Livet På En Kant

Jag har nu genomfört min första kurs anordnad av förbundet. Det var väldigt roligt, givande och lärorikt.

Det här var en inledande kurs och vi som gick den är inte färdiga för att bygga utan vi har mer fått en inblick i vad grundvärderingarna/tankarna bör vara hos en banbyggare.

 

Det första vi gjorde var att gå igenom utbildningsplanen för en banbyggare. Den har jag redan läst igenom Utbildningsgång för banbyggare (pdf). Det första steget är att bli aspirant. Det jag ska göra under året som aspirant är att gå med en banbyggare på minst 6 tävlingsdagar och föra in det i min loggbok som jag fick idag. Om ca ett år genomförs nästa steg i utbilningsgången. Efter den avlägger man prov som är i form av att bygga en tävling, lokal upp tom 110, efter genomförd tävling får man sedan sin d-licens och kan börja bygga tävlingar. Är man ambitiös och visar framfötterna kan man gå snabbare upp på stegen för att komma till C-licensen på kortare tid än 2 år. Jag får ligga i! =) Som C-banbyggare får man bygga upp till och med regional 1,30. För att komma högre på stegen måste man bli rekommenderad, man kommer då upp till B-licens och får bygga upp tom nationell 1,40, det högsta jag tävlat själv.

 

MITT första mål är att kunna bygga BRA banor. Jag har ridit på alltför många kassa banor. Ibland har de till och med varit så nära den katastrofala gränsen att jag känt att de nästan förstört hästar. Vi gick också igenom banbyggarens roll. En sak som jag fångade upp är att banbyggaren på ett sätt har en roll i hästens utbildning och träning. Jag förstår resonemanget.

 

En bra bana för mig är:

*en bana som främjar bra ridning.

*en bana där misstag ger fel i form av rivning eller annat fel.

*en bana där ryttare som håller bra galopp i bra rytm och tempo kan få ett flyt i banan.

 

Jag har sedan flera andra värderingar som ryttare när jag kommer ut på tävling med mina hästar. Det kan vara att jag ska kolla hästens status på aktuell nivå. Jag vet själv vilken nivå som ryttare jag rider på och vilka för/nackdelar jag har.

 

Vi gick igenom ledorden: Balans, rytm, linje, tempo och distans.

Vi gick igenom saker som kan störa rytmen beroende på hur man lägger böjda linjer, brytpunkter, vinklar i hinder ställda på linje. Sedan gick vi igenom hur man ska tänka på hur svår en anridning blir beroende på anridningen från hindret innan och jämförelsen blev, faktiskt, med svårighetsgrader i dressyrprogram. =)

Vi gick igenom hur karaktären på hindren ökar eller minskar svårighetsgraden på banan.

Underlagets inverkan på banan pratade vi om. Här känner jag nog att jag själv måste läsa på lite. Oftast kommer man till en tävlingsplats och tycker två saker om underlaget bra, eller dåligt. Skalan däremellan måste jag nog finjustera lite.

 

En av de saker jag tyckte var viktigast under dagen var det att kursledaren flerea gånger tog upp att det är viktigt att främja bra ridning. I låga klasser, där ryttarna ofta är orutinerad, ska man bjuda in till att ge dem bra förutsättningar för att få bra ridning även i fas 2(omhoppningen). Det är viktigt att inte inbjuda till någon slit och dra för att svänga så snabbt som möjligt i omhoppningen-sväng utan att placera hindren så att ryttaren istället väljer att rida en väg som ger bättre ridning.

 

Här är min banskiss för dagen. Vi hade lite tidspress och jag kan utan att blinka erkänna att jag hade noll inspiration och tanke på hur jag skulle rita banan innan. Förra året var och tittade på en(!) tävling. Året innan lika få. =P Jag är "lätt" ringrostig. Det ska bli ändring på det nu.

 

När jag ritade banan försökte jag göra som alltid när jag tittat på en banskiss innan jag ridit Norton. När jag tittar på banskissen rider jag rundan i mitt huvud och känner anridngen och rytmen i kroppen. Det får inte bli några "hack" i rytmen. Om det blir det rider jag om i huvudet tills allt flyter. Om det så krävs 20 ggr, så rider jag om rundan. Eftersom det är det enda jag kan gjorde jag samma här. Jag tittade på måtten och tänkte mig Vallentunas ridhus. Det är liknande.

 

Det några kommenterade var att vägen från 1-2 kunde tänkas bli lite svår. Det är 7 galoppsprång mellan.
Jag fick också lite kritik för att alla svängar utom en i fas 2(omhoppningen) var vänstersvängar. Jag ska tänka på det till nästa gång.

Överlag var det ändå en bra bana tyckte dem och det var roligt. Jag fick gå upp först och presentera min bana. Här måste jag bara få inflika att mentalkursen jag var på förra våren givit mig OTROLIGT mycket gällande att vistas i grupp såhär och presentera saker. Det jag tänker mest på är att det är lika "jobbigt" för alla. Jag tycker dock inte att det är några problem att stå och prata inför grupp. Jag är nöjd med min bana och jag tyckte att jag fått till grundstenarna i den bra.

Det var två på kursen som ridit 1,40 tidigare och jag tyckte mig se en skillnad i tankesättet i hur vi la upp banan jämfört med en del andra. Jag vet inte om det är att man värdesätter en 1,10 klass annorlunda när man hoppat högre.