Jag vet att det är många som skulle vilja slå mig nu, ...
...men jag kan bara inte sluta tänka på honom. För att det inte ska bli några missförstånd är det en viss A jag pratar om här.
Det känns helt orimligt och jag borde leta upp någon annan. Nu har ju jag försökt och jo, jag ska ut med den här andra som jag nämnde igår. Problemet är bara att jag återkommer till den som jag inte borde tänka på. Jag vet att alla tycker att det är fel och jo, själv skulle jag vilja sluta. Det är bara det att det går inte.
Egentligen är han bra. Även om det kanske inte sett ut som det. Det blev liksom bara fel. Jag har min del i det hela också. Det vet jag. Det är bara det att det är svårt att sätta ord på ens egna brister och fel. Nu har det gått så långt att jag faktiskt är lite rädd för personen i fråga och jag vet inte ens hur jag ska göra.
Jag väntar på att han ska dyka upp, men min gissning är att han är lika rädd som jag alternativet är att han helt enkelt inte vill träffa mig. I min värld heter det att den hatar mig. Den största rädslan är ändå den att han inte ska komma fram, för även om jag inte på något sätt normalt sett är en rädd människa eller har svårt för att prata har det här som passerat någon gräns även för mig. Jag vet att ni som känner mig nu kanske tycker att det verkar konstigt att jag inte skulle kunna öppna min mun och säga vad jag tycker. Det är oftare och oftare jag får bita mig i tungan för att inte säga min åsikt direkt. I det här fallet är jag bara rädd att svaret inte är det jag önskat och då är jag hellre utan.
Jag fattar inte hur det kan bli så här. Det är inte så lätt alltså. Jag måste nog grubbla lite på det här och återkomma senare i eftermiddag förhoppningsvis något klokare. Idag ska jag och V kratta lite hö och det är bra dagar för tankar.
Det känns helt orimligt och jag borde leta upp någon annan. Nu har ju jag försökt och jo, jag ska ut med den här andra som jag nämnde igår. Problemet är bara att jag återkommer till den som jag inte borde tänka på. Jag vet att alla tycker att det är fel och jo, själv skulle jag vilja sluta. Det är bara det att det går inte.
Egentligen är han bra. Även om det kanske inte sett ut som det. Det blev liksom bara fel. Jag har min del i det hela också. Det vet jag. Det är bara det att det är svårt att sätta ord på ens egna brister och fel. Nu har det gått så långt att jag faktiskt är lite rädd för personen i fråga och jag vet inte ens hur jag ska göra.
Jag väntar på att han ska dyka upp, men min gissning är att han är lika rädd som jag alternativet är att han helt enkelt inte vill träffa mig. I min värld heter det att den hatar mig. Den största rädslan är ändå den att han inte ska komma fram, för även om jag inte på något sätt normalt sett är en rädd människa eller har svårt för att prata har det här som passerat någon gräns även för mig. Jag vet att ni som känner mig nu kanske tycker att det verkar konstigt att jag inte skulle kunna öppna min mun och säga vad jag tycker. Det är oftare och oftare jag får bita mig i tungan för att inte säga min åsikt direkt. I det här fallet är jag bara rädd att svaret inte är det jag önskat och då är jag hellre utan.
Jag fattar inte hur det kan bli så här. Det är inte så lätt alltså. Jag måste nog grubbla lite på det här och återkomma senare i eftermiddag förhoppningsvis något klokare. Idag ska jag och V kratta lite hö och det är bra dagar för tankar.
