Livet På En Kant

Nu har jag ridit Ante. Siktar man på OS går det inte att ligga på latsidan. Nu tillhör visserligen OS ett av de mål som låg på osannolikhetslistan, men jag kommer ju inte dit om jag inte ens försöker.

Igår kollade jag almanackan i ridhuset och såg att det var två som skulle hoppa kl 9 i morse. Sagt och gjort knallade jag ner efter utsläpp och fodring(naturligtvis ingick även ett samtal med en annan i stallet).  Där hittade jag bara en som red runt utan hinder. Tydligen hade den andra som skulle hoppat fått en träningstid och åkte iväg istället.

Nu gjorde inte det något utan det visade sig att det var ännu en som skulle hoppa, men lite senare. Perfekt! Nu kunde ju jag haka idag till och med. Gick hem och sadlade och kom tillbaka bara för att konstatera att någon även rastade sin häst där. Hästen i fråga framstod först mer vild än tam(i Antes värld tillräckligt för att bli föremål för eget bus). Jag hann få en otrolig ångest, men min hjärna kopplade direkt in till mentalakursbiten och jag tänkte snabbt igenom hur jag skulle agera. Mycket bra övning bara i det hänseendet idag. Tio poäng till mig! Red runt en stund och när hoppehästen började rida över ett gäng med bommar hann det tilta till i Antes lilla hjärna. Jag gjorde check – andas- agera lugnt – gör ingen sak av det hela – check. Det gick bättre nästan på en gång och vi red vidare. Tio nya poäng till mig!

Ante var extrempigg även om jag red på rätt ordentligt igår i hopp om att ta något skutt idag. Efter en stund fick jag till galoppen riktigt bra och jag älskar hans galopp. Tänk om man fick ha tio sådana hästar att rida. Jag är liksom överlycklig över att bara ha en. Känslan han ger när man rider kan inte ens mätas. På en skala på 1-10 är han lätt på 100.

Även hinderbiten gick bra. Här fick jag också en mental tankeställare som jag måste jobba på. Han strulade lite i anridningen och jag kommer på mig själv med att tänka ”Ja, men han är ju som sin mamma”. Tanken om henne just då var att hon var ju praktiskt taget omöjlig att få en vettig anridning på. Hoppa allt, det gjorde hon, men anridngen var sjukt svår. Det är inte lätt att rida en ashet häst som är superkänslig i munnen. Det här är något jag ska jobba med och nästa gång jag hoppar kommer jag att ha perfekta anridningar.


Dessutom vill jag lägga till 100 poäng till mig själv för att jag gick ner i ridhuset trots att jag höll på att frysa ihjäl. Jag hatar att rida när det är kallt. Dock måste jag erkänna att det inte var så kallt när jag väl satt till häst.

Så här såg det ut idag när jag skulle kliva upp. Lite roligare vy idag med hinder på banan.


Ska jag tolka det här som att Norton tycker att krubban är useless eftersom det aldrig är något i den. Jag vet inte. Vad tror ni? Han har iaf ställt hinken i krubban i natt.


På det här bilderna kan ni ser kallt det var. Det kändes som att jag hade förfrusit fingrarna innan jag gick ner i ridhuset. Kolla in frosten i manen på den översta bilde och på hela kroppen på den lilla på den nedre bilden.