Som att slå huvudet på spiken!
Helt plötsligt dök en länk upp på min facebook och, som ni kanske vet sedan tidigare, läser jag ju inte bloggar normalt sett. Däremot finns det en blogg som jag läser ibland Livet sett genom rosa glasögon och det var precis den som var länkad, som en skänk från ovan kom exakt det inlägget jag behövde läsa.
När jag läste det här inlägget insåg jag att jag faktiskt behöver arbeta med mig själv ännu mer än jag redan gjort.I inlägget finns det även länkat vidare till ett annat inlägg. Här blev det för mig ännu tydligare vad jag måste arbeta på.
När jag läste texten i boken förstod jag att det jag mest tänker på är hur besviken jag blivit. Det genomtränger liksom allt. Hur ska jag nu kunna bli av med den känslan? Grejen är ju att det spelar INGEN som helst roll vilken person(manligt kön med en tanke om framtida förhållande) jag träffar. Jag lever ju fortfarande med besvikelsekänslan. Det sjuka är att den från början bottnar i något annat än de personer jag skrivit om här, men det spelar ingen som helst roll. Det är mig det handlar om nu. När jag läste ordet "disappointment" på bilden i inlägget slog det mig varje gång det upprepades att det är DET det handlar om. Vad gör jag nu? Hur ska jag bli av med den? Jag kanske måste ta och skriva ett brev till Irina jag också.
Jag ska sova på saken. Kanske har jag kommit på något klokt till imorgon, eller ni kanske har någon ide?
All comments are welcome!
