Uppsving på bloggen och en ny hundbajshistoria!
Senaste dagarna har det blivit ett uppsving på bloggen. Jaa, helt plötsligt har jag lyckats få ihop mer än 10(!) besökare om dagen. Jag är tom uppe i närmre 20. Helt otroligt och jag är fantastiskt nöjd. Jag har ju en annan blogg också och där har jag betydligt mer besökare. Där brukar det ligga på mellan femtio och hundra på en dag. På den här bloggen vill jag faktiskt inte ha den typen av läsare som jag har på den så jag har helt enkelt inte gjort någon reklam för den här bloggen.
Nej, på den här bloggen vill jag att mina "närmaste" ska läsa och det är ni! Ni som är mellan tio och tjugo personer per dag. Först hade jag en förhoppning om att tjäna pengar på bloggen, men det verkar kört. På en och en halv månad har jag fått ihop hela 4 öre. Jaa, tyvärr, du läste rätt. Fyra fucking öre är vad jag har tjänat! Inte ens 4 kr. Och nu till det mest tragiska - Det var jag själv som "klickade ihop" dessa fyra örena!!! Tragiskt va! Jag hoppas att du skrattar just nu, för lite skrattretande är det allt. 4 öre liksom. På en och en halv månad. Första utbetalningen är vid 600 kr tror jag. Hur länge ska jag behöva blogga för att få ihop det? Och jag som trodde att man blev rik på det här. Ack så fel jag hade. Fattig blir man! Ont i kroppen av att sitta vid datorn får man också. Svider liksom i ryggen efter en stund. För att inte tala om träsmaken i röven.
Veckans hundbajshistoria
Jag har nu gjort ett konstaterande att hundar inte har någon som helst hyfs gentemot den som ska plocka upp hundbajset, för det gjorde jag faktiskt den här gången. Det var när vi åkte från stallet i måndags. Jag och V tar oftast, numer, kvällsbussen som går kvart i åtta från stallet. Vi kommer till Märsta station bara strax innan tåget ska gå för bussen är alltid sen. Likaså den här gången. Hunden sniffar järnet och jag drar i kopplet för att hinna med tåget. Precis, precis, innan vi kommer till dörrarna in till stationen sätter sig hunden och bajsar - naturligtvis så att det rullar ner mitt på vägen där alla går. Hur kul är det liksom? Jag får ställa mig med rumpan i vädret och stressat, tåget ska ju gå om två minuter, börja plocka hundbajs. Folk passerar och hunden drar samtidigt i kopplet.
Det var faktiskt inte roligt kan jag säga!
Nej, på den här bloggen vill jag att mina "närmaste" ska läsa och det är ni! Ni som är mellan tio och tjugo personer per dag. Först hade jag en förhoppning om att tjäna pengar på bloggen, men det verkar kört. På en och en halv månad har jag fått ihop hela 4 öre. Jaa, tyvärr, du läste rätt. Fyra fucking öre är vad jag har tjänat! Inte ens 4 kr. Och nu till det mest tragiska - Det var jag själv som "klickade ihop" dessa fyra örena!!! Tragiskt va! Jag hoppas att du skrattar just nu, för lite skrattretande är det allt. 4 öre liksom. På en och en halv månad. Första utbetalningen är vid 600 kr tror jag. Hur länge ska jag behöva blogga för att få ihop det? Och jag som trodde att man blev rik på det här. Ack så fel jag hade. Fattig blir man! Ont i kroppen av att sitta vid datorn får man också. Svider liksom i ryggen efter en stund. För att inte tala om träsmaken i röven.
Veckans hundbajshistoria
Jag har nu gjort ett konstaterande att hundar inte har någon som helst hyfs gentemot den som ska plocka upp hundbajset, för det gjorde jag faktiskt den här gången. Det var när vi åkte från stallet i måndags. Jag och V tar oftast, numer, kvällsbussen som går kvart i åtta från stallet. Vi kommer till Märsta station bara strax innan tåget ska gå för bussen är alltid sen. Likaså den här gången. Hunden sniffar järnet och jag drar i kopplet för att hinna med tåget. Precis, precis, innan vi kommer till dörrarna in till stationen sätter sig hunden och bajsar - naturligtvis så att det rullar ner mitt på vägen där alla går. Hur kul är det liksom? Jag får ställa mig med rumpan i vädret och stressat, tåget ska ju gå om två minuter, börja plocka hundbajs. Folk passerar och hunden drar samtidigt i kopplet.
Det var faktiskt inte roligt kan jag säga!
