I am so mean!
Idag såg jag en bild på en unge och jag vet att man inte får tänka så, men den var så jävla ful. Jag är en ond människa som tänker så om ett barn, jag vet. Grejen var den att den var en exakt kopia av sin pappa och han är både assuperful, jätteotrevlig som person och allmänt avtändande. Jag hoppas att det är därför som jag sådär spontant tänkte att ungen var så ful.
Det är lite jobbigt eftersom man inte får tänka så, men faktum är att vi alla gör det ibland. Du kan omöjligt säga att du inte tänkt den tanken någon gång du heller. Du ser ett barn på stan och tänker "Fy fan vilken ful unge". Såvida du inte är blind måste du bara ha tänkt så. Om bara jag är den enda som tänker onda tankar ibland måste det innebära att jag är djävul her self, eller? Jag kanske är det. Ibland känns det som att jag varken har empati eller sympati, fast jag vet att jag har det.
Förut kunde jag få dåligt samvete av sådana här onda tankar, men det får jag inte längre. Jag undrar lite om det är en utveckling, eller om det rent av min madness som håller på att ta över helt. Ni märker väl när jag spårat ur totalt. När haveriet av hjärnsubstansen i min hjärna är komplett.
Det är lite jobbigt eftersom man inte får tänka så, men faktum är att vi alla gör det ibland. Du kan omöjligt säga att du inte tänkt den tanken någon gång du heller. Du ser ett barn på stan och tänker "Fy fan vilken ful unge". Såvida du inte är blind måste du bara ha tänkt så. Om bara jag är den enda som tänker onda tankar ibland måste det innebära att jag är djävul her self, eller? Jag kanske är det. Ibland känns det som att jag varken har empati eller sympati, fast jag vet att jag har det.
Förut kunde jag få dåligt samvete av sådana här onda tankar, men det får jag inte längre. Jag undrar lite om det är en utveckling, eller om det rent av min madness som håller på att ta över helt. Ni märker väl när jag spårat ur totalt. När haveriet av hjärnsubstansen i min hjärna är komplett.
