Livet På En Kant

Igår delade jag med mig av något som tidigare var väldigt jobbigt för mig. Idag läste jag en annan persons blogg där den, tror jag, hänvisade till delen där jag inte ville att ni ska tycka synd om mig. Jag tänkte att jag kan vidareutveckla gårdagens inlägg lite och samtidigt komma med ett råd, som den här personen efterfrågade.

Länge var det här verkligen svårt för mig. Mest var det svårt att acceptera eftersom det i grunden bottnade sig i att jag blev lurad och bedragen av andra människor. Jag blev utnyttjad delvis pga den som jag är(var) som person och det var fruktansvärt. Blogginlägget jag läste idag gav mig känslan av att personen som skrev det här hade råkat ut för samma typ av svek, men i ett helt annat sammanhang.

När man blivit sviken i själen tar det tid att läka. Man vet inte vilken väg man ska, vilka vänner som är äkta, vad meningen med allt är. Jag tror att man i första steget måste acceptera att man låtit sig själv bli lurad eller bedragen, inte att den andra lurat eller bedragit en, utan helt enkelt att man låtit sig bli det. Sveket mot sig själv, att man låter något sådant hända, att man slutar se, det är större än sveket som någon annan gör mot en.

Ingen kan någonsin bestämma när tiden har kommit för dig att läka. För mig har det kommit nu på slutet, fyra år senare. Det är inget jag har planerat eller försökt att uppnå. Det har bara hänt. Under den här läkningsprocessen, om vi kan kalla det för det, har jag sökt trygghet i saker som vanligtvis inte är trygghet för mig. Saker som inte gör mig lycklig. Det har varit skönt för jag har gömt mig bakom det och använt det som en vägg att luta mig mot och ha som skydd enbart för att kunna få låta min själ läka i fred. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara det på ett annat sätt. Den här väggen har formats av något sorts trygghetsideal från samhällets sida och jag har låtit mig falla in i mallen.

Jag har klivit ur den här lilla bubblan nu och jag känner att jag mer och mer återgår till att bli mig själv igen. Den du kände mig som. Ni vet den där som blev lurad och bedragen. Jag trodde att det var fel att vara sådan. Ärligt talat så skiter jag nu i vad som är rätt eller fel att vara. Jag är trött på att försöka vara någon till lags eller vara någon form av ideal. Jag är på väg att bli den jag vill vara igen. Det är allt jag vet. Vi pratar ibland om att man håller sig själv närmast och det är det jag gör nu.

Det enda råd jag kan komma med just nu är att låta det ta tid. Hitta den du vill vara. Ingen annan kan bestämma det åt dig. Vill du vara den du var, eller vill du vara någon annan? Jag valde att vara den jag var, för jag är beredd att betala det dyra priset jag en gång redan betalat, när jag tar risken att bli lurad igen. Kanske kan jag se något tecken och hindra det innan, om inte, är jag beredd att betala vad det kostar. Nu vet jag säkert att jag bedrar inte mig själv för jag har bestämt hur jag vill ha det och så kommer det att bli.

Du som vet att rådet är till dig vet att vi alltid kommer att vara vänner, hur länge det än går mellan att vi ses, är vi fortfarande alltid vänner.