Publicerad 2012-06-13 19:52:06 i Tvåbenade problem,
...är att det två dagar i rad dykt upp en person i stallet som tidigare meddelat att den inte vill träffa mig. Det är som svårt att veta hur man ska bete sig, men jag antar att jag kör på den linje jag börjat på och helt enkelt bara låtsas som ingenting. Jag tänker ju iaf inte tränga mig på, hälsa gör jag naturligtvis, men mer än så blir det inte. Vill man inte träffa mig så vill man inte....
Förresten kan jag berätta något roligt. Häromdagen blev jag bjuden på middag av en man. Det har jag ju inte berättat. Det är lite spännande eftersom jag nu ska på semester med en och jag nog kan räkna det till 5 som visar någon form av intresse just nu. Haha! Spännande. Bara att välja och vraka, eller? Jag får väl se vad som händer helt enkelt. Nu har jag den jag ska semestra med och det känns verkligen som att han skulle göra precis allt för mig. Ni vet, det där med att ta ner månen i ett snöre, om ni kommer ihåg det jag skrev tidigare i våras. Faktum är att jag tror aldrig jag träffat någon som jag känt varit beredd att göra det innan, precis allt för mig alltså. Han och jag kan dessutom prata om (nästan) precis allt och det känns bra. Jag har dessutom kunnat "erkänna" alla mina tunga gamla bagage för honom och det är helt ok. Han som jag träffade förra sommaren blev jag mest bara rädd för att berätta då han kändes så perfekt. Det är svårt att ens komma en bråkdel dit då hela ens liv rasade samman något år innan, men ja ja. Shit happends! Det värsta var väl att jag tyckte sjukt mycket om honom och då blev det som ännu svårare att berätta.
Nu ska jag iaf på semester med han som än så länge visar mig den respekt som jag anser att jag förtjänar. Jag har däremot inte vågat lämna ut någon bloggadress med rädsla för att få något psykotiskt ex som förföljer mig här. Will never happen again! Det går ju inte att lita på andra. Det har vi ju lärt oss.
Publicerad 2012-03-28 17:59:29 i Tvåbenade problem,
Jag sitter här och funderar lite på att höra av mig till honom. Nu har jag dock varit med om två failures senaste tiden och jag vet ärligt inte om jag pallar ett till just nu. Det är ju en liten skillnad med just HS och det är att han visat visst intresse.
Problemet är ju att mitt självförtroende är nere på noll och mitt förtroende för män är nere på minus. Det har en lång rad förklaringar, men pröva själv att vara tillsammans med någon som hela tiden talar om hur jävla dålig och att allt du gör är fel. Försöker du sedan lösa problemen är lösning, hur det nu är möjligt, ännu sämre än det du redan gjort som är dåligt. Lägg härmed till att personen i fråga vill att du ska se ut som en jävla porrdrottning under kläderna och helst vara fet så börjar du närma dig. Jo, ni förstår nog att ni inte vill veta resten.
Nu är jag ju ändå intresserad av den här Herr Snygging. Han är ju trevlig, sympatisk, sexig och verkar dessutom ha något under pannbenet. Det låter ju verkligen som ett kap, eller hur?
Nu måste jag ju bara bestämma mig för om jag vågar höra av mig, eller inte. Jag har ju ett halvsäkert kort jag kan spela, jag har det totalt osäkra kortet jag kan spela och sedan har jag alternativ tre jag spelar inget kort alls utan väntar på honom. Nu är det så att han spelade över kortet till mig när han sa: Hör av dig bla bla bla. Återstår gör alltså alternativ ett eller två. Frågan är ju om han öht ens är intresserad då. Män brukar ju höra av sig om de är intresserade. Jag kanske har misstolkat det hela.
Det är så jobbigt när han dyker upp på min arbetsplats med jämna mellanrum bara. Måste verkligen fundera igenom det här ordentligt. Kan inte ni komma med lite tankar, åsikter och idéer?
