Livet På En Kant

För er som inte vet vad en makaker är så kan jag berätta att det är en apa och jag önskar att jag vore en sådan. Ni vet, när man har livet på en kant är det inte så lätt alla gånger. En makaker har det betydligt lättare. Den har något jag saknar. Jag tillhör uppenbarligen en annan apras från typen västapor. Jag förstår om du inte fattar ett jota just nu. Du ska därför få en liten hint. Läs det här först och betänk att jag är den totala motsatsen: Apor känner sig också osäkra

Nu kanske du förstår vad jag menar. Jag saknar helt känsla för när jag är på väg att göra något dumt eller korkat och därför blir det litet tokigt ibland. Hade jag istället varit en makaker hade mitt liv inte varit på en kant och det hade gått betydligt smidigare för mig att leva. Dock hade det varit lite tråkigt för er för jag hade inte haft något roligt att dela med mig av.

Idag när jag var ute och körde och tänkte på vad jag skulle skriva ikväll tänkte jag lite mer i banor som att jag är helt utan hämningar, men nu när jag tänker efter är det nog mer åt hållet att jag saknar känsla för vad som verkar vettigt. Ibland är det till och med så att jag själv börjar fundera över vem fan jag egentligen är och om jag inte vet. Hur ska ni då kunna fatta? Igår till exempel när jag skrev mitt inlägg glömde jag ju att säga att jag inte går i begagnade(läs: smutsiga) underkläder. Nu kan jag ju uppfattas som äcklig liksom.

Nej, jag vet inte. Idag känner jag mig lite som Homer Simpson på något sätt. Tror ni att det kan bero på att jag åt en semla till middag? Ok, jag fattar. Visserligen äter han donuts, men vi är i Sverige och jag vet inte om det är idag fettis-dagen är eller när den nu är. Idag är det jag och Homer som gäller. Undrar vem jag får vara imorgon. jag har redan varit Mr. Bean flera gånger. Det återstår att se. Alltid spännande att se vad nya dagar har för utmaningar och tokigheter.