Självmordstankar
Jag vet att det låter sjukt, men jag har haft det senaste tiden. Ni kan vara lugna Det är inte så fruktansvärt som det kanske kan verka när man skriver det ordet. Jag ska förklara.
För någon kväll sedan tänkte hjärnan i de termerna. Det sjuka är att jag är medveten om tanken och jag har inga sådana tankar. Jag är liksom varken olycklig eller deprimerad. Nu tänker ni kanske att det är man visst om man har sådana tankar. Jag är, för det mesta glad och lycklig. Grejen är att tankarna är rent fysiska och tillhör den sjukdom som jag antagligen har. Det gör att jag kan skilja på vad som är mitt eget psykiska tillstånd, som är bra, och mitt fysiska tillstånd, som den senaste tiden varit katastrofal. Därav att ni kan vara lugna trots att tanken kom upp en kväll. Den kom som från ingenstans och jag tänkte vad fan tänker jag och kroppen trycker än en gång igenom samma tanke.
Nåväl, nu har jag iaf bestämt mig för att jag ska återgå till min normala kosthållning, lägga om mitt liv lite då jag inte mår bra fysiskt såsom jag haft det senaste tiden och göra lite andra förändringar. Jag pressar helt enkelt mig själv för hårt.
Nu ska jag sova. Trött som få är jag. Har frossa om vartannat och då fryser jag ordentligt. Dessutom måste jag pigga på mig lite och hålla mig frisk eftersom jag snart får träffa A igen. =)
