Usch! Jag blir så trött på alla jävla självutnämnda experter
Idag är jag trött på alla jävlar som tror att de är någon form av natural horsemanship experter. Kan ni inte bara fatta att ni INTE är Guds gåva till hästen?
Nu finns det dem som är riktigt duktig. Jag kan inte säga annat. De jag nu har i åtanke är alla jävla wannabees. Ni är jävligt många dessutom. Det som är farligt med er är när ni tror att ni kan något som ni faktiskt inte kan. Det är faktiskt inte förrän då det är farligt. Det är som om man jämför det med en nybörjare som rider an mot ett hinder. Fattar ni grejen då?
När det kommer till det här jävla NH, som jag egentligen tycker är vettigt, verkar det som att man kan utnämna sig till någon jävla expert för att man läst en bok, sett en video, varit på en clinic, eller värst av alla, det är dem som bara anser att det är bra hästhållning och därför utnämnt sig till expert.
Då kommer man till någon som har en häst som är sk "NH-tränad" som är jävligt rädd för en. Jo, men vafan, jag har väl slagit hästjäveln jag aldrig tagit i itidigare.
Det jag tycker är mest intressant i det här är att jag slår mina hästar, det gör jag faktiskt. När det är befogat. Det händer också att de får en grep i arslet eller en sop. Lyfter min häst benet åt mig med avsikt att sikta, sparka, eller bara markera pickar jag den i rumpan med en grep eller sopar till den. Det är ett exempel bara. Springer hästen på mig slår jag tillbaka en par gånger. Jag har blivit översprungen och vill inte bli det igen.
Det konstiga i det här är att mina hästar är inte spörädda. Jag slår givetvis aldrig mina hästar obefogat. Vi har konsekventa regler. De går inte att misstolka och mina hästar litar på mig. En bra ledare är konsekvent och kan avgöra när det behövs att ledarskap sätts in. Så länge mina hästar sköter sig är vi kompisar. Vad gör det om den tar ett steg bara den stannar och står still när du ber den?Vem fan vill leva i diktatur? Mina hästar och jag har roligt ihop och är ett team. Måste jag bestämma gör jag det. Annars får de vara i fred. Mina hästar får ta det där extra steget. Måste de stå stilla ber jag om det och då står de stilla. Det är aldrig något snack, men jag har inte heller behovet av att leda mina hästar i någon form av diktatorstil.
Vem är det då som har horsemanship? Den som har hästen som är rädd, men aldrig blir slagen eller den som får en sop i arslet när den gör fel, men vet vilka gränser som gäller.
Nu finns det dem som är riktigt duktig. Jag kan inte säga annat. De jag nu har i åtanke är alla jävla wannabees. Ni är jävligt många dessutom. Det som är farligt med er är när ni tror att ni kan något som ni faktiskt inte kan. Det är faktiskt inte förrän då det är farligt. Det är som om man jämför det med en nybörjare som rider an mot ett hinder. Fattar ni grejen då?
När det kommer till det här jävla NH, som jag egentligen tycker är vettigt, verkar det som att man kan utnämna sig till någon jävla expert för att man läst en bok, sett en video, varit på en clinic, eller värst av alla, det är dem som bara anser att det är bra hästhållning och därför utnämnt sig till expert.
Då kommer man till någon som har en häst som är sk "NH-tränad" som är jävligt rädd för en. Jo, men vafan, jag har väl slagit hästjäveln jag aldrig tagit i itidigare.
Det jag tycker är mest intressant i det här är att jag slår mina hästar, det gör jag faktiskt. När det är befogat. Det händer också att de får en grep i arslet eller en sop. Lyfter min häst benet åt mig med avsikt att sikta, sparka, eller bara markera pickar jag den i rumpan med en grep eller sopar till den. Det är ett exempel bara. Springer hästen på mig slår jag tillbaka en par gånger. Jag har blivit översprungen och vill inte bli det igen.
Det konstiga i det här är att mina hästar är inte spörädda. Jag slår givetvis aldrig mina hästar obefogat. Vi har konsekventa regler. De går inte att misstolka och mina hästar litar på mig. En bra ledare är konsekvent och kan avgöra när det behövs att ledarskap sätts in. Så länge mina hästar sköter sig är vi kompisar. Vad gör det om den tar ett steg bara den stannar och står still när du ber den?Vem fan vill leva i diktatur? Mina hästar och jag har roligt ihop och är ett team. Måste jag bestämma gör jag det. Annars får de vara i fred. Mina hästar får ta det där extra steget. Måste de stå stilla ber jag om det och då står de stilla. Det är aldrig något snack, men jag har inte heller behovet av att leda mina hästar i någon form av diktatorstil.
Vem är det då som har horsemanship? Den som har hästen som är rädd, men aldrig blir slagen eller den som får en sop i arslet när den gör fel, men vet vilka gränser som gäller.