Publicerad 2012-03-18 21:55:46 i Tvåbenade problem,
Jag har nu haft en helg bara för mig själv. Det har lett till att jag insett att jag inte är intresserad av att träffa någon av de män som jag eventuellt velat träffa tidigare. Förutom denna Herr Snyggin då. Han är den ENDA jag just för tillfället kan tänka mig att öht träffa.
Det beror på några saker. Han är lättsam att prata med och inte så förbannades dömande. "Ken" är dömande. Jag tycker inte om det. "Ken" är sedan tidigare omnämnd här, men jag väljer, eftersom det är lite elakt skrivet att kalla honom Ken. Jag är less på den där dömande attityden många har och när de dessutom tror att man är någon jävla Barbie-girl utan hjärna blir jag ännu mer irriterad. Förra helgen fick jag höra "you look so innocent". Kiss my fucking ass säger jag bara. Du har ingen aning om vilken jävla bitch jag kan vara om jag får nog.
Fortsättningsvis gäller. Enbart Herr Snygging är aktuell, kanske dårå, för ett eventuellt dejtande. Alla ni andra skitstövlar kan brinna i helvetet med era jävla sexbesatta svulster. Det är möjligt att Herr Snygging är sådan också, men han har åtminstone varit så pass trevlig innan att han är värd en chans. Resten, tyvärr, om ni inte uppvisar en mindre svinaktig skitstövelsida har ni inget i mitt liv att göra.
Publicerad 2012-03-03 22:38:24 i Tvåbenade problem,
Jag pratade med en idag och den personen förstod inte mina inlägg. Nu menar jag inte inläggen där jag skriver om typ Ante utan de här mansproblemsinläggen. Ok, om en kvinna, som det här då var inte förstod. Hur fan ska en man klara det? Som vi alla vet klarar män bara av direkt, rak och klar kommunikation. Ett exempel:
Kvinnan sitter vid bordet och säger: Mjölken räcker inte till kaffet. Mannen fattar inte att det betydera att han ska hämta mjölk. Hon skulle istället ha sagt. Hämta mjölken, den är slut. Direkt och tydligt. Jag är definitivt den förstnämnda i det här sammanhanget och när som sagt inte ens en av kvinnligt kön förstår. Hur ska jag då en man kunna fatta?
I ett inlägg tidigare idag skrev jag om en man. Jag skrev i början "för att det inte ska bli några missförstånd kallar vi den A". Det betyder att personen i fråga heter något som börjar på A.
Jag träffade ju A för ganska länge sedan och från mitt perspektiv sett känns det som att allt blev så fel. Det kanske är så att allt skulle ha varit jättefel och han var någon jag tyckte riktigt illa om- Det kanske liksom hade varit bättre. Nu blev det inte så. Istället var det en massa annat som blev fel.
Jag vet inte mer vad jag ska skriva ikväll. jag får nog helt enkelt ta och fortsätta imorgon. Nu är jag trött och vill sova.
Bilderna på Ante får ni imorgon till frukost. Det kanske blir en liten fortsättning på det här också.
Eller det jag egentligen vill komma till är att jag vill träffa den här A igen, men efter att han inte visat något större intresse vid mina senaste tafatta försök till kontakt är det ändra upp till honom, nu känns det naturligtvis som att om han inte nappar på kontaktförsöken är intresserad av vidare kontakt med mig, eller så blir det inget. Jag har som inget mer att ge på den fronten. Dessutom bits jag inte.
Ni får nog ändå lite mer av det här ämnet imorgon. Det brukar ju bli lite sammanhängande inlägg efter varandra.
Publicerad 2012-03-03 10:35:22 i Tvåbenade problem,
...men jag kan bara inte sluta tänka på honom. För att det inte ska bli några missförstånd är det en viss A jag pratar om här.
Det känns helt orimligt och jag borde leta upp någon annan. Nu har ju jag försökt och jo, jag ska ut med den här andra som jag nämnde igår. Problemet är bara att jag återkommer till den som jag inte borde tänka på. Jag vet att alla tycker att det är fel och jo, själv skulle jag vilja sluta. Det är bara det att det går inte.
