Real Time Analytics

Livet På En Kant

...med era pinsamheter, men jag verkar ju kunna leverera

Publicerad 2011-01-22 21:57:44 i Vanlig vardag,

För ett tag sedan berättade jag ju om hundbajset på gångvägen och hur det var att vara utan hundbajspåse. Jag hade behövt en sådan idag också, men inte pga samma sak. Den senaste tiden har jag känt mig mycket som Mr Bean emellanåt. Det hände även idag. Jag vet inte om jag ska byta ut profilbilden här mot en på Rowan Atkinson istället. Det skulle kännas mer trovärdigt. Ännu bättre kanske vore om jag skulle göra en sådan där redigering om hur våra barn skulle se ut. Då skulle jag ju vara lite som han och lite som mig själv. Ungefär så schizofren känner jag mig.

Idag har jag gjort både det ena och det andra. Jag inledde dagen med att lämna en par kartonger och lite möbler. Sedan åkte jag hem och gjorde lite lunch för att åka vidare till stallet. Idag hade jag med mig Herr V. Vi arbetade i stallet tillsammans och gjorde höpåsar och mockade. Han och jag har inte samma uppfattning om det här med att mocka. Jag lägger det i skottkärran och han plockar ur och äter. Ja, jag vet, det är äckligt. Jag sa ju att vi inte har samma uppfattning om det hela. Till slut blev vi iaf klara och jag kollar på klockan och inser att om vi går som snabt som attan hinner vi med tåget. Jag är precis färdig inne i stallet och hunden sitter precis utanför. Jag hittar honom sittandes och äta sin spya, eftersom han åt hästbajset innan spydde han nu. Usch och äckel! Om det var äcklligt innan var det inget mot den här synen, jag hoppas förresten att du inte sitter och äter. "Uschar" till hunden, tar på honom kopplet och vi börjar halvspringa de 2,2 km till stationen. Några gånger på vägen ser jag att hunden vill stanna till, men det har vi absolut inte tid med. Vi har ju ett tåg att passa. Halvspringades och helt slut kommer vi fram, men vi hinner. Vi måste nämligen vänta en timme på bussen om vi missar det tåget.

På vägen till bussen när vi klivit av tåget ser jag igen att hunden vill stanna och göra något, men jag har inte tid här heller. Drar honom vidare med kopplet för bussen står redan inne och ska gå om typ två minuter. Inte tid med något annat nu. In på bussen och knövlar in hunden, som egentligen är för stor för att få plats mellan två säten. Vi åker i godan ro, även om jag känner mig lite orolig. Efter ett tag ser jag hur han börjar sloka med öronen och jag börjar känna ångest. Efter ytterligare en liten, liten stund lägger han som upp sitt huvud i mitt knä och min känsla dalar neråt. Sedan ser jag det. Hunden tänker spy!!! På bussen!!! Hjälp!

Tar snabbt ner honom till barnvagnsplatsen där han mycket riktigt spyr upp en hästbajsklump med tillhöraden "soppa". Åh, Gud, vad ska jag göra. Folk måste ju tro att hunden skitit. Det såg faktiskt ut som det. Måste snabbt lösa problemet. Mr Bean dyker upp till min hjälp(?)- ha, jag måste ha en påse i ryggsäcken. Mycket riktigt hittar jag en påse och tar upp själva klumpen. Jag hoppas samtidigt och ber att inte så många tittar på. Slänger påsen i lilla sopkorgen och ser samtidigt att det är en stor brun fläck på golvet. Det ser inte bra ut! -men såg jag inte en Metro i väskan också? Jo, det gjorde jag. Jag tar ut den och lägger den över lite fint. Sitter en stund och låtsas som ingenting. Kommer på att det kanske inte torkar upp allt och jag vill ju inte ta med händerna. Löser problemet genom att styra runt tidningen med ena foten. Tar upp tidningen nu lätt brunfärgad och slänger den i samma sopkorg. Satt det en kamera i bussen lär den filmen ligga ute på nätet imorgon, men det hoppas jag verkligen inte. Det får vara slut på Dr. Jenny och Mr. Bean nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Livet På En Kant

Bloggen handlar om mina sjuka idéer och konstiga tankar. Min fritid avhandlar jag med mina hästar och Vson. Ibland gästbloggar Vson. Jag är inte normal, men det är bara att läsa några inlägg så har du snart fattat konceptet.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela