Det går inte en dag....
Jag ska allvarligt säga att det inte går en dag utan att jag tänker på att jag borde göra mig av med Norton. Den enda funktionen han fyller för mig just nu är att han är sällskap åt lilla Hoppan. I övrigt fyller han inget syfte i mitt liv. Det är varken rättvist mot honom eller mig. Varje dag kostar han mig massor med tid och energi - som jag inte har. Han kostar mig varje månad dessutom pengar. Förutom att jag mockar och gör iordning mat åt honom varje dag fodrar jag dessutom honom varje vecka. Han kostar mig alltså privat kvalitetstid. Som jag faktiskt behöver just nu. Istället för att fodra Norton-fodringen en lördagkväll kan jag ägna den tiden åt mig själv. En viktig grej till är att jag anser att varje häst man har ska uppfylla ett syfte. Hästen behöver en uppgift och mening i sitt liv. Även om det är att vara hamster-attribut. Ni vet typen som inte har hästen annat som statussymbol och något att titta på, fyller den fortfarande en funktion i livet. Personligen anser jag att det är fel endast för det syftet, men det är ju upp till var och en.
Problemet för min del är att jag inte vet vad jag ska göra med hästen. Det lättaste och mest rimliga skulle vara att någon annan tog över hästen och hade den. Han är faktiskt fullt ridbar. Kan hoppa lättare banor både på träning och tävling. Grejen är att det aldrig dyker upp någon sådan. Jag känner en som jag skulle vilja lämna honom till som skulle älska och ta hand om honom efter absolut bästa förmåga. Tyvärr har hon varken tid eller råd, tror jag. Jag har inte frågat. Tränaren hon skulle välja att rida för vet jag har kompetens och tankesätt som passar mitt och jag skulle aldrig oroa mig för att hästen inte fick absolut bästa tänkbara omvårdnad. Det känns fel att ta bort en häst som fortfarande skulle kunna glädja någon annan.
I den bästa av världar. Jag får fortsätta tänka varje dag. Mer än så orkar jag inte. Jag får be för den perfekta lösningen. Jag trodde jag hade det med två medryttare, men den ena sa upp sig och jag måste återigen börja om med att leta någon ny. Det i sig är ju ett enda stort besvär. Speciellt eftersom jag hade två så bra. En är ju kvar, men det är verkligen svårt att hitta en som passar och är bra.
