Real Time Analytics

Livet På En Kant

Nu är stallet tömt!

Publicerad 2014-06-01 01:01:56 i Vanlig vardag,

Känslan när jag och L satt i bilen på väg hem efter att ha lämnat av de sista hästsakerna och klockan visade 0.00 i bilen går inte att beskriva. Känslan av inte längre alltid bära ett inre ansvar över "annat". Stallet är nu offentligt inte längre mitt ansvar. Ni anar inte hur det här känns. Vi satt i bilen och åkte genom skogen som vid tiden när vi hunnit bli färdiga med allt i stallet var mörk och dunkel. Det kändes som att vi åkte mot ett okänt mål. När vi precis lämnat gårdsplanen sa vi att vi nu åkte mot okänd mark, mot en osäker framtid. Det är sant. Det är så det är. Vad händer om alla planer skiter sig? Jag har inget svar och jag inte heller ägna minsta energi eller tanke åt vad det skulle bli. Jag har redan klara mål. De ligger framför mig. Jag VET vad jag vill och jag är beredd att offra en del för att nå dit.

Stallet ligger nu tomt, öde och helt utan kärlek. Redan igår lämnade kärleken stallet. Jag och min mamma stod och städade och tömde och varje gång jag gick förbi släpet som var packat med saker såg jag kärleken finnas därinne. Till slut säger jag till henne att kärleken i stallet inte längre finns kvar. Hon höll med, hon hade sett samma sak. Jag vet var den kärleken finns nu. Jag besökte nämligen stället ikväll. På måndag får ni en update från det stället. Det kommer att bli bilder och lite berättelse. Det är nästan så att jag funderar på om det inte ska bli lite gästbloggande under sommaren. Om inte annat vill jag följa vad som händer på den platsen.
 
Här är bilderna från stallet som nu känns övergivet och tomt.
Sista städningen utanför
Sista som inte lämnat stallet.
Färdigstädad stalldel
Så här rent har det nog aldrig varit?
En om sadelkammare
Jag fick hjälp med sista städningen av sadelkammaren och fikarummet. Hon städar så det går att operera efteråt.
Tomt och öde utan saker.
Städat och klart. Det sista är packat i släpet.
Allt som var mitt utanför har bytt adress.
Det är nästan så att man ser hur spökena flyger omkring. Lite creapy känns det trots allt.
En tår faller, men nu börjar ett nytt kapitel. SÅ mycket roligt som vi haft här. Stället blev aldrig detsamma sedan Gun och Sabina flyttat. Nu är det dags för någon annan att ta över. Jag hoppas att den/de gör det med samma kärlek som jag en gång känt för platsen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela