Livet På En Kant

Insåg att jag skrivit den här rubriken en gång förut, men det är fan sant. Jag är typ sämst. Det är inte ofta jag känner så här, men det händer.

 

Idag känner jag mig värdelös för att jag typ lyckas fucka upp Ante-affären genom att inte ha hunnit bestämma mig för ett pris och till råga på allt inte hörde av mig förrän idag och då genom sms. Jag har faktiskt inte orkat svara. Det känns respektlöst och nonchalant från min sida sett. När man jobbar typ dygnet runt blir något lidande och nu blev det just det här. Någonstans slutar man som tänka.

Sedan fick jag också negativ kritik idag fick var som ett slag mitt i ansiktet. Jag pallar fan inte. Nåväl. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Låta sig lida lite och sedan kliva upp imorgon - ny dag nya möjligheter.

 

Det kanske låter lite mesigt att skriva så här. Jag bad åtminstone om ursäkt i mitt sms. Det är ju alltid något. Lättare hade varit kanske om jag hade ringt upp och sagt att jag är en jävla idiot Sorry, det var respektlöst och dåligt att inte höra av sig förrän nu.

 

jaja, livet går vidare. bara att köra på.