Livet På En Kant

Nu är hästmat införskaffad. Jag hade tänkt köpa linfrökaka till häst som finns på påse, men om man jämförde priset med den för människa var det inte värt pengarna. Människopåsen kostade 19,90 och hästpåsten 169:-(!!!!!!). Tydligen kan man göra iordning för någon dag i förskott när det är så här pass kallt ute. Skillnaden mellan häst och människopåsen är att när man köper människopåsen måste man "tillaga" linfröna med kokande vatten. För 150:- får jag nog lov att göra det.

 

Nu ska jag ner. Ante är ju under igångsättning och igår fick han vila. Idag blåser det tokmycket och jag känner mig måttligt road av att vara ute i isblåsten. Nöden har ingen lag och någonstans kände jag att jag inte vill betala för att rida i ridhuset om jag inte absolut måste. Jag har faktiskt en uppsättning vindkläder för ridning och då är det inte värt att betala för att gå ner i ridhuset. Dessutom rider jag bara 20 min per gång ungefär.

 

Jag har också blivit tvungen att omstrukturera månaden lite då jag hade planerat annat, men bestämde mig för att investera pengar i att införskaffa mer kläder att sälja. Det är tur jag har kunskap både här och där när det gäller häst och kan göra en massa saker själv. Den här gången bestämde jag mig för att ta hand om bafotahästarna själv. Givetvis kollar hovslagaren när hon kommer, men jag brukar alltid få beröm för att det ser bra ut så jag oroar mig inte nu heller. Däremot orkar jag inte mycket så det blir många dagar som jag får ta lite. Dock är jag väldigt nöjd med det jag åstadkommit på tre dagar förra veckan. Det enda jag känner är ett problem är att lilla Hoppan är en snorvalp och har varit dum att lyfta bakfötterna på. Jag har jobbat på det och hon har blivit bättre. Fram är nästan färdiga på henne, men jag känner att bak känns som ett problem. Oftast är det så att problemen skapas av männisan och om jag tänker att det ska vara problem. Hur ska det då kunna gå bra? 
Det är bara att börja i änden: Ändra min mentala inställning, Sedan köra på med träning för att stabilisera min egen mentalitet. Jag kan utan att blinka säga att problemet sitter hos mig och inte hos hästen. Ante däremot är en klippa. Sist satt jag på en stol. Mycket praktiskt för en krympling med en så pass snäll häst. Honom har jag dessutom skor till som jag skulle kunna sätta på - om jag får i söm i hans betongfötter. Sist jag försökte slå på en sko på honom blev sömmarna till dragspel. 

 

Får se va