Jenny ♥ Ante
Jag har ofta funderat över varför jag ens kom på tanken att betäcka MB. Hon har varken de bästa gångarterna, den bästa hoppkapaciteten, ridbarheten finns det mycket att önska om och hon är överlag alldeles för känslig och svår på det sättet.
Idag kom jag ihåg varför. Förut älskade alla att rida den hästen. Det kändes som något magiskt hämtat ur en askungefilm när man satt på henne. Även om ridbarheten inte är särskilt stor ger hon allt och lite till för sin ryttare. Hon gör allt för att hoppa banan felfritt och hon skulle även gå genom eld och vatten för din skull. Hon ger dig hela sitt hjärta.
När jag red Ante idag, fick jag samma underbara känsla. Tiden stannar och ingenting runt omkring spelar längre någon roll. Det är jag och hästen. Vi är ett och samma. De flesta som har ridit ett tag känner igen känslan av att vara ett med hästen. När det sedan kommer till att få sitta på en av de här två hästarna, det är något alldeles extra öppnas gränsen till den magisk värld och ett steg in något annat tas.
Det var därför jag betäckte hästen, för att återigen få uppleva en magisk känsla som inte går att beskriva med ord.
