Tävlingsmomentet är det jag klarar bäst i livet, tror jag
Hade en jätterolig idé till ett blogginlägg, men när jag för en gångs skull behövde använda wikipedia fungerar det inte. Det kanske blir så att jag skriver det en annan dag.
Nu har jag fixat stallet för kvällen. Imorgon tänkte jag kliva upp lite tidigare för jag har en del att göra innan jag drar iväg till jobbet.
Har suttit här nu flera dagar och varit lite besviken på att bloggen inte har samma höga antal läsare som jag hade några dagar. Rannsakar jag mig själv har jag inte direkt levererat lika roliga inlägg heller. Och om jag tittar en gång extra är antalet läsare fortfarande högre än för två veckor sedan. Jag är bara löjlig och en konstant tävlingsmänniska.
Idag gjorde jag något som jag sedan ångrade. Meningslöst liksom och varför gör jag något som jag vet ändå inte fungerar. Jaja, bara skita i det. Imorgon är en ny dag och då fortsätter jag mentalakursen-träningen eller vad den nu hette. Inser att den på ett sätt är bra för mig för även om jag gör vissa saker som andra aldrig skulle drömma om är jag faktiskt riktigt rädd för andra saker.
Första delen av kursen tog kursledaren upp om att alla har en "safe-zone". Kursen är i första hand riktad till själva tävlingsmomentet när man rider, men jag vill gärna lägga in delarna i mitt övriga liv. Just den här första gången insåg jag att om jag ska träffa en grupp människor där jag inte vet vilka de är letar jag upp ett "moraliskt stöd" att ha med mig när jag går. Jag kan inte träffa en grupp andra människor utan att veta vilka det är. Det är faktiskt så att det är ett problem egentligen. På ett sätt hindrar det mig en del i mitt liv och jag började omedelbart att bearbeta det. Har hittat några fler saker där jag också kan härleda till vanliga saker i livet. Tävlingsmomentet är det jag klarar bäst i livet, tror jag. Där vet jag hur jag ska agera.
Har väl en del att bearbeta och det är bara att börja överst på listan och sedan stryka över eftersom. Första steget är insikten om problemet tror jag. Det är dessutom det svåraste. Resten är ganska enkelt.
Nu har jag fixat stallet för kvällen. Imorgon tänkte jag kliva upp lite tidigare för jag har en del att göra innan jag drar iväg till jobbet.
Har suttit här nu flera dagar och varit lite besviken på att bloggen inte har samma höga antal läsare som jag hade några dagar. Rannsakar jag mig själv har jag inte direkt levererat lika roliga inlägg heller. Och om jag tittar en gång extra är antalet läsare fortfarande högre än för två veckor sedan. Jag är bara löjlig och en konstant tävlingsmänniska.
Idag gjorde jag något som jag sedan ångrade. Meningslöst liksom och varför gör jag något som jag vet ändå inte fungerar. Jaja, bara skita i det. Imorgon är en ny dag och då fortsätter jag mentalakursen-träningen eller vad den nu hette. Inser att den på ett sätt är bra för mig för även om jag gör vissa saker som andra aldrig skulle drömma om är jag faktiskt riktigt rädd för andra saker.
Första delen av kursen tog kursledaren upp om att alla har en "safe-zone". Kursen är i första hand riktad till själva tävlingsmomentet när man rider, men jag vill gärna lägga in delarna i mitt övriga liv. Just den här första gången insåg jag att om jag ska träffa en grupp människor där jag inte vet vilka de är letar jag upp ett "moraliskt stöd" att ha med mig när jag går. Jag kan inte träffa en grupp andra människor utan att veta vilka det är. Det är faktiskt så att det är ett problem egentligen. På ett sätt hindrar det mig en del i mitt liv och jag började omedelbart att bearbeta det. Har hittat några fler saker där jag också kan härleda till vanliga saker i livet. Tävlingsmomentet är det jag klarar bäst i livet, tror jag. Där vet jag hur jag ska agera.
Har väl en del att bearbeta och det är bara att börja överst på listan och sedan stryka över eftersom. Första steget är insikten om problemet tror jag. Det är dessutom det svåraste. Resten är ganska enkelt.
