Identitetskris - tro, hopp och fighting spirit
Sista tiden har det blivit lite mindre bloggande. Det beror helt enkelt på att jag varit helt slut sedan jag började jobba mina 2,5 timme per dag. Jag trodde att det skulle vara busenkelt att jobba de timmarna, men där hade jag fel. Någonstans tror jag att hälften är ens egen inställning och det är så många som skapar sig en identitet av sin sjukdom och/eller sina krämpor. De gömmer sig bakom det och skyller gärna på det om det är något som inte är bra. Typ som att jomen, jag har ju blablabla, så därför kan jag inte blablablabla ,förstår du. Jo, jag har varit sjuk jag också och jag tog mig identiteten av det - ett tag - tills jag såg vad som hände. Hur ska jag då kunna bli frisk? Om jag bara envisas med att skylla ifrån mig på min sjukdom och låta den bli bilden av mig. Nej, då får man fortsätta vara sjuk tills man dör.
Jag har i alla fall bestämt hur jag ska lägga upp mitt liv i framtiden. På vägen i mitt liv har jag tappat flera saker. Först tron på att det kan vara bra. Hoppet tappade jag någonstans i samma veva. Jag passade samtidigt på att tappa min fighting spirit. Ni vet, den som gör det där sista lilla och får en att överleva det värsta, kämpa på och gå vidare.
Hoppet hittade jag förra året, hos en person som flög förbi i mitt liv som hastigast. Personen i fråga är antagligen helt omedveten om det och om sanningen ska fram är det oväsentligt. Men, tack säger jag. Du gjorde att jag fick hoppet tillbaka.
Tron om framtiden är jag lite osäker på om jag till 100% har hittat tillbaka till ännu. Först måste jag lösa mitt stora problem. Tack och lov har jag bara ett. Förra veckan tog jag ju steg ett och jag sitter just och funderar på om jag inte ska påbörja steg två just idag. Idag är en bra dag!
Fihgting spirit, ja, den har jag precis hittat. Det är en person som bidragit till det också, men den vet inte om det. Nu tänker jag använda den på ett klokt sätt enbart för att vinna på det själv i förlängningen. Ja, alltså det är inte så att jag tänker utnyttja eller köra över någon annan på vägen, tvärtom vissa kommer jag att behöva. Andra kan nog gynnas av att få ta del av vissa saker som kommer att ske, men ni kommer att bli noga selekterade.
Förresten, en person till bidrog faktiskt till att öka både tro och hopp i veckan, men inte heller den vet om det. Den, personen alltså, har ingått i min plan tidigare, men planen avtog stort ett tag. Hmm...måste kanske börja tänka om igen på hästplanet. Nu när det verkar som att min plan ändå kan funka.
Jag har en bit kvar som fattas nu för att kunna lägga det här pusslet färdigt. Bara en, men jag har några månader på mig att fundera på det också. I den här planen passar det perfekt att inte jobba heltid. Jag behöver tiden som jag får över. Dessutom behöver jag spara tid på hästen jag tänkt ha kvar och jag har bestämt mig för att flytta den till stället där jag jobbar. Det verkar enklast. För att lyckas med det jag nu ska sjösätta måste jag få bort eventuella störande moment i mitt liv och ha fullt fokus på målet. Jag räknade därför ut att flytta hästen är enklast när allt finns på plats och jag inte behöver fundera och fixa med saker runt hästen.
Jag ska fan lyckas och när jag väl har bestämt mig är jag en av de tjurigaste människorna som går i ett par skor.
Jag har i alla fall bestämt hur jag ska lägga upp mitt liv i framtiden. På vägen i mitt liv har jag tappat flera saker. Först tron på att det kan vara bra. Hoppet tappade jag någonstans i samma veva. Jag passade samtidigt på att tappa min fighting spirit. Ni vet, den som gör det där sista lilla och får en att överleva det värsta, kämpa på och gå vidare.
Hoppet hittade jag förra året, hos en person som flög förbi i mitt liv som hastigast. Personen i fråga är antagligen helt omedveten om det och om sanningen ska fram är det oväsentligt. Men, tack säger jag. Du gjorde att jag fick hoppet tillbaka.
Tron om framtiden är jag lite osäker på om jag till 100% har hittat tillbaka till ännu. Först måste jag lösa mitt stora problem. Tack och lov har jag bara ett. Förra veckan tog jag ju steg ett och jag sitter just och funderar på om jag inte ska påbörja steg två just idag. Idag är en bra dag!
Fihgting spirit, ja, den har jag precis hittat. Det är en person som bidragit till det också, men den vet inte om det. Nu tänker jag använda den på ett klokt sätt enbart för att vinna på det själv i förlängningen. Ja, alltså det är inte så att jag tänker utnyttja eller köra över någon annan på vägen, tvärtom vissa kommer jag att behöva. Andra kan nog gynnas av att få ta del av vissa saker som kommer att ske, men ni kommer att bli noga selekterade.
Förresten, en person till bidrog faktiskt till att öka både tro och hopp i veckan, men inte heller den vet om det. Den, personen alltså, har ingått i min plan tidigare, men planen avtog stort ett tag. Hmm...måste kanske börja tänka om igen på hästplanet. Nu när det verkar som att min plan ändå kan funka.
Jag har en bit kvar som fattas nu för att kunna lägga det här pusslet färdigt. Bara en, men jag har några månader på mig att fundera på det också. I den här planen passar det perfekt att inte jobba heltid. Jag behöver tiden som jag får över. Dessutom behöver jag spara tid på hästen jag tänkt ha kvar och jag har bestämt mig för att flytta den till stället där jag jobbar. Det verkar enklast. För att lyckas med det jag nu ska sjösätta måste jag få bort eventuella störande moment i mitt liv och ha fullt fokus på målet. Jag räknade därför ut att flytta hästen är enklast när allt finns på plats och jag inte behöver fundera och fixa med saker runt hästen.
Jag ska fan lyckas och när jag väl har bestämt mig är jag en av de tjurigaste människorna som går i ett par skor.
