstant.


Det lite gulaktiga är skorpan av sårvätska.


Så här ser det ut när skorpan är borta.


Här är en som jag öppnade tidigare idag. Den hade börjat vätska sig igen. Inte så bra kanske?


Här är samma fast lite mindre zoomad.


Så vad tror ni det kan vara?

Någon kom med förslaget att det skulle kunna vara ett överskott på protein. Mycket möjligt, men brukar de vätska sig? Han äter exakt samma som Norton och om det vore något i höet borde rimligtvis även Norton ha bippor. Sedan tidigare vet jag att MB är känsligast, sedan Ante och Norton verkar tåla det mesta. Måste vara observant även på Norton i några dagar.

Svårt när man inte vet vad det är. Ikväll fick han ingen kraft. Om det nu skulle vara proteinet innehåller hans mängd kraft ca 75-80 gr SmRPr(eller hur det nu förkortas) Ante ska äta ca 600 på en dag och om kvoten skulle uppfyllas av höet får han mer än 10% för mycket med den lilla kraften han får. Ser man till innehållet blir det ändå väldigt mycket.

Idag red jag och det gick riktigt bra. Ante skötte sig snyggt och gick i riktigt bra form. Det som inte är så bra är att han hade bippor på kroppen. Det såg ut som nässelutslag. Jag hoppas att det är bättre nu när jag går ner och tar in dem. Sprider de sig måste jag nästan ringa ut veterinären. Det är aldrig roligt.

"Biporna" var små bulor och vissa av dem hade som sårskorpor där det kommit ut sårvätska som torkat. Min erfarenhet säger att det inte är så bra. Vänta och se lite. Förhoppningsvis är det hårsäcksinflammationer från att han haft täcke, men jag vet faktiskt inte.

Bästa lösningen brukar vara att rida hästen så den blir av med det som är gift inuti kroppen. MB brukar få bippor hon också och de blir fler om hon vilar. När hon rids är det som att de går ur kroppen av arbetet.

Vi får helt enkelt vänta och se. Ni får en update när jag kommer tillbaka från stallet. Innan jag gör den måste jag lämna hunden och tanka bilen bara.

Jag nämnde igår här på bloggen att Ante var svullen och väldigt varm i sina ben. Det är inte bra. Eller, egentligen är vet väldigt konstigt att han är det efter ridning, men inte före. Risken är han har en infektion i sin kropp och han kommer först att få en veckas vila nu. Han kommer att tempas varje dag. Det är svårt att göra det efter ett ridpass eftersom tempen är alldeles för hög då.

Under ridpasset igår tyckte jag han hade betydligt högre puls än han borde i förhållande till ansträngningen som blev att arbetet han utförde. Jag vet inte om vi ska hoppas att han har temp, eller att det är något annat. Det är ju inte bra om han har en infektion och anledningen till att han blir svullen i benen är att infektionen satt sig på lederna. Vi hoppas att det bara var högst tillfälligt och att han är bra igen efter den här veckan. Jag återkommer med rapport när jag kvällstempat honom idag.

Ante är som vanligt en klippa. Idag gick vi ner i ridhuset och han var lugn. Jag vet inte om han har träningsvärk. Om jag ska vara ärlig har jag satt lite hårdare träning än jag tror passar honom. Det känns sådär både och att ha gjort det. Jag är alltid orolig att träningsintensiteten ska bli för hög för vad leder, senor och ligament klarar. Nu hänger ju det ihop med att de får slitage när musklerna inte längre orkar jobba. Bättre förklaring får inte ni av mig här på bloggen. Ni får plugga in de bitarna själva. Idag kändes han spak så det blir lite lugnare någon dag nu och jag tror att lite hårdare underlag kommer att passa honom de dagarna.

Idag fortsatte vi att jobba med formen och jag tycker att han är himla duktig. Ett problem som jag upplever med honom är att han lägger mig på vänster sida hela tiden. Det gör att jag inte kan få honom att bära sig  på det inre bakbenet i höger varv. Jag jobbar på det och är medveten om problemet. Huvudsaken är att det går att få till bättre och bättre. Vi jobbar också vidare med att göra några steg sidvärts här och där.

