Det som skiljer mig från dig!
Igår hade jag typ lust att hänga mig. Jag kände ett rent jävla helvete till liv. På ett sätt handlar det om mig, men samtidigt inte. Nåväl, efter att ha varit sjukt ledsen och gråtit i typ en timme så att både ögon och kinder bränts sönder av tårarna tog jag mig i kragen. En lärdom rikare. Någonstans ser man saker mycket klarare när man blir så ledsen. Helt plötsligt såg jag lösningen. Det som hängt över mig den senaste veckan. Det som känts som en omöjlig ekvation hade helt plötsligt en färdig lösning. Det blev liksom enkelt.
Nu har jag redan börjat jobba för att ta mig dig. Det skulle lösa både det ena och det andra. Det börjar liksom arta sig nu. Jag vet att det går upp och det går lite ner, men jag är långt ifrån uppe ur den här svackan ännu och det lär dröja länge innan jag blir det.
