Vänner!
Genom livet stöter man på ett antal personer. De flesta bara drar förbi en som en vind. Helt obemärkta och glömda lika snart som de försvunnit. Sedan kan man dela upp övriga i vän-kategorier.
Det finns dåliga vänner. De kan ändra ha varit en vän en gång, men svikit en, eller så kan de bara vara en extremt dålig människa.
Det finns bra vänner. De finns kvar, och man kommer ihåg dem lite nu och då.
Det finns bättre vänner. De kontaktar man ibland även om man tappat kontakten och det är fortfarande som att man träffades igår.
Sedan finns det fantastiska vänner. Jag vet inte hur de ska beskrivas, men jag har en sån. Vi träffas inte särskilt ofta, vi pratar aldrig i telefon, alltså vi är egentligen inte "vänner", men den här personen är så fantastisk att den tar det sista från sig själv och ger till andra. En sådan ska du vara rädd om och ha kvar och visa vördnad och respekt för livet ut.
Om vi andra kunde komma lite i närheten av att vara som denna skulle världen se annorlunda ut. Jag försöker, men brukar bara nå en bit.
Igår fick jag hjälp att bära kartonger av en numer fd granne och då erbjöd jag mig naturligtvis att skjutsa hem denne. Jag behövde också stanna på affären, och han har ingen bil. Han blev väldigt glad eftersom han passade på att köpa tunga saker som han annars behövt bära de två km från affären. När jag stannade bilen sedan sa han att det blivit ovanligt med sådan gester från svenskar. Jag vet inte, för mig är det naturligt att om jag ska åt ett håll och hela bilen är tom, att den som ska åt samma håll åker med. Tyvärr har jag märkt att det inte är så hos många människor idag. Varför???
Läser också om Måns på DN idag. Fattar inte hur skolor och skolväsende fungerar. Hur kan det fortgå så långt att ett barn ska behöva ta sitt liv? Det är förskräckligt. Var tar människans empati och sympati vägen? Det brukar säga att logiken styr det elaka, men någonstans på den här vägen borde det väl ändå finnas ett stopp även för logiken när det är uppenbart att ett barn blir så mobbat i skolan. Helt sjuk!
Jag antar att jag inte behöver skriva in i vilken kategori de här mobbarna befinner sig i. Problemet är att de inte ens kan kalla sig vänner. Det är nästan så att man kan kalla det för ett psykiskt mord.
DN