Idag vet jag inte vad jag ska säga om traven. Den kändes bra, men jag tycker att han blev väldigt lång och liksom lite gungig. Nu är det jag kallar för gungig något bra eftersom det är när han använder ryggfilén väldigt bra. Ni vet longisimmus dorsi(är ni hästnörd och inte vet vad det är - kolla upp det omg), är lite osäker på stavningen om det är ett eller två m.

Han arbetade på väldigt bra och vi fick även in öva styra mellan mer än en ponny samtidigt. Det är mycket bra träning. Det är inte alls så lätt som ni tror och det krävs både erfarenhet och talang. Ponnyer har nämligen en förmåga av att vara överallt samtidigt och på en häst som inte svänger omg när man ber den gäller det att hålla tungan rätt i munnen samtidigt som man har både ögonen framåt och de i nacken öppna och vakna.

Nu är det dags att sova. Imorgon är det lite  tidigare som gäller eftersom jag har lite att göra i stallet innan jag åker till jobbet.

Han är verkligen min prins. Idag gick vi ner i ridhuset och han var riktigt, riktigt jobbig. Asapigg och hittade på en massa hyss, men det gör inget. Jag älskar honom ändå. I slutet av ridpasset gick han ändå som den Gud han är och då har jag förlåtit precis allt.

Största delen av ridpasset galopperade vi för att han skulle göra av med all övreskottsenergi. Det är konstigt att han var så pigg idag när han inte alls var det igår och då hade han vilat innan. En sak är säker, vi anar definitivt inte vad som finns innanför deras små pannben.

Imorgon hoppas jag kunna vara med några som ska hoppa på morgonen. Jag har ju lagt upp mål med Ante nu och om jag ska nå dem är det lika bra att jobba på ordentligt. Även om han inte är i toppkondition pga lite längre vila än planerat kan man alltid rida ett lite kortare pass.

Vyn från Antes rygg i ridhuset.

Ante är den underbaraste av hästar. Fan vad jag älskar honom. Idag när jag red var han lite stökig först. Han slängde med huvudet och hade lite damp. Jag tog det bara lugnt och ställde samma krav konstant. På slutet var han eftergiven och lösgjord och när han kommit till det läget är han som en häst som är åtta att rida. Det spelar ingen roll om han någonsin hoppar högre än 1.20 eller tävlar högre än LA dressyr. Det är så roligt att rida den här hästen att jag inte skulle byta honom mot något annat i världen.

Jag rider hellre honom på våran skruttiga bana än att jag rider den finaste av finaste hästar. Han är värd allt för mig. Alla de timmar jag slitit, svettats och gråtit på hästar, är han värd det.

Jag har tänkt vara med på programridning. Dessutom har jag fått låna en dressyrsadel och inte vilken som helst. Dressyrsadeln kräver ett eget blogginlägg. Jag är fuckin´ happy idag alltså. Ante - my love!

Idag var det verkligen skitväder ute. Snacka om trist väder. Jag orkade faktiskt inte rida, eller rättare sagt, jag hade absolut ingen lust idag. Istället tog jag värsta borstningen av Ante och snabbklippte Norton lite. Nu kommer jag själv att ha världens överskottsenergi imorgon även om jag är jättetrött just nu.

När jag ändå hade lite tid över tog jag ett nytt kort på Ante på stallgången. Personligen tycker jag att det blivit stor skillnad bara på femton dagar. Vad tycker ni?

2011-10-03



2011-10-18





Tycker att han blivit mer musklad och ser bättre ut på bilderna från idag.

Det blev hoppning ändå idag. Först trodde jag inte att det skulle komma någon som kunde hålla koll om jag skulle ramla av eller något annat, men vid lunch dykte stallchefen upp. Det var perfekt för hon kunde tänka sig att filma också Några små filmsnutter blev det och jag har lagt ut tre stycken. De jag tyckte var bäst. Några med riktigt dåligt ridning där Ante nästan sa upp bekantskapen finns också, men de lägger jag ut vid senare tillfälle. Här är filmerna. Den bästa kommer sist. Sjukt nöjd med det språnget.

Jag kände verkligen att vi inte hoppat på länge idag och vi behöver nog vara med på någon tisdagsträning vi också i ridhuset. Dumt av mig idag var att jag tänkte att vi skulle travhoppa när jag senast igår skrev här att jag jobbar hästen mer i galopp för han har lättare för det. Det var verkligen lite dumt tänkt. Hoppas jag kommer ihåg det till nästa gång jag tänker hoppa.

Idag red jag Ante och jag måste berätta om det. Han är så fantastisk. Jag älskar verkligen den hästen. Ja, ibland är han ett mongo och han gör allt som en häst inte ska, men det gör inget för han är bara han.

När jag satt på volten idag och red hade jag kunnat rida en miljon varv i galopp. Känslan han ger är obeskrivbar. Nu har vi också hittat ett läge där vi försöker samarbeta, även om det inte blir perfekt hela tiden är vi åtminstone vänner hela ridpasset. Han börjar också fatta när han ska öka, minska är inget problem för honom. Skillnaden idag jämfört med innan är att idag kunde jag galoppera och sedan samla mer utan att vi tappade allt fick djurkyrkogårdsläge gällande hastigheten. Han bibehöll tempo och energi och bara samlade. My kind of way!

Förra helgen lyssnade jag på clinic som de flesta av er vet och hon sa att man skulle köra på det som är enklast för hästen. Antes galopp är som tio gånger bättre än traven så vi kör mer galopp än trav. Formen i trav är just nu mycket bättre än i galoppen, men han väljer hellre galopp än trav fortfarande och det är det som gör att jag hellre rider i galopp.

Idag red jag stjärnan igen. Stjärnan förstår ni väl nu är Ante. Han är min love. Nathalie var i stallet och skulle rida Olke. Hon var snäll och tog några bilder på mig och Ante när jag precis började. Han tyckte att det var konstigt att han skulle göra något på tiden som vi bara brukar gå runt och lulla på lång tygel. Vanligtvis har jag ett väldigt exakt upplägg på mina ridpass och de ser för det mesta väldigt lika ut. Hästar är vanedjur som vill ha lika rutiner jämt. Just upplägget när jag rider är att det är intensiteten i arbetet som är lika och jag gör liknande övningar i samma ordningsföljd varje gång.

Med Ante har upplägget blivit. Framskrittning först, sedan trav på fyrkanten där jag vill att han går rakställd framåt fram från skänkel till hand och i ganska låg form. När jag är nöjd med det går jag in på en volt och försöker få honom inåtställd med hjälp av yttertygel och innerskänkel. Det gör jag i båda varv och varvar med att rida på fyrkant mellan skänkel och hand rakställd. Sedan tar jag lite skritt. Efter det är det galopp och jag har samma upplägg på galoppen som med traven. Det här har varit upplägget i veckan och jag tror att det kommer att bli samma nästa vecka. När det här sitter fortsätter jag med lite svårare övningar och om jag känner mig själv rätt kommer det att bli lite öppna på voltarbetet som jag lägger till. Vi jobbar lite med att flytta sidvärts ett steg i taget i skrittpauserna just nu också. Tanken där är bara att han ska lära sig gå undan för skänklarna.

Det är så roligt att vara i stallet nu. Jag har dessutom hittat någon som inspirerar mig till att rida igenom och det är också någon jag vill pröva att träna för. Nu vill jag inte skriva något namn eller liknande förrän jag tränat, men jag hoppas verkligen kunna få till något på den fronten snart. Sedan min älskade tränare flyttade har jag inte tränat och jag tappade verkligen sugen. Nu har den äntligen kommit tillbaka och det var flera år sedan jag tyckte det var så här roligt att rida.