Egentligen är han bra. Även om det kanske inte sett ut som det. Det blev liksom bara fel. Jag har min del i det hela också. Det vet jag. Det är bara det att det är svårt att sätta ord på ens egna brister och fel. Nu har det gått så långt att jag faktiskt är lite rädd för personen i fråga och jag vet inte ens hur jag ska göra.
Jag väntar på att han ska dyka upp, men min gissning är att han är lika rädd som jag alternativet är att han helt enkelt inte vill träffa mig. I min värld heter det att den hatar mig. Den största rädslan är ändå den att han inte ska komma fram, för även om jag inte på något sätt normalt sett är en rädd människa eller har svårt för att prata har det här som passerat någon gräns även för mig. Jag vet att ni som känner mig nu kanske tycker att det verkar konstigt att jag inte skulle kunna öppna min mun och säga vad jag tycker. Det är oftare och oftare jag får bita mig i tungan för att inte säga min åsikt direkt. I det här fallet är jag bara rädd att svaret inte är det jag önskat och då är jag hellre utan.
Jag fattar inte hur det kan bli så här. Det är inte så lätt alltså. Jag måste nog grubbla lite på det här och återkomma senare i eftermiddag förhoppningsvis något klokare. Idag ska jag och V kratta lite hö och det är bra dagar för tankar.
Publicerad 2012-03-02 09:52:13 i Tvåbenade problem,
Jag har planerat in en date med en person, en man alltså. Det blir inte nästa vecka för jag har redan en del att göra då.
Publicerad 2012-02-23 22:37:16 i Tvåbenade problem,
Jag hade ett bra samtal med en person idag. Hon fick mig att tänka om lite. Är det kanske värt det ändå? Jag vet faktiskt inte. Det känns ändå inte som att bollen ligger hos mig. Det här har inget med senaste tidens inlägg att göra. Ville bara inflika det. Iaf, för min del är det ändå som att flyga flygplan utan vingar att styra det här skeppet, om bollen nu så att säga skulle ligga hos mig. Ibland måste man våga för att vinna. Grejen är den att de flesta är rädda för att förlora, men hur kan man förlora något man inte har? Jag läste en gång en artikel där Helena Lundbäck sa: För att kunna lyckas måste man våga misslyckas, eller något i den stilen.
Om man tänker efter hur det ser ut i en prislista när det är 100 starter. 100 starter gör att sannolikheten att vinna är 1% i förhållande till de 99% som inte är första platsen. Vi kan ju bara konstatera att oddsen inte direkt är på den som inte vågar misslyckas sida.
Det som skiljer om man nu lyckas vinna när det bara är en ynka procents chans att vinna är att den lyckan är total. Om det istället bara är etta eller tvåa man kan bli är det inte samma utmaning och vinsten dvs lyckan blir inte densamma.
Jag är en ganska hårdhudad människa och om jag måste kan jag släppa allt vad empati heter och bara köra min ångvält. Det är bra om ingen står i vägen för jag visar ingen hänsyn och den som står kvar blir platt. När jag vill något kan inget komma i min väg - förutom en sak. Om det gäller en annan person och den inte vill vara med respekterar jag det högaktningsfullt.
Det finns en person som läser den här bloggen väldigt mycket, eller om jag ska vara ärlig, så vet jag ju inte att det är är den personen. Det är lite mer så att jag hoppas att det är det. Antagligen så mycket att det blivit min verklighet. Egentligen spelar det ingen roll, om det är så eller inte. Jag kör på hoppet och det gör mig lite lycklig. Om det nu skulle vara den så har jag två saker att säga till den idag. Det är två citat/ordspråk från okänd härkomst.
*Ett misslyckande är alltid en händelse, inte en person.
*Det finns ingen större kärlek än den som stannar kvar, fast det inte ser ut som att det finns något att stanna kvar för.
Publicerad 2012-02-22 09:54:41 i Tvåbenade problem,
Nu har jag 'lätt' ångest över bloggen och den galna grejen jag gjorde för ett tag sedan. Puh! Det blir nog bra. Jag har ju gjort ännu en move gällande det, men den har inte kommit fram ännu. Allt jag kan säga är att världen är bra liten, eller......är det så att den som söker skall finna?
Jag kan ju nämna lilla detaljen att jag hade ett 'besök' här på bloggen via google och sökning var specifik gällande mitt senaste 'offer'. Det är fet ångest........När besöket dessutom var tvungen att läsa kategorin Tvåbenade problem blev ångesten total.
Publicerad 2012-02-11 16:30:15 i Tvåbenade problem,
Innan jag deklarerar vad jag gjort vill jag ha lite mer kött på benen. Just nu känns det riktigt bra. Verkar kunna vara något, men man ska inte ropa hej förrän man kommit över ån. Det jag kan säga är att jag lyckades med kontakt ett.
Jag vet att jag är lite knäpp, men jag orkar inte ens försöka vara normal. Det spelar ingen roll vad jag än gör är jag ändå knäpp och fel. Lika bra att bara vara mig själv. Det verkar enklast. Om det betyder att jag är knäpp så får det bara vara så.
Det verkar iaf som att det här kan vara något och nu får ju ni helt enkelt bara hoppas med mig. Alla som bor där jag bodde förut ska önska extra mycket, speciellt om ni vill ha mig i närheten ibland.
Publicerad 2012-02-10 22:44:59 i Tvåbenade problem,
Jag har gjort något galet igen. En dag bestämde jag mig för att jag vill ha så lite som möjligt att ångra när jag ligger på dödsbädden. Slutsatsen av det blev att det mesta man ångrar är det man aldrig gjorde. Det kansek är en av anledningarna till att jag kan framstå som lite knäpp och galen. Eller, så är jag helt enkelt det. Vi behöver inte fundera mer över något vi tillsammans konstaterat.
När jag har lite mer kött på benen i ämnet ska jag berätta mer. Det är ju inte så att man vill skylta med sina misslyckanden. Fast då var vi där igen. Ett misslyckande är bara ett misslyckande i betraktarens ögon. Jag lär berätta imorgon om det hela. Det är fucking nuts faktiskt. Och jo, det har med mina mansproblem att göra. Jag ansåg att jag behövde göra en liten åtgärd. =)
Publicerad 2012-02-09 22:02:40 i Tvåbenade problem,
Alltså, nu kom det en sådan här sjuk grej i stil med lappen upp. Jag blir fan rädd. Jag borde, men jag vågar inte. Jag brukar inte vara feg, men nu är jag rädd för att misslyckas.
Frågan är vad man är rädd för. Just på det här har jag svaret:
Jag vet inte om han har någon redan. Det är ett problem. Jag är rädd att han ska ha någon och då är det pinsamt att höra av sig och försöka få till en dejt. Eller?
Jag känner människan dåligt och vet inte om han är intresserad. Hur ska jag veta hur min intressenivå är när jag inte känner den så bra? Jag är ju ändå intresserad av att ha vidare kontakt med personen och därför borde det vara ok.
Jag kan hitta många fel på personen fast jag inte känner den. Öhhh???? Ja, jag är dum i huvudet jag vet. Alla människor har ju fel och brister, eller?
Ni märker att jag kan rabbla upp ett gäng med helt oväsentliga saker. Nej, den största anledningen till att jag inte vet om jag vågar höra av mig är risken att jag tycker om honom och han inte bryr sig ett jävla piss om mig. Jag vet inte om jag pallar det faktiskt. Om det skulle hända nu kommer jag nog aldrig mer i hela mitt liv att våga träffa någon och då kommer jag att leva som en jävla gammal nucka resten av livet. Bitterfitta är jag redan så på det stadiet gör det varken till eller från.
