Vatten är strömförande!
Idag glömde jag vattnet på ett stund efter att det var fyllt i hagen. Tydligen i den här hagen blir det en jättestor pöl vid grinden, det upptäckte jag nu idag då. Det kändes ju lite jobbigt när jag efter det skulle gå och ta in hästarna eftersom det var väldigt besvärligt att ta sig ut i hagen.
Norton kom snällt och föjde med bort till grinden och Ante gick efter. Norton tyckte att det här med vattenpölen var dumt och försökt gå samma väg som mig, men det gick dåligt. En häst fick nämligen inte plats bakom vattenbaljan. Det innebar att jag hade grinden i vänster hand och ett stycke häst i höger som jag försökte dra framåt. Det gick sådär. Ante däremot hade inga problem med pölen och knallade rakt fram och ställde sig mitt i. Han verkade lite sugen på att följa med också. I mitt dragande för att få Norton framåt tappar jag ena grinhandtaget och det åker rätt ner i pölen.
Jag har aldrig sett en sådan kvick reaktion hos Ante någon gång när han fick sig en stöt genom fötterna. Det här ledde till att Norton blev lite rädd och hoppade till varpå han tar ett steg fel och ställer ner ena hoven i vattnet. Det ledde naturligtvis till att även han fick en stöt. Själv står jag och vickar på kanten till pölen men en, numera, backandes Norton.
Till slut lyckades jag få Norton att stanna kvar. Grindhandtaget med tillhörande tråd ligger fortfarande kvar i vattnet och leder ut ström. Tack och och lov att det är plast på handtaget för jag lyckades få tag i det utan att få på mig vatten. Snyggt det hade varit om även jag trampat i vattnet....
Vi såg nog ut som Humle och Dumle-klubben idag!
