Hemliga små drömmar!
Jag vet att jag kan vara lite upp och ner. Jag slås ner till botten av ibland små saker, sedan reser jag mig och är som en liten lärka. Det är så det fungerar för mig. Jag har så mycket gammalt som ni inte har någon aning om. Skulle jag berätta skulle ni antagligen kunna förstå, men jag är så van vid det eviga dömandet att jag har slutat prata med folk om det. Det blir liksom lättare.
Nu sitter jag här och ska, trots att jag inte hade en tanke om det för två veckor sedan, åka hem till Sverige. Det känns som en vinst. Min avsikt är inte att bosätta mig långsiktigt där utan det är som en milstolpe på vägen. På ett sätt kan man säga att jag hämtar upp lite bagage. Jag har ingen aning om var livet tänker ta mig härnäst, det kan bara tiden utvisa. Jag är erfarenheter rikare, många som ni läsare inte har en aning om. Saker som jag aldrig för mitt liv skulle skriva här. Den senaste veckan har jag ställt mig frågan: Hur kunde jag vara så blind? Hur kunde jag utsätta mig för "det" under så lång tid? Det är egentligen: Hur kunde jag ha människor som jag betydde så lite för på så nära håll? Till alla er andra vill jag ställa frågan: Varför sätter vissa människor så lite värde vid andra människor?
Nej, nu åker jag hem med kunskap och erfarenhet. Nya mål i livet, ett nytt jävlar anamma, faktum är att jag fått en helt ny målmedvetenhet. Jag har passerat gränsen jag önskade. Den där spärren som alltid hindrat mig innan.
Nu önskar jag bara att jag på något sätt skulle kunna hyra in mig i någon annans monter på Sweden International Horse Show. Fd "Globen Horse Show". Dete skulle vara liet coolt och det jag önskar. Får se vad som händer. Jag behöver bara en liten bit av en monter. Nu ska jag iaf ta en promenad och gå bort till staden. Kanske att jag fotar lite så ni får se lite mer av staden. Det vill iaf jag innan jag beger mig hemåt igen.
