Livet På En Kant

Det känns just nu som att livet tvingar mig till att göra upp med många av mina spöken. Ni skulle aldrig förstå vad det är jag menar och ni skulle inte fatta. För mig är det dock stora och viktiga saker. Jag har bestämt mig för att jag vill göra det här med banbyggeriet och med det verkar det följa att jag måste göra upp med tidigare spöken för att kunna nå målet. Ni fattar säkert ingenting. Det enda sättet jag kan förklara det med är att det är en sådan här sak där man tänker på en sak inne i hjärnan som man grubblar på, undivker att konfronteras med och aldrig berättar för någon. Förstår ni vilken typ av saker man tänker på? 

Mitt största problem när det kommer till de här sakerna är att jag är så förbannades plikttrogen, snäll och ärlig. När jag inte är det enligt min egen mall det är då jag får sådana här spöken. 

Det känns lite som att livet ser till att jag måste konfronteras med dem mer och mer omgående när det kommer till det här med att få till banbyggardagarna. Jag kommer iaf att känna tillfredsställelse mer och mer allt eftersom jag konfronterar mina. Imorgon blir ett av dem avklarade. Nice! Förra gången blev ett annat avklarat och när jag pratade med den personen idag blev jag till och med på bra humör och glad. Det är väl så det ska vara. Får se hur morgondagen slutar.

Kommer ni ihåg när jag skrev om han som fick mig att smälta med sitt leende? Han lär jag stöta på imorgon också. Ska bli intressant att se vad som händer.....jag har inga förväntningar utan tänker bara flyta med livet.