Livet På En Kant

Facebook-snoka måste ju vara något alla gör, men ingen erkänner typ. Jag gör det ibland och jag kan erkänna det. Om jag känner att det stör mig att jag måste gå in och kolla på någon annans logg brukar jag blockera den personen. Det är ju bara för  min egen skull då. För att jag inte ska bry mig liksom. Sedan när jag inte längre känner  samma, eller något, behov av det brukar jag ta bort blockeringen. Ibland glömmer jag bort personen till och med.

Usch! Jag är sjukt less på det där med facebook. Det är liksom inte så intressant längre. Själv föredrar jag nog att vara ute. Det är jag och hunden som gillar att vara två utenördar. Det är skönt.

 

Nu ska jag lägga mig. Jag blir inte roligare än då så här. Jag är helt slut efter att ha jobbat i två veckor och måste vila lite nu. Jag är (förhoppningningsvis) ledig till på tisdag kväll. Det gör inte mig så mycket att jag jobbar helgdagar och så nu för det innebär att jag kan jobba färre timmar till samma lön som om jag jobbar fler på vardagar. Om jag ska komma tillbaka och hålla mig frisk är det bättre att göra så här till en början och sedan ta längre pass.

 

Facebook-snokandet idag var först lite ångestframkallande, men sedan såg det bra ut så jag kan andas ut. ;-)