Real Time Analytics

Livet På En Kant

När paniken uppstår, en olycka händer så lätt

Publicerad 2013-01-06 20:44:00 i Pandoras Hope,

 
Ibland går allting så snabbt. Olyckor kommer på en miljontondels sekund och sedan står man där. Ensam i mörkret. Paniken uppstår, hjärnan slutar fungera. Det enda man tänker är måste, måste, måste. Varför, varför, varför? Idag stod måste för få loss hästenoch varför stod för varför har jag ingen kniv med mig när jag tar in hästarna? Det fungerar inte så.
 
Det började som så att jag kom för att ta in de sista hästarna. Norton stod snällt och väntade vid grinden. Först undrade jag var lillskrutt var för hon var inte synlig och jag hörde inte henne i mörkret. Naturligtvis tänker man fan har den brutit benet. Sedan ser jag hennes svarta siluett skymta uppe i backen. Nej, det var bara inbilling. Jag hinner tänka en lättnadens suck och tar in Norton. Jag går tillbaka för att hämta de andra och samtidigt som jag rundar hörnet på stallet ser jag samma siluett röra sig panikartat. Hjärtat hinner stanna när jag ser att hon står nära staketet. Jag börjar småspringa samtidigt som jag målar upp bilden över hur hon sitter fast i staketet. Jag kommer fram till hagen. Fan också, det är ju kolsvart. Jag ser ingenting. Jag hinner tänka att jag har lampa på mobilkameran. Den dröjer och jag känner inom mig hur hästen fått staketet fastsnurrat runt benet.
 
 
Lampan lyser upp. Vid det här laget har hästen slutat kasta sig i full förtvivlan och gett mig samma blick som hennes mamma gjort så många gånger. De är som att de säger: "Nu måste du hjälpa mig. Jag väntar här tills du hjälpt mig loss." Jag tackade gudarna för att de gett mig hästar med inteligens och att mamman talat om hur man ska göra. Den lilla kloka hästen stod nu bara helt stilla och lät mig undersöka det hela.
Jag konstaterade snabbt att hon bara lyckats få in tråden i karleden så att den fastnat i "skåran" ovanför hoven och innan kotan.
Varför har jag inte kniv med mig i hagen? Jag tittade snabbt och fann att det inte fanns någonstans att lätta på tråden. Jag behövde en kniv. De andra stallet har en kniv ute hade jag sett tidigare under dagen så jag sprang bort dit och hämtade den. Än en gång bad jag någon högre makt att hästen skulle fortsätta stå stilla.
Jag kom tillbaka och skar av tråden. Hästen satte ner benet.
Tänk, vilken tur. Tänk om den hade suttit fast någon annanstans, tänk om den hade snurrat in tråden, tänk om...., tänk om...., tänk om....

Nu gick det bra. Hästen kanske är lite svullen imorgon, men det är inget mot en skadad sena eller något annat som är avskuret. Puh!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela