Halvdeppig-kan man vara det?
Egentligen känner jag mig lite sänkt idag. Lite nere sådär. Antagligen är det en kombination av att jag inte får till en del saker som jag vill, andra fungerar inte som de borde och att jag är sjukligt trött av att det är fruktansvärt jobbigt att jobba på det jobbet jag jobbar på den här veckan. Nog för att jag normalt sett har ett rörligt jobb, men det här är helt annan typ av ansträngning.
Det finns en sak som gör mig lite deppig och det är att det faktiskt finns en person som jag faktiskt skulle vilja typ dejta. Nu vet jag inte om det är så att personen känner att det är ömsesidigt, men min känsla, eller jag vet kanske att det faktiskt är så. Jag blir fan lite deprimerad alltså. Jag tror att på det här planet är jag en imbecill. Jag fattar inte hur jag ska kunna få till det. Till saken hör att jag har mer att förlora än att bara bli dissad och av den anledningen känner jag att jag inte ens kan försöka. Jag vill liksom inte förlora vad jag har och jag vill inte heller gå och lägga mig själv. Jag tycker faktiskt inte om att sova själv i sängen. Ganska tragiskt egentligen. Ibland säger jag åt hunden att han ska ligga bredvid mg, han tycker att det är varmt, bara för att jag inte ska känna mig ensammen när jag ska somna.
Biten som inte fungerar som den borde tar mest energi och gör mig inte så deppig faktiskt mest less och orkeslös. Inspirationslös. Jag håller på och arbetar på den biten och hoppas att jag har en lösning i sikte. Det verkar som att jag har det och jag kommer att hoppa på tåget om det kommer. Den här gången hoppas och tror jag att det kommer att bli bra. Ett av mina problem är att min kravlista är ganska lång och jag har svårt att rucka på mina krav för de är mina principer.
Ansträngningen på jobbet. Ja, alltså det är bara att räkna ner. Jag har två dagar kvar den här veckan sedan jobbar jag inte där igen förrän om typ två veckor. Vila, vila, vila. Att jag tog bussen idag tror jag var ett smart drag för att promenera 6,5 km till på det här hade jag sannolikt dött av tror jag. Helt slut just nu och jag måste ta bussen som går före kl sex imorgon. Jag måste ta och skaffa mig en ny personlig väckare. Jag hade en förut, men den har sagt upp sig från sin tjänst.
Det känns som att det finns lösning för mina tre största problem idag. Tillsammans kan vi nog konstatera att det är typiska I-landsproblem som vanligt. Vatten och mat har jag och jag kommer att överleva tills nästa utbetalning.
Det finns en sak som gör mig lite deppig och det är att det faktiskt finns en person som jag faktiskt skulle vilja typ dejta. Nu vet jag inte om det är så att personen känner att det är ömsesidigt, men min känsla, eller jag vet kanske att det faktiskt är så. Jag blir fan lite deprimerad alltså. Jag tror att på det här planet är jag en imbecill. Jag fattar inte hur jag ska kunna få till det. Till saken hör att jag har mer att förlora än att bara bli dissad och av den anledningen känner jag att jag inte ens kan försöka. Jag vill liksom inte förlora vad jag har och jag vill inte heller gå och lägga mig själv. Jag tycker faktiskt inte om att sova själv i sängen. Ganska tragiskt egentligen. Ibland säger jag åt hunden att han ska ligga bredvid mg, han tycker att det är varmt, bara för att jag inte ska känna mig ensammen när jag ska somna.
Biten som inte fungerar som den borde tar mest energi och gör mig inte så deppig faktiskt mest less och orkeslös. Inspirationslös. Jag håller på och arbetar på den biten och hoppas att jag har en lösning i sikte. Det verkar som att jag har det och jag kommer att hoppa på tåget om det kommer. Den här gången hoppas och tror jag att det kommer att bli bra. Ett av mina problem är att min kravlista är ganska lång och jag har svårt att rucka på mina krav för de är mina principer.
Ansträngningen på jobbet. Ja, alltså det är bara att räkna ner. Jag har två dagar kvar den här veckan sedan jobbar jag inte där igen förrän om typ två veckor. Vila, vila, vila. Att jag tog bussen idag tror jag var ett smart drag för att promenera 6,5 km till på det här hade jag sannolikt dött av tror jag. Helt slut just nu och jag måste ta bussen som går före kl sex imorgon. Jag måste ta och skaffa mig en ny personlig väckare. Jag hade en förut, men den har sagt upp sig från sin tjänst.
Det känns som att det finns lösning för mina tre största problem idag. Tillsammans kan vi nog konstatera att det är typiska I-landsproblem som vanligt. Vatten och mat har jag och jag kommer att överleva tills nästa utbetalning.
