Livet På En Kant

Nu saknar jag verkligen tottosarna. Det var faktiskt så att jag tänkte när jag åkte i början på juni att om jag inte saknar de kommer jag att sluta. Det gick faktiskt hela 2 månader innan jag började känna någon form av saknad. Det var lite som att jag var uppäten inifrån och häromdagen satt jag och tittade på bilder på mina dator från i våras. Jag såg förbövelen ut som ett lik. Helt slut!

Nej, så ska det inte vara. Nu ska jag sätta fart på försäljningen av hästsakerna. Min största personliga fördel i det här är att jag har flerårig erfarenhet av att jobba i stall.

För en stund sedan kom jag på en av de saker jag hatade mest. En av två. Den första har jag redan börjat försöka komma på en bra lösning på. Den andra kommer att bli desto lättare för det är ingen ännu som jobbat på iden(jag stör mig lite på att jag inte kan skriva ide på rätt sätt, men knappen är trasig).

Jag tror att nummer två kommer att bli populär......