Livet På En Kant

Jag har kommit på hur man gör. Det var en så grym känsla. En dag för länge sedan kom jag på hemligheten med att inte bjuda ut energin frivilligt. Just då handlade det om att lära sig energispara i kroppen. Det kanske låter lite konsitgt, men det var helt enkelt så att jag bestämde mig för en mängd energi jag hade att bjuda ut till andra och hur mycket jag behövde ha kvar själv. Det fungerade och jag överlevde dagarna utan att vara helt energi och orkeslös på kvällarna. Jag hade helt enkelt lärt mig att spara så att det räckte till mig själv. Sedan dess har jag levt så. Självklart händer det att det kommer dagar där det försvinner mer och i de fallen är det nog så att livet bara är sådant.

 

Nu har jag tagit det hela ett steg längre. Jag har lärt mig hur jag stal tillbaka energin. Det här med skitsnacket om mig som kom fram i fredags sög musten ur mig. Jag blev arg, ledsen och besviken. Någonstans har jag lärt mig att leva med skitsnack. Det är på något sätt så att man är så jävla illa tvungen inom hästvärlden. Att sedan få äran att få ha en Norton det gör att man får ta än mer skit än man trodde var möjligt från början. När jag klev upp och åkte till jobbet på lördag morgon var jag fortfarande arg, ledsen och besviken. Jag hade dessutom sovit dåligt eftersom jag låg i sängen och kände alla dessa känslor. Tur är väl att jag älskar arbetet där borta. Under dagen lärde jag dessutom känna en fantastisk människa. Jag jobbade med honom. Snacka om energispridare istället. Nu gällde det ju bara jobbet, men ändå. När det gällde själva jobbet var det så mycket att göra och konstant att det inte gick att tänka på något annat. Det var bara att köra arbete som gällde. Det rensade ur hjärnan totalt på de gamla och negativa känslorna. Plats för nya öppnades.

 

Jag fick plats att stoppa in nytt i hjärnan. Utan att tveka kan jag säga att det var det bästa som hade kunnat hända. All bitterhet försvann och jag kände mig mer saklig.

 

Måndag morgon tog jag upp det inför alla på morgonmötet. Det här ledde till en enorm befrielse inom mig. All energi som hade gått åt fick jag tillbaka och det med dubbel giva. Tänk vad enkelt det kan vara. Jag vägrar ta skit. Varför ska jag ta skit? Det är inte lätt att konfrontera en hel uppsättning med männsikor. Jag fick lite skit tillbaka, men alla vet att det är fel. Jag gör bara saker som för mig skapar att jag mår bra. Att leva så innebär att lyssna på sitt inre jag och bara göra saker som känns rätt. Så snart något är fel får man ångest, mår dåligt, osv. Det enda som egentligen är fel och för den det är fel, är dig själv. När du mår dåligt är det ditt inre som talar om för dig att du gjort fel. Ändra kurs, säger jag. Fråga dig själv vad som känns rätt.

Är det andra som skapar det som känns fel? Sätt ner foten! Ta tillbaka det de tagit från dig. Det är inte svårare än. Jag lovar att alla vid en konfrontation aldrig mer kommer att göra om det den gjort gentemot dig som den gjort felaktigen. Skulle DU göra det? Om någon konfronterar dig över något du gjort som faktiskt är fel. Skulle du verkligen göra om det mot samma person, eller mot någon annan? Skulle inte tro det va?

 

Nä, det är så det fungerar.