Vad är det värt? Hur svåra hästar ska man ha?
Igår kände jag mig så självsäker. Idag kändes det mer instabilt. Jag tvivlar så mycket på mig själv. Kan jag? Är det här verkligen något för mig? Det finns bättre, duktigare människor. Det är så jag tänker. Simon ÄR svår. Idag fick han ett CP, med mig hängandes på ena sidan. Ja, jag hade ena foten i stigbygeln.
På sätt och vis var det bra för jag insåg NÄR han får sina CP. Det resulterade naturligtvis i att jag inte bara fick hoppa av utan även tappade hästen. Klarar jag verkligen det här? Någonstans inom mig vet jag att jag kan. Nu vet jag när han får sina knäppryck. Jag måste bara komma på hur jag ska få bort dem och att göra det bra. Från det att det händer har man ungefär en nanosekund på sig att stoppa det. Han är så jäkla snabb. Jaja, ge mig någon natt ska jag nog komma på.
Allt är möjligt och jag gör det omöjliga möjligt. Han har utvecklats så mycket och det är en så fantastiskt fin häst.
Jag borde ha bättre självförtroende. När MB kom var vi tre för att jag skulle komma upp. Så snart jag svingat över benet var det bara att styra in i ett hörn i fullt sken för att få stopp. Hon är ju lika snäll som en handikapphästar idag.
På Simon kan man ju iaf vara själv och kliva upp. Det är ju bättre än det var på MB.
