Hitta känslan - tränade med Ante idag
Igår pratade jag med några om att få tillbaka energin. Jag har flyt med det mesta, men det har känts som att något har fattats. De senaste veckorna har jag som sugits ur mig själv. Jag gör det jag ska i allt, men samtidigt har jag tappat det där sista stinget. Det där som brukar skilja mig från resten. Igår fick jag tillbaka lite, men den sanna glädjen hittar jag i hästarna.
Det är så jävla skön känsla när man rider en häst och man får in känslan. Idag fick jag suverän hjälp också. Jag som är så kräsen och har gått ut från träningar där den ena tränaren har varit bättre än den andra och sagt att jag kommer aldrig att rida min häst på det här sättet. Man kan få ha ridit hur många OS man vill, men säger man att jag bokstavligen ska dra med hela handen åt ett håll för att hästen ska svänga på rumpan anser jag att man är ute och cyklar. Nu fungerade det suveränt. Passar mig och Ante perfekt. Mjukt och fint, från innerskänkel till ytterhand. Jag är fett nöjd. Jag undrar bara: varför gjorde jag det inte tidigare?
Ante är så rolig också. Han är så tacksam. Man får gensvar omgående. Han är dessutom positiv och ambitiös att rida. Nu känns det äntligen dessutom som att han kommer att komma till sin rätt i hoppningen.
Jag trodde faktiskt ett tag att jag aldrig mer skulle kunna rida igen och jag är så glad bara att jag faktiskt kan sitta på en häst i skritt, trav och galopp. Idag fick jag några. "Ah, det var så här det skulle kännas." Nu är livet på topp och energin är tillbaka som att jag skulle kunna bestiga Mount Everest imorgon.
