Livet På En Kant

Jag har känt mig sjukligt negativ ett tag. Det är så jävla onödigt, för allt blir lidande då. Nu verkar det som att det äntligen hänt och jag tror att jag har min nya kost att tacka. Jag mår så mycket bättre på den.

 

 

*I morse orkade jag släppa ut alla hästar utan paus.
Det är inte många och det tar bara en liten stund, men jag brukar bli helt slut. 

*Jag orkade dessutom mocka, bära in 150 kg hö, sopa samt göra mat till mina hästar  - utan paus. 
Visserligen bippade jag lite på telefonen, men jag blev irriterad på mig själv och la undan den. Jag ska fortsätta med det i några dagar till.

 

*Jag orkar laga (riktig) mat.

*Jag har orkat köra diskmaskinen. Det brukar jag iofs göra, men jag brukar alltid få disk som står på diskbänken ändå.

 

*Jag har orkat köra tvättmaskinen+börjat sortera lite i klädkammaren.

 

*Jag ska dammsuga innan jag åker.

 

Det här är typ min powerboost kost som har gjort det. Jag insåg det inte förrän igår då jag helt plötsligt kände mig energi-fylld istället för matt och håglös.

 

*Jag har hittat ett ställe till Norton dit han ska få flytta och det kommer en och tittar på boxen som blir tom.

 

*Jag har fått massor med jobberbjudanden från diverse olika håll.

 

*Jag har fått en förfrågan om en photoshoot, typ ett modelljobb. Det trodde jag aldrig. Att det dessutom skulle vara vid en ålder av 32 är väl ändå helt osannolikt?

 

*Jag har blivit erbjuden en helikoptertur. Ja, alltså det var från en som är helikopterpilot.

 

Jag brukar försöka förespråka att göra saker man tror på. Det är bara det att ibland är livet så tungt och jobbigt att det känns som ett evigt berg man försöker bestiga.