Jag är galen och det lär bara ta några dagar innan jag kör på mitt race. Dvs det som är helt fucked up och galet. Det är sådan jag är. Friskt vågat, hälften vunnet. Som en berg och dalbana. Upp och ner. Mitt känslosvall går nog likadant, men jag vill ha det så. En gång sa en person till mig att om man är sådan kan man känna mer glädje och lycka också och jag vill känna mycket glädje och lycka och om priset är att man är lite mer ledsen och deprimerad betalar jag mer än gärna för det.
Nu ska jag fundera vidare på mina galna upptåg och sedan lägga mig.
Publicerad 2012-02-07 18:59:50 i Tvåbenade problem,
Fick den här länken på min Facebook idag och vad kan jag säga? Det här är precis de egenskaper jag letar hos en man.
http://stallbabbel.wordpress.com/2012/02/06/en-man-som-passar-hastkvinnan/
Ni förstår väl också att det här är vad jag letar hos en man.
Publicerad 2012-02-04 22:08:03 i Tvåbenade problem,
Jag gick precis ner och fodrade hästarna sista gången. Idag fick de gå in lite tidigare eftersom Hyresvärden så snällt tinade vattenkopparna. Mina hästar får stå utan hink i natt, men hyresgästen fick naturligtvis sina hinkar. Det stod på tining inne i sadelkammaren. Mycket praktiskt. Mina hästar står utan av den enkla anledningen att det är bra om det är lite rotation på vattnet. Om det frusit när de går ut imorgon får de lite vatten i hink bara.
Jag måste berätta något pinsamt. När jag gick ner alldeles nyss gjorde jag lite av en fyllegrej. Jag hälsade på nya grannen, men eftersom jag inte var helt nykter stöp jag. Ni vet en sådan där fyllesnubbla. Pinsamt! I know! Fyllesnubbla är alltid pinsamt så länge den som ser inte är minst lika full. Då märks det ju inte. Nu kan vi bara hoppas att han trodde att jag snubblade på hunden för jag höll i den i halsbandet när vi passerade.
Jaja, jag har sedan ett tag varit medlem på Badoo. Det är typ någon dejtingsajt. Jag är nog medlem på fler, men det är inte riktigt min grej det där. Jag blev avskräckt första gången jag försökte träffa någon på nätet och är sedan dess förstörd på den fronten. Jag tror liksom inte på det och då är det ingen mening. Nu blev jag iaf lurad att gå med på den här sidan och nu undrar jag.
Vem fan är intresserad av att dejta den här?
Det här är alltså en profilbild på någon på sidan. I don´t know who för då hade jag lät blockerat. Men asså jag menar. Vem fan vill träffa det där? Ja, om nu personen mot all förmodan skulle gå in här någon gång och se sig själv på bilden jag döpt till galning kan den bara ta och inse att den borde uppgradera sin profilbild. För dens egen skull hoppas jag att den verkligen inte ser ut sådär för isf kommer det inte ens att hjälpa med nätdejting. Bilden ser hämtad ur direkt från ett psyke alternativt som ett foto vid en amerikansk häktning. Alltså snälla. Help him please. Byt bild! Han kanske inte ser så galen ut i verkligheten, men han lär knappast få några dejter på den sidan. I min värld ser han ut som en psykos. Kanske är det han som är min nya stalker? Jo, för jag har en sådan, och den är ny. Det är inte den gamla.
Publicerad 2012-02-02 22:00:18 i Tvåbenade problem,
Idag åkte jag på ICA Maxi. Jag hade lagt ned det här med engångsligget, eller det är nog mer så att det rann ut i sanden. Jag har annat att tänka på. Det är lite kris när både bröd och Bregott är slut. Frukosten blir lite jobbig. Det är klart att det går, men jag orkar inte och har inte tid att göra något annat på morgonen än en simpel macka(med ost).Nu gick jag runt lite på ICA och fördrev lite tid. Visste ni att man kan hitta massor där?
