Livet På En Kant

Idag fick jag lite barnkläder från en bekant. I dagens samhälle är det väldigt populärt att ge bort kläder till hemlösa. De har ju ingenting. Det är sant. Det håller jag med om. Däremot tror jag att vi ofta glömmer samhällsgruppen precis ovanför. De som inte fallit ner till sista trappsteget i den svenska samhällshierarkin.

 

Jag har funderat länge på det här. En dag stod jag och pratade med en i stallet som har en släkting som jobbar i en skola i Märsta. På den här skolan har det samlats det lägsta samhällsskiktet.
I den skolan fungerar det så här:

Måndagar: Det spelar ingen roll vad som serveras till lunch. ALLT tar slut. Barnen är nämligen så hungriga, efter att inte ha ätit ordentligt sedan sista måltiden i skolan på fredagen. Förstår ni då att det som gäller är att familjerna är så fattiga i detta område att de inte har råd att äta ordentligt på helgerna.

 

Jag vet att de flesta nu säger, men vadå, vi har ett skyddsnät, de lever ju ändå på mina skattepengar, pengarna går väl till annat bla bla bla. Det spelar ingen roll vad ni tänker. BARNEN far illa. Det är bara att konstatera och jag tror att oavsett vad som händer försöker man ändå se till att ens eget barn har mat på bordet.

 

Jag kollade iaf upp detta med barnkläder. Det verkar som att skolor inte får ge. Det handlar om någon form av rättvisa. Därför kollade jag runt på andra ställen och hittade idag ett ställe som jag ringde till. På deras hemsida kan man läsa.

 

 

Jag letade först upp boenden för ensamkommande flyktingbarn, men de boendena hade barn som var mellan 14-17 år. Just nu hade jag inte den typen av kläder. Barnen på stället jag ringde till nu var upp till 12 år.

Jag hoppas kunna få lämna kläderna hit! De ringer upp i eftermiddag och jag försöker få iväg kläderna nästa vecka någon gång.