Livet På En Kant

Ja, nu ska jag erkänna här. Det är faktiskt så att jag hittat en person som jag är intresserad av. Dock är jag ett nöto så det går lite trögt för mig. Jag har tänkt att jag ska fixa något med det, men det mesta tar lite tid för mig och jag tycker om att få saker serverade, helst på silverfat. Ju mer jag tänkt på det desto mer inser jag att jag faktiskt är intresserad. Nu vet ju ni att jag funderar väldigt mycket dessutom.

Jag ska iaf fixa det här nu har jag tänkt. Jag har bara inte kommit på hur. Tursamt nog är min hjärna på ON och därför lär jag lösa det snart. Det finns en sak som talar emot snabbhetsprocessen är att jag är lite blygsam av mig speciellt eftersom jag inte vet om den andra är intresserad av mig. Jag vill inte bli dissad. Ja, jag vet att ni inte tror att jag är blygsam av mig, men så är det faktiskt. Åtminostone i mina mått mätt. Vetskapen om att intresse finns skulle kännas lite bättre och det skulle underlätta lite för mig. Jaja, ni är säkert inte så intresserade och jag tänkte faktiskt nana nu. Blir mer om det en annan dag.

Kampen om sängen har jag givit upp. Nu orkar jag inte ens ta bort gruset varje dag. Dessutom har hunden börjat gömma grus som jag inte hittar förrän jag lagt mig. Idag noterade jag också två små lerklumpar som han rufsat av sig på min säng. Han har vunnit kampen och jag har givit upp. Jag sover med gruset helt enkelt!