Livet På En Kant

Skönt att få jobba igen. Jag är uppenbarligen inte typen som bara kan sitta hemma. Som vanligt har jag missbedömt tiden lite på morgonen och jag är lite sen. Bussen går om tjugo minuter och innan det ska jag hinna gå ut med hunden. Egentligen är det nog lugnt för det är den här tiden jag brukar ha hunnit så här långt på morgonen.

Idag blir det jobb och sedan stallet. Jag tänkte nog rida Ante idag också en liten sväng. Åtminstone ta ut honom på ridbanan. Helt otroligt vad snäll han blivit på en gång. Nu går han som en hund när man leder honom och stigbettet känns helt överskattat. Han är som en liten prins med huggtänder och vampyrinstinkter.