Fucking lidande! =(
Usch! Jag har funderat lite på senare tid, eller sista veckan iaf, på en sak. För ett tag sedan kallade ju jag en person för jävla tönt om ni kommer ihåg. http://livetpaenkant.blogg.se/2012/june/jag-ar-fortfarande-ledsen.html Det kanske inte framgick riktigt, men jag ansåg att han var en jävla tönt skrev jag. Det var dumt. Jag är ju själv en lika stor tönt som inte kan gå fram jag.
Jag vet att det är fel, men jag vill verkligen prata med honom. Det kommer jag aldrig att våga. Jag lever hellre i ett konstant lidande än ligger nere på botten igen. Efter att jag träffade honom första gången har det liksom aldrig blivit något annat. Allt jag kan göra är att jämföra alla andra som jag tänker träffa med honom. Ingen är samma. =(
Nu låter kanske det här bra i era öron, men grejen är den att han sagt att han inte vill träffa mig för han påstår att det aldrig kan bli något mellan oss. Grejen då blir ju att eftersom han inte vill träffa mig kan jag heller inte gå fram och prata med honom. Nu har han inte dykt upp efter den där dagen jag skrev att han var en jävla tönt. En slump! Nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Det har gått så långt att jag funderat på att flytta. Jag ser liksom ingen annan utväg. Jag orkar inte veta varje dag att det finns en promilles chans att han dyker upp. Det går inte.
Sannolikheten är nästintill obefintlig till att jag kommer fram och säger något och att jag dessutom skulle vara trevlig, nja, det är ännu mindre troligt. Jag skulle nog vara extremt avvaktande. Dock, hur jag än betedde mig, skulle jag för några sekunder känna lycka och vara lite glad.
Nej, nu måste jag ner till hästarna. Jag får fundera vidare.
Jag vet att det är fel, men jag vill verkligen prata med honom. Det kommer jag aldrig att våga. Jag lever hellre i ett konstant lidande än ligger nere på botten igen. Efter att jag träffade honom första gången har det liksom aldrig blivit något annat. Allt jag kan göra är att jämföra alla andra som jag tänker träffa med honom. Ingen är samma. =(
Nu låter kanske det här bra i era öron, men grejen är den att han sagt att han inte vill träffa mig för han påstår att det aldrig kan bli något mellan oss. Grejen då blir ju att eftersom han inte vill träffa mig kan jag heller inte gå fram och prata med honom. Nu har han inte dykt upp efter den där dagen jag skrev att han var en jävla tönt. En slump! Nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Det har gått så långt att jag funderat på att flytta. Jag ser liksom ingen annan utväg. Jag orkar inte veta varje dag att det finns en promilles chans att han dyker upp. Det går inte.
Sannolikheten är nästintill obefintlig till att jag kommer fram och säger något och att jag dessutom skulle vara trevlig, nja, det är ännu mindre troligt. Jag skulle nog vara extremt avvaktande. Dock, hur jag än betedde mig, skulle jag för några sekunder känna lycka och vara lite glad.
Nej, nu måste jag ner till hästarna. Jag får fundera vidare.
