Jävla mupp jag är
Nu hade jag ju chansen igen. Det här gången lyckades jag fäppla till det ordentligt. Varför var jag inte trevlig? Jag är så jävla dum. Eller egentligen är jag inte dum. Jag är bara så jävla rädd. Att jag ska bli sårad.
Idag gick det för långt när jag inte ens tittar på personen och nonchalerar. Varför liksom? Jag kan inte svara. Varför ska det vara så svårt? Det är ju det jag tänkt mest på den senaste tiden. Ja, jag kan erkänna. Jag tänker på personen - mycket! Suck! Varför ska det vara så svårt?
Idag gick det för långt när jag inte ens tittar på personen och nonchalerar. Varför liksom? Jag kan inte svara. Varför ska det vara så svårt? Det är ju det jag tänkt mest på den senaste tiden. Ja, jag kan erkänna. Jag tänker på personen - mycket! Suck! Varför ska det vara så svårt?
Jag började ju på en persons inrådan läsa en blogg igår. Jag hittade en liknelse till MIN känsla när jag läste. Det känns som det känns för hon som skickat in frågan här: http://rosaglasogon.se/2012/02/10/hur-slutar-jag-vara-klangig/. Nu menar jag själva rädslan alltså. "Typerna" i brevet stämmer ju inte och inte heller förhållandena mellan personer.
