Livet På En Kant

Alltså seriöst. Jag har typ pratat med den mest otrevliga människa jag pratat med på väldigt länge idag. Hade det inte varit för att det här är en blogg och andra läser hade jag kallat henne jävla fitta.

 

För er nya läsare handlar det om Simon som bockar av och får tokspel när han rids.

 

Hon inledde samtalet med att hon skulle korsförhöra mig om VILKA personer som haft hästen innan. Sedan fortsatte hon med att berätta att hon minsann hade vana av den här härstamningen på hästar och att hon nu kunde "ta sig an" en ny. Jag har aldrig fattat grejen med att ta sig an hästar. Man har dem eller så har man de inte. Thats about it!

 

Sedan talade hon om för mig att jag var luddig. Det här berodde på att jag inte ville namnge var hästen varit då jag anser att det är oväsentligt. Hästen har ju liksom varit hos bra människor. Vad är grejen? Räcker inte det?

 

Sedan var jag dessutom dum i huvudet som inte talade om vad det var för fel på hästen. Grejen är den att så vitt jag vet är hästen frisk. Den är liksom bara lite knäpp. Jag har haft sådana förut. Ska jag hitta på en skada eller? Nej, vet ni, hon gick ett steg till här. Jag var dålig eftersom jag inte letat felet på hästen. Jag har aldrig fattat grejen med att leta tills man verlkligen hittar något och kan skylla på det. Kan inte vissa hästar bara vara lite mer knäppa och svåra än andra?

 

Sedan kom vi till nästa punkt. Vid det här laget var jag redan less på henne. Hon hade här redan försökt förhöra mig på de fel hästen har och hos vem hästen hade stått och jag vägrade svara trots korsförhöret där jag nästan försa mig. Notera att jag nämnt exakt när hästen varit hos alla tidigare ägare. Jag skulle även veta vem uppfödaren var och vad denne hade gjort med hästen. Men hallå, hur många kan svara på det liksom. Till denna punkt då. Min hovslagare skulle vara värdelös. Detta grundat på en häst som är som en förvuxen älgkalv med 7 storlekar för stora ben för sitt eget bästa. Han har för andra gången den här skoperioden trampat av sig sina skor. Den här gången passade han på att ta bägge framskorna, trots sina boots han har på. Hånfullt sa människan bara "vilken bra hovslagare då". 

 

Hon avslutade sedan samtalet med att för hundratrettielfte gången tala om att hon var säljare för ett av Sveriges största ridsportmärken och att hon dessutom var hovslagare. 

 

Det mest underhållande var nog att hon upprepade gånger under samtalet sa att hon inte alls ringde för å snoka för hon kom ju minsann från en annan del av Sverige. Alltså......... ett tag var jag på väg att bara lägga på. 

 

Go fuck yourself är min hälsning tillbaka!