Ni kanske tycker att jag är löjlig
Ni kanske tycker att vafan är man intresserad av någon är det väl inte så svårt att höra av sig. Det är det väl inte heller - egentligen. Hur svårt kan det vara? Problemet uppstår inte förrän man är så rädd att svaret inte ska vara det man önskar att man hellre är utan. Det är då det börjar bli jobbigt.
Jag är hellre utan svaret om det inte är det jag önskar och eftersom jag känner mig högst osäker så kommer jag inte att göra något. Så enkelt är det. Om svaret på frågan kan vara ja eller nej är det 50% chans att få något av dem. Nu är det så att jag inte kommer att våga chansa om jag inte vet med 100% att svaret är det önskade. Kanske att jag kan sträcka mig till 99,99%. Alltså avstår jag. Risken är alldeles för stor. Förstår ni inte nu så har ni inte upplevt det här. Jag brukar tycka att andra är löjliga när de är mesar, men ju mer man lever desto mer ödmjuk blir man.
Nu ska jag sova och vakna till vad som SKA bli en bra vecka. Den här veckan ska efterlevas "Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det." En person som jag pratade med idag ger hopp till mänskligheten. Jag kommer aldrig att berätta vem det är. Vi kan bara säga att det finns små människor och sedan finns det stora människor. Den här personen skulle jag hellre dö än att svika. Jag vet att många är rädda för den. Jag är inte det. Jag bara hyser enorm respekt för denne. Den ger mänskligheten hopp.