Helt plötsligt öppnade sig ett ljus från ovan. Det var som om en ängel kom flygandes ner. (Det kan till och med ha varit självaste Gud. Just då kändes det som det.) Framför mig uppenbarade sig ENGÅNGSLIGGET. Först förstod jag inte vad det var som hände. Tiden stannade upp och allt runtomkring mig bara försvann. Det fanns bara jag och engångsligget. Känslan inom mig var total. En hel evighet stod jag där och bara tittade på det. Lyckan när jag stoppat ned det i korgen och rullade vidare mot kassan, med ett leende på läpparna, måste ha varit den största lyckan i mitt liv.
Jag la upp alla varor på bandet och redan på vägen mot kassan hade jag bestämt mig för att fira med en Cola Zero. Jag kunde inte låta engångsligget åka banden själv, naturligtvis ville jag se att det verkligen stod engångsligg när det zappades. Spänningen går inte att beskriva när jag såg det åka fram på varubandet. När kassören sedan zappade det och jag såg Engångsligg komma upp på skärmen sken jag som en sol mot kassörskan. /som måste ha trott att jag var stendum/ Jag betalade och såg att hon lagt engångsligget vid sidan av bandet. Det är bra att ICA är rädd om dem. Det måste ju vara deras bästa vara genom tiderna.
Nu sitter jag här hemma och bara väntar på att få gå till sängen, med engångsligget såklart. Vi ska sova i mitt sovrum i natt.
Tror ni jag kan lämna tillbaka det imorgon om jag inte är nöjd? Någon form av garanti måste de ju ha. Jag kanske kan få byta iaf. Ett tillgodokvitto brukar man alltid kunna få.
Tänk att jag fick det för bara 29:-. Den andra som köpt det fick ju betala hela 55:-
DN
Publicerad 2012-01-30 21:51:20 i Tvåbenade problem,
Vi har nu kommit till mitt nya mansproblem. Det är stort. Jag har hittat ett offer, ja, inget lamm som jag ska offra utan någon jag hittat som jag vill dejta. Problemet är att det uppstått flera komplikationer i ärendet.
1. Jag känner inte personen så bra, eller typ nästan inte alls faktiskt när jag tänker efter.
2. Jag är mycket osäker på om personen i fråga kommer ihåg vem jag är, men jag brukar ju vara oförglömlig(och nej, jag har inte haft sex med personen om ni nu trodde det)
3. Den ser bra ut. Fattar inte varför jag kallar alla för den. Jag tänder ju inte på tjejer så det är med 100% säkerhet en kvinna. (Fan nu dök ännu ett problem till upp).
4. Återkallar att det verkligen inte är en kvinna till 100% och skriver ned det till 99% sannolikhet. Det går ju faktiskt att göra könsoperationer. Problem 4 - risken finns att det är en kvinna.
5. Återkommer till att den ser bra ut - jag blir lätt nervös. Tänk om jag får handsvett. (Jag kan ju le och se korkad ut, det brukar funka.)
6. Den kan ha liten snopp. (Om det nu skulle vara en kvinna kan vi hoppas att den åtminstone fick en stor. Eller går det att tillverka snoppar förresten?).
7. Den kanske inte är singel. Är något osäker på frågan även om jag gjort en liten(läs:ganska stor) google-research. Om den inte skulle vara det blir det ju pinsamt.
8. Risken är att jag blir dissad.
Det känns som att det här är MI5, men inget är omöjligt för mig. Jag får helt enkelt ta och slå på stort den här gången. Tydligen duger inte en lappjävel så jag får väl hitta på något bättre. Jag brukar kunna vara kreativ och något ska jag väl kunna komma på. Kan ni inte komma med lite kreativa tips? När det väl bär till verkar jag inte ha någon som helst tanke om att förnedra mig totalt ändå. Lever gör man ju bara en gång och jag vill inte hålla på och ångra en massa saker jag inte gjort. Slå till stort-vad ska jag hitta på?
