Livet På En Kant

Den här mentalkursen har fått mig att tänka till på det mesta. Även den här bloggen. Jag insåg när vi satt med det där pappret att jag nog vill ha betydligt fler besökare. Nu är ju frågan hur fan gör jag? Den här bloggen handlar om mig och målgruppen, ja, det är ju ni. Hur gör jag då för att få fler besökare? Jag vet hur jag får besökare som läser en gång och jag kan få väldigt många rakt av, men då handlar bloggen inte i första hand om mig och den målgruppen jag har blir nog måttligt intresserad av inlägget. Det var inte tanken. Jag behöver få fler läsare som vill läsa om mig. Vad gör då mig unik? Hmm....personligen vet jag att det räcker med att jag är jag, men jag behöver nog bli bättre på att uttrycka det i text.

Det finns faktiskt en hel del som jag väljer att inte skriva om här av den enkla anledningen att jag inte riktigt vågar. Att skriva om när samtalsämnet blev småsnoppar och negerkukar vid intag av en måltid för ett tag sedan kändes lite för rått. Dels för att man i Sverige inte får använda ordet neger och dels för att, ja, jag vet inte, men inte fan kan man väl erkänna att det är sådana saker man pratar om. Eller?

En sak som jag gissar skulle kunna locka en hel del läsare är om jag la ut nakenbilder. Nu vet jag inte om ni egentligen har någon längtan efter det. Igår konstaterade jag att mina bröst redan vid en ålder av 30 hängde halvvägs ner till höften. Hur fan kommer jag då att se ut vid en ålder av 40? Jag anser mig väl inte så fet, men jag har nog både fläsk hängandes lite här och var och en och annan bristning. Är det verkligen något ni skulle vilja se? Dessutom skulle det vara svårt att se något då håret från mina ben mer ser ut att komma från en mammut än att växa på en människa och med tanke på hur jag beskrivit mina mansproblem kan vi tillsammans anta att det lär fortsätta växa. Svett luktar jag ibland också, fast det kanske inte har med bilden att göra. Nåväl, nakenbilder lär det inte heller bli på bloggen.

Jag får fundera vidare på hur jag ska kunna öka antalet besökare och jag tänkte att om jag får upp snittbesöken 20 till per dag inom en månad är jag nöjd. Det borde vara rimligt. Det ligger på sannolikhetslistan. På osannolikhetslistan säger jag en miljon. Om jag fortsätter skriva på svenska är en miljon mycket, mycket svårt att uppnå och osannolikt känns det dessutom med tanke på att det isf skulle vara en på nio svenskar som skulle läsa mig. Å andra sidan har nästan så många sett mig på tv så vafan. Jag skulle ha bloggat på då, när jag hade lite flow på massmedialt intresse och gratisreklam. Ingen idé att vara bitter över det. Vill jag kan jag ju alltid hitta på något. Så svårt var det inte att få vara på löpsedeln både Aftonbladet och Expressen samma dag. =D Det i sig är ju fan en enorm bedrift. Hur många svenskar har lyckats med